Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

Jag gillar inte att vara reaktiv men ibland brinner hjärnan. Så känns det inför den djupt obehagliga stridsskrift som Skolinspektionens direktion har författat i Svd under rubriken ”Vi tvekar inte att straffa skolorna”. Måltavla för deras vrede är några av landets mest utsatta skolor belägna i den svenska nyfattigdomens absoluta epicentrum. De som kritiserar företräder ett statligt verk med privilegier och resurser som de kritiserade skolorna bara kan drömma om. Deras rätt att oemotsagda döma har förlänats av en populistisk utbildningsminister och förstärkts av okritisk massmedia. Gemensamt kramar de det sista av framtidstro ur det svenska skolsystemet och vi ser redan tecknen på hur rädsla för repression och skamstraff lamslår allt större delar av svensk utbildningsverksamheten.

År 2008 lades ”myndigheten för skolutveckling” ned och ”skolinspektionen” inrättades i dess ställe. Skolinspektionen har helt befriats från skolutvecklande ansvar och kan fullt ut fokusera på att söka svagheter hos enskilda skolor. De samverkar i detta uppdrag med massmedia genom total transparens vad gäller inspektionsresultat och täta pressmeddelanden gällande förhållanden vid inspekterade skolor. Det finns redan tecken på att denna nyordning har förändrat den skolreformerande beslutsprocessen i grunden. Skolreformering som traditionellt sett är en trög process blir genom denna konstruktion mycket snabb och effektiv. Landets utbildningsminister kan presentera en idé, exempelvis att det behövs mer kateder, skolinspektionen uppdras att finna stöd för detta, en ny förordning om lärarledd undervisning kan produceras som skolinspektionen med hot om tvingande åtgärder och offentlig exponering kan tillse blir implementerad i den lokala verksamheten. Bilden av skolans kris och misslyckande har konkretiserats till att gälla namngivna skolor, stadsdelar, kommuner och skolformer, i några fall enskilda pedagoger och beslutsfattare. Men blir något bättre?

Skolinspektionen har anammat ett repressivt styrsystem där uppdraget utförs med fluffigt regelverk och ett lyhört öra i maktens korridorer. Systemet är inget nytt. Det har prövats fullskaligt i sovjetunionen och dess lydstater. Det kännetecknade rent allmänt den predemokratiska staten. Skolinspektionen säger sig bygga verksamheten på vetenskap och beprövad erfarenhet. Man undrar i sitt stilla sinne hur mycket mer beprövad den erfarenheten behöver bli. Tecknen på en skola som stelnar ser vi redan.

Just nu ser skolorna om sina hus. Ingen vill ju bli uthängd och bespottad. Man lär sig successivt hur inspektionen klipper och klistrar bland paragrafer och måldokument. Man finner de rutiner som krävs för att rentvå sig, undvika risker och skjuta problem ifrån sig. Att organisationer svarar på ett yttre repressivt hot med dessa strategier lär oss all beprövad erfarenhet. Verksamheten bygger ett skal av skyddande byråkrati, blir bra på juridisk formalia och skapar defensiva kollegiala strukturer. Den verksamhet som har varit dynamisk blir statisk. De relationella förhållningssätten ersätts av instrumentella och meddelarskyddet förvandlas gradvis till institutionaliserat angiveri. Vill vi våra barn denna skola? Tja, den beprövade erfarenheten säger oss att resultaten på de nationella proven nog kan stiga i ett rädslans regemente. Och i Skolinspektionens Sverige väger mätbarhet tyngre än det mesta.

Jag blir gråtfärdig när jag ser kommunala fritidspolitiker stå med skammens rodnad på kinderna och be inspektionen om ursäkt för skolornas resultat. Jag blir förtvivlad när jag ser aningslösa rektorers hurtiga prat om att de kvasijuridiska inspektionsprotokollen kan bli en del i utvecklingsarbetet. Utan självrespekt och eftertanke, utan tillstymmelse till fördjupad analys förmedlar de ängsligt vad de hoppas är rätt svar på en fråga de inte förstår.

Tack och lov lever vi i en demokrati. Allt fler kommer att börja undra och ställa frågor om denna märkliga symbios med såväl makten som massmedia, allt fler kommer att läsa och fundera över den flod av  kvasijuridiska hastverk som framställs med klipp-klista-kopiera-metoden och formligen väller ut från myndigheten. Allt fler kommer också att bli förundrade över ett statligt verk som behandlar skolans lagar och planer, normativa som stadgande, som om det gällde åtalspunkter i ett brottsmål.  Jag tror att om inte förr, så senare, kommer eftervärldens dom att drabba Skolinspektionen. Och den blir hård. För i demokratin är respekt, lyhördhet och förtroende de bärande elementen i all form av konstruktiv utveckling.

Annonser

Read Full Post »

Gefle IF, lag eller lyte?

Mikael Dahlberg gjorde bägge målen då Gefle IF bortaslog AIK på Råsunda med 0-2. Få väntar sig att Gefle IF ska vinna en sådan match, ännu färre att laget ska ligga fyra i allsvenskan efter nio omgångar. Men det verkligt originella är att Mikael Dahlberg gör sina första allsvenska mål sedan 24 augusti 2008, en 70 matcher lång måltorka. Originellt, inte för att Dahlberg är en kass spelare, utan för att det ännu finns en fotbollsklubb som är beredd att ge sina spelare ett sådant förtroende.

Gefle IF spelar för sjätte året i rad i vår högsta fotbollsserie. Inför varje säsongsstart har laget bland experter och journalister varit den givna nedflyttningskandidaten. Inget tyder på att detta förhållande kommer att ändras om så Gefle IF spelar sin 10:onde, 50:onde eller hundrade säsong i allsvenskan. Gefle IF är inte ett lag utan ett lyte.

Mikael Dahlberg är en i den långa raden spelare ur den överblivna högen, som tränare Olsson & co har värvat, förädlat och givit förtroende. Olsson har sett det alla andra har missat, han har förvaltat, utvecklat, vågat och resultatet har gång efter annan blivit mycket bra. Om det inom fotbollen hade funnits system för att mäta sportslig framgång med en indexerad justering för sådant som klubbekonomi, publik och medial goodwill, då hade Gefle IF varit den  i särklass ljusstarkaste stjärnan, därefter inget, ingenting och sedan möjligen Trelleborgs FF.

Det mesta tyder på att Gefle IF ohotat kommer att kunna fortsätta odla sin särart under många år framöver. Det finns flera anledningar till detta. Den viktigaste är samtidens starka fokus på ständig utveckling vilket gör att ytterst få klubbar vågar jobba med respekt, förtroende och kontinuitet på det sätt som möjliggjorde Mikael Dahbergs bragd för Gefle i matchen mot AIK.

Read Full Post »

De flesta har fått den välkända filosofiska frågan om huruvida ett träd som faller i en skog utom hörhåll för alla ändå ger ifrån sig ett ljud. Det korrekta svaret anses vara nej. Man hänvisar då till ljudalstringen som en mekanisk process där molekylernas kedjereaktion resulterar i att överförd transmittorsubstans i hjärnan genererar den retning eller förnimmelse som vi brukar kalla för ljud. Den molekylära kedjereaktionen (i luften) äger däremot rum oavsett om det finns öron i närheten eller inte.

Problemet med denna lösning är att den inte förklarar själva förnimmelsen, eller vad är det att höra ett träd som faller? Sedan Descartes dagar vilar vår världsbild och vetenskapens förklaringsmodeller på en tydlig åtskillnad mellan materiens processer och det upplevda. Händelseförloppet fram till smak, doft, tanke och
liv kan förklaras, men exakt där, på tröskeln till det som egentligen är intressant, övergår vetandet i tro, spekulationer och metafysik.

Existerar själva trädet som faller i skogen då inga ögon finns där som kan se? I princip skulle svaret kunna vara nej eftersom premisserna är de samma som i första exemplet. Möjligen ett mer svävande nej. Fotoner vill ju inte uppträda som förväntat enligt mekanikens regler och hela tanken på att saker måste iaktas för att existera känns otillfredställande.

Vi vet ju också att det omvända förekommer, vi hör plötsligt ljudet av ett fallande träd trots att det inte finns där. Vi kallar det då för att hallucinera, inbillning. Men implikationen är intressant. Förnimmelsen kan uppstå trots frånvaron av hela den föregående mekaniska processen.

Emellertid, det finns oavvisliga bevis för att den mekaniska processen i hjärnan måste äga rum för att en förnimmelse ska uppstå oavsett om trädet faller eller ej, när man dagdrömmer eller hallucinerar. Därmed bör vi kunna sluta oss till att saker ”inte bara händer” oavsett om vi talar om träd i skogen eller våra egna fantasier. För att överhuvudtaget kunna förnimma tanke, idé eller fallande träd krävs den händelsekedja som jag har kallat för mekanisk process. Om inte i yttervärlden så, nödvändigtvis i hjärnan. Bateson (se inlägg 1) hade uttryckt det (han är död) som att ”andliga processer kräver beledsagande energi”.

En rimlig slutsats av ovanstående är att västerlandets 400 år av Descartesianska dualism är en epistemologisk återvändsgränd, en villfarelse som oftare än vi tror leder oss vilse i våra tankar. Förnimmelsen av ljudet från ett fallande träd är inte något väsenskilt från den föregående processen utan en integrerad del av händelseförloppet. Förnimmelsen av ett ljud och den mekaniska kedjereaktionen är olika aspekter av samma sak ungefär som perspektivskiftena i historien om den blinda och elefanten.

Jag tänker i kommande inlägg göra resonemanget ovan mer begripligt med exempel från embryologi och paleontologi men har inte tid just nu eftersom högst konkreta ogräs som finns i mina land verkar bortse från alla epistemologiska förklaringsmodeller. . .eller så har de förstått mer än oss. För inget ogräs någonsin har väl funderat över satsen ”cogito, ergo sum”? Likväl rör dom sig.

Read Full Post »

Det gör mig illa till mods att så många vuxna, sansade demokrater, tycker att det är en bra idé att göra våra barns individuella skolfrånvaro till en offentlig handling. Jag kan inte se förslaget som annat än cyniskt och aningslöst, ett uttryck för de neoauktoritära strömningar som i samtiden ges allt större legitimitet. De signaler det skickar till våra barn handlar inte om att ge en bra förberedelse för vuxenlivet, utan om vuxenlivets förljugenhet.

Vuxna kan inte komma och gå som de vill i arbetslivet, säger Björklund.  Men våra barn är kloka och har på många plan redan genomskådat vuxenvärldens ljug. De gör inte som vi säger, utan som vi gör, och tyvärr, skolan kan inte göra mycket åt just den saken. När nyligen publicerad forskning gjorde gällande att kontorsanställda i Sverige ägnar 30% av sin arbetstid åt att surfa på nätet var det få barn som
blev särskilt förvånade över att den efterföljande indignationen / debatten i stort sett uteblev.

Det påminner om bilden av horan och madonnan, det förakt och den ringaktning samhället visar skolans omsorger kontrasteras mot de idealiserade förväntningar man har på att skolan löser alla sociala problem. Segregation, privilegier, konkurrens, allt det som är norm i vuxensamhället, är dysfunktion i
skolsamhället. Det är svårt att förklara för ett barn.

När Göteborgs polischef nyligen intervjuades i radio angående alla de skottlossningar som ägt rum på senare tid, hävdade han att polisen inte kunde lösa dessa problem. Han krävde att samhällets institutioner skulle ta sin del av ansvaret. När han ombads precisera vilka dessa var. . .rätt gissat, skolan!

Nej, vad säger ni, lärare, pedagoger, rektorer, siste man släcker lyset, eller? Vågar man fortfarande hoppas på att vuxenvärlden ska växa upp?

Read Full Post »

Kort sketch i tiden.

Roller: En ordförande

Tre ledamöter, A, B och C.

Scenen: Konferensmiljö

Speltid: 2-3 min.

Ordf: -Härmed förklarar jag planeringsmötet för vårt kommunala turistbolag öppnat. Efter några år av vikande intäkter i näringen är det dags att föra upp den avgörande frågan på dagordningen, nämligen hur skall  vi  locka  turister  ?…Jag lämnar ordet fritt.

En kort tystnad och en hand sticks
tveksamt upp i luften.

A: – Skulle vi inte kunna satsa på en stor drive…?

Ordf: – Bra, utveckla.

A: – Tja, en kampanj.

B: – Du menar som en festival?

A: – Ja, en brett upplagd satsning.

Tempot ökar, snabba
replikväxlingar.

C: – Massor av resurser!

A: – Vi skaffar en plattform att stå på!

C: – Rejält, över hela linjen!

A: – Erbjuda gångbara alternativ!

B: – Helt ohämmat!

A: – Ja, en lokal, öh, KVALITETSBOMB!

C: – En RESURSEXPLOSION!

A: – Spänning!

Ordf: – Bra

C: – Äventyr!

Ordf: – Bra.

A: – Romantik!

Ordf: – Ja.

C: – Glädje!

Ordf: – Bra, bra.

A: – Erotik!

Ordf: – Al right.

C: – Vilda nätter!

Ordf: – Oh yeah.

B: – Fiskdamm åt barna!

Ordf: – JAAA, jag menar…nää. Vadå, fiskdamm?

B: – Jodå, oerhört populärt.

C: – Trams. Vi måste vara konkreta nu.

A: – Riktigt! Vi får inte fara ut i fria fantasier. Steget från idé till genomförande är oerhört långt.

C: – Ja, och därför måste vi fokusera de genomförbara koncepten, de konkreta idéerna med tydlig organisationsram och rimlig kostnadsbild. Inget flum.

B: – Men en fiskdamm bör vi väl klara.

A: – Jaha du. Du anser väl att de olympiska spelen kan förläggas till Sösdala du?

B: – Näee.

A: – Nä, utan vi skulle lugnt och sansat kunna förverkliga ett bärande koncept som placerar kommunen i centrum på 2000-talets turistkarta. Då krävs konkretisering.

B: – Ja…ha.

Ordf: – Nä, som sagt, fiskdamm åt barna…icke. Vi talar inte olympiad i Sösdala nu, utan om…en stor drive, typ.

A: – Ett tvärkommunalt samarbete kring en, öh, kulturtribunalsatsning.

C: – Ett gigantiskt folklivsinferno som sätter särarten i högsätet.

A: – Ansöka om medel på där för avsedd förtryckt blankett.

Ordf: – Toppen! Jag tror vi har hittat vinnarformeln och…klockan är nästan elva. Nu tar vi lunch.

Ridå.

Read Full Post »

Om du idag bestämmer dig för att tillverka egna morotsfröer så kan du skörda dina första rötter i september 2013. Utmaningarna på vägen kommer att vara många och svåra, men det är definitivt värt allt slit och all väntan. Eller vad sägs om att kunna bjuda på morotssallad i fyrfärg med himmelsk smak och ett näringsinnehåll långt över det du finner hos snabbköpets slokande stallfoder. Om du lyckas är du kung (drottning) av grönsakslandet. För morötter blommar först på sitt andra levnadsår.

Det finns tjogvis med morotssorter. De skiljer sig åt i storlek, färg, form, smak, tidighet och näringsinnehåll. Det finns vita, gula, orange, röda och purpurfärgade, Det finns runda, koniska, lååånga och knubbiga. Det finns saftiga och torra, stora och mindre. Det sköna är variationen, men flera av de roligaste sorterna är äldre kultursorter och kan i dessa tider då EU vill ha järnkoll på vad vi har i våra trädgårdar, vara svåra att få tag på. En marmorvit skönhet som ”Kuttiger Ruebli” är numera svår att hitta. Morotsfrö är dessutom färskvara. Redan efter ett par år avtar grobarheten. Att fröodla morotsfrö är alltså utöver själva nöjet en kulturgärning och en insats för ekologisk mångfald.

Steg 1: Bestäm dig för vilken slags morot du vill odla. Skaffa frö, standardsort – ej F1 hybrid. En sort per säsong är det mest förnuftiga. Fyra sorter är egentligen helt galet komplicerat, men kul som ett fyrfärgsupplägg. Man kan då skaffa frö enligt exempelvis följande:

Vita rötter  – Belgian White

Gula rötter – Yellow Stone

Orange rötter – London Torg eller Early Nantes

Röda Rötter – Atomic Red eller Samuraj

Bästa fröfirman är Runåbergs fröer, men på Impecta finns också skojiga sorter. De verkliga ”klippen” gör man senare genom att ingå i fröbytarnätverk och andra samhällsomstörtande verksamheter.

Steg 2: Så fröna på friland, helst så fort jorden är hanterbar men senast en bit in i maj. Jorden ska vara djup och lucker men får inte innehålla för mycket kväve. Så minst en meter så att du får några rötter att välja på. De gror långsamt och vill inte konkurrera med ogräs. Vattna (givetvis).

Steg 3: Gallra. Ta bort rötter som växer för tätt så att det är några centimeter mellan plantorna. Detta bör göras när blasten hunnit bli några centimeter hög.

Steg 4: Plötsligt är det höst och du kan skörda många tjusiga rötter. Nu börjar det knepiga. Välj ut 6-12 av de snyggaste rötterna och var rädd om dessa. Kapa blasten en bit ovanför nacken. Det är dessa som ska ge dig fröer.

Steg 5: Fyll en hink eller låda med fuktig sand. Tryck ner rötterna i denna och placera på ett mörkt och svalt ställe. Det kan vara en källare eller ett bankfack. Det viktiga är att temperaturen håller runt fem plusgrader vintern igenom. Titta till dem ibland så att det inte blir för kruttorrt eller att de angrips av mögel.

Steg 6: Nu är det redan vår, om vi har tur släpper tjälen i mars. Nu ska rötterna lyftas ur hinken och placeras ut på friland. Här inträder en besvärande omständighet, nämligen morotens lössläppta sexualvanor. För att sorterna inte ska korsa sig och din ”London Torg” inte ska förvandlas till ”Säffle bakgata” krävs ett avstånd på minst 800 meter mellan olika sorter. Om man har endast en sort räcker det med att kolla så grannarna inte fröodlar morot (risken är liten) och att vildmoroten inte finns för nära in på knutarna. Vildmorot blommar ungefär som hundkex, bladen luktar och ser ut som morot. När jag har fler sorter på gång brukar jag lösa detta genom att låna små jordplättar hos olika bekanta som bor på lagom avstånd från varandra. När du väl planterat ut rötterna kan de sköta sig själva hela sommaren.

Steg 7: Nu är det höst, dina morötter har blommat (tänk hundkex) och börjat sätta frö. När blomningen är över och fröna börjar växa kan man knyta en bit fiberduk över blomflockarna. Fröna samlas då upp och man slipper nesan att de faller till backen eller blåser bort efter ett och ett halvt års arbete.

Steg 8: Ta hand om fröna och rensa dem från fnas. Tillverka egna fröpåsar med årtal, sort och något tjusigt motiv. Låt dem ligga torrt.

Steg 9: Se steg 2 (men alltså de egna fröerna nu).

Steg 10: September 2013. Skööörd! Och man är sin egen hjälte. Om man vill kan man åter välja ut de tjusigaste rötterna och fröodla på dessa. Man kommer att upptäcka att de för varje generation blir godare, bättre och ännu mycket mera nyttigare. Lycka till. . .

Read Full Post »

Fast slow gardening

Fröet är inte så stort, växten desto större. När plantan börjat gro och stjälken ränner iväg kan man nästan stå och se på hur den växer. Få växter är så fascinerande att odla som pumpor.

Alla som förfogar över en kvadratmeter jord kan odla en pumpa. Inomhus är en dålig idé, men balkongen räcker gott. En svart sopsäck med jord kan vara en idealisk växtplats. Så ett frö idag så har du underhållning ända fram till hösten.

Gör så här: Fyll en kruka med vanlig plantjord. Gör det typ nu, i början på maj. Krukan bör vara minst 7×7 cm, helst större. Tryck ner ett par, tre frön någon cm ner i jorden. Ställ i ett soligt fönster, håll fuktigt. Fröna gror efter någon vecka. Kolla efter 2-3 veckor vilket frö som ger ståtligaste plantan. Låt den vara kvar och klipp av de andra. Plantera ut i början på juni (när frostrisken är över). Djup och välgödslad jord ska det vara. Plantan vill ha mycket vatten, värme och näring. Jag brukar ha den på en upphöjd jordbädd med stallgödsel i botten. Under sommaren täcker jag jorden runt den med näringsrikt gräsklipp. Jag brukar täcka med fiberduk för att ge extra värme och få större frukter. Men det är överkurs.

Rankande pumpaplantor kan bli uppåt 10 meter långa och frukterna kan väga långt över 10 kg, så det gäller att ha koll. Jag brukar styra rankorna så att de klär in mina odlingar. De kan spaljeras, ledas upp i träd eller klä ett balkongräcke. Endast fantasin sätter gränser.

Pumpan är ett stort släkte, närmast ingift med squash och svåger till gurka, kalebass och melon. Alla sorters pumpor är inte stora, alla har heller inte ett rankande växtsätt. Det gäller att välja rätt i en djungel av sorter. Några förslag på sorter med stora frukter och långa rankor,

Om du vill ha stora (rekord= ½ ton) frukter: Dill´s Atlantic Giant

Om du vill ha vackra blad och frukter: Fikonbladspumpa

Om du vill ha stora prydnadsfrukter: Turk´s Turban

Om du vill ha halloweenpumpor: Connecticut Field

Om du vill ha goda skalfria pumpafröer: Olga

Om du vill ha god mat: Spaghettipumpa (pastaliknande fruktkött)

Den i särklass bästa fröleverantören är Runåbergs Fröer.

Pumpor är tvåkönade. När de stora gula blommorna slår ut är det lätt att se att skillnad på han- och honblomma. Vid basen på honblomman sitter fruktämnet. På ståndaren i hanblomman finns gott om frömjöl. Insekter fraktar frömjölet från hanblommans ståndare till honblommans pistill. För att detta ska fungera kan inte plantan stå i ett slutet växthus eller vara täckt med fiberduk.

Lek gud: Jag brukar korsa olika sorters pumpor på ett kreativt sätt och har på så vis skapat helt nya sorter. Man ser tydligt kvällen innan vilka honblommor som tänker slå ut morgonen därpå. De är då klargula men ännu stängda. Jag försluter då blomman med plastpåse eller tejp, sen går jag ut morgonen därpå, avlägsnar förslutningen och stryker frömjöl från en hanblomma av en annan sort. Resultatet blir en korsning mellan sorterna. Om jag vill uppleva resultatet måste jag låta frukten mogna så länge som möjligt. Plantan tål som sagt inte frost, så skörden brukar ske i börja av oktober (södra Sverige). När jag då delar frukten finns något hundratals fröer som kan tvättas, torkas och sås året därpå. Om du vill leka gud ska du inte välja sorter märkta ”F1-hybrid”. De är oftast högavkastande men sterila.

Äta pumpa? Jo det går bra. Det finns utmärkta recept på soppa, gratänger och ostkaka(!). Jag har redan nämnt spaghettipumpan, vars fruktkött strimlar sig som pasta när den ugnsbakas och blir fantastiskt god ihop med t.ex ostsås och köttbullar.

Lycka till med odlingen!

Read Full Post »

Older Posts »