Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

Ämne: Murning (inom ramen för ett övergripande tema ”den goda hantverkaren”)

4/5-11

I går hade jag nöjet att iaktta ett lärande möte. Eleven – en ganska osäker och utsatt 16-åring, Läraren – en trygg och kunnig yrkesman som förstått vikten av bemötandet och relationen i det lärande mötet, Uppgiften – att ta sig diagonalt genom en tegelsten. Detta sker med en skarp klinga på en vinkelslip. Momentet är riskfyllt, om eleven slinter eller verktyget hugger kan scenen snabbt bli mycket blodig. Eftersom jag känner eleven och hans lynne vågar jag knappt titta på. Läraren instruerar kunnigt och tålmodigt hur snittet ska ligga och hur maskinen ska hanteras. Han finns lugnt vid elevens sida, ger förtroende, men är helt koncentrerad på elevens rörelser. Han kan korrigera mjukt genom att lägga en hand på elevens axel, manövrera och peka. Han använder ofta ordet ”bra”. Resultatet blir bra, eleven strålar av stolthet. Scenen fångar essensen i det lärande mötet. Denna lärare är fantastisk. Det han gör ser så enkelt ut, men jag vet hur krävande det är. I min värld finns det många sådana lärare. Svensk skola är fantastisk.

5/5-11

Idag lades lektionen upp så att tre murarelever skulle lära mig de olika ingående momenten vid putsning av vägg. Läraren meddelade de överraskade eleverna att vi idag hade en ny elev (jag) och att eleverna idag var lärare och handledare. Först lärde Magnus mig hur bruk blandas så att det har rätt konsistens för putsning. En skottkärra kördes till blandaren på övningsgården. Denna kunde förses med bruk från en silo med hjälp av en knapptryckning. Vatten sprutades manuellt i blandaren från en slang via ett galler. För att fästa på vägg får bruket inte vara för rinnigt. Hellre lite för torrt, vilket kan korrigeras med att tillföra extra vatten under själva arbetet. En kärra bruk kördes in till den aktuella muren.

Willy visade mig hur en sektion på 1 meter riggades med hjälp av två trästavar som skulle sitta i våg i bruk två cm ut från muren. Muren hade dessförinnan ”ruggats” med löst bruk för att putsen skulle fästa bättre. Bruket slängs på väggen med en slev och den speciella ”knycken” är viktig för att bruket alls ska fästa. Att få tjok upp till 2 cm att fästa, och sitta diagonalt på rätt ställe visade sig vara krävande. Jag tackar mina handledare för att de tålmodigt fortsatte instruera tills det fungerade hjälpligt. Vattning av själva muren var nödvändigt. Till slut har man lyckats åstadkomma en diagonal sträng med bruk som är två cm tjock och staven trycks in i denna och fixeras med hjälp av ett vattenpass.

Keith visade hur skurningen går till. Mellan de två trästavarna vattnas muren och man börjar sedan från golvet slänga bruk med slev, cirka 3 decimeter upp på väggen. Därefter hålls en en meter lång bräda så att ytterändarna vilar mot de vertikala pinnarna. Denna förs sedan försiktigt uppåt samtidigt som den ruskas
i sidled. Resultatet ska bli en fasad som kan putsas. Sucessivt arbetar man sig upp för muren cirka tre decimeter i taget. Efter att ha torkat i cirka en timme kan den slutputsas.

6/5-11

Besök av en författare Renzo Aneröd. Renzo är ursprungligen hantverkare och ska under en timme hålla workshop med eleverna. Fokus är varför värderingarna i dagens samhälle ser ut som de gör. En av skolans lärare inleder och återknyter till författarens bok Vildsvinet som alla elever har läst. Renzo beskriver  rapsodiskt 90-talets snabba förändringar med invandring, ökade klyftor och hög arbetslöshet. Han beskriver vidare hur det ur detta uppstått subkulturer som dagens generationer tar för givna, men som ytterst har sitt ursprung i samhällsutveckling och politiska beslut. Eleverna är mycket deltagande och igenkänningsfaktorn är hög. Man diskuterar de traditionella värderingar som är knutna till byggyrket och dessa värderingars ursprung. Lektionen är en del av samverkan mellan karaktärsämnena och svenska. Målet är att eleverna ska bli varse sina värderingar, få argumentera för dem, ompröva så att de verkligen kan stå för vad de säger. Identitetsstärkande och viktigt för ”den gode hantverkaren”.

Annonser

Read Full Post »

Redan blommar Haverroten (Tragopogon porrifolius) och är verkligen en prydnad i grönsakslandet.

Jag har inte lyckats övertyga så många om tjusningen med att odla eget morotsfrö. De flesta tycker att det verkar för svårt och för krångligt. Jag får vässa mina argument.

Morot är inte den enda tvååringen som brukar finnas i våra köksland. Hit hör även Svartrot, Kardborrerot och Haverrot. Om man vill fröodla är en avgjord fördel med dessa senare att de kan stå kvar på sin växtplats över vintern (med lite tur kan även moroten göra det, men det blir mer av ett vågspel).

Härmed faller ett argument mot att odla eget frö på tvåårig gröda. Valet av en art som kan övervintra på friland gör att man slipper allt pyssel med frostfri förvaring. Risken för att dessa grödor korsar sig är också betydligt mindre än vad som är fallet med morot.

Det starkaste argumentet handlar dock om växternas originella blomning. Ett köksland där några stånd av dessa grödor har sparats över vintern ger en fantastisk blomning på försommaren med ståtliga växter av ett slag som få visste fanns. Detta har sina givna poänger även om man inte gitter samla ihop deras fröer fram på sensommaren.

Men glöm inte att rötterna i första hand är föda. Svartrot har nog de flesta provat. Haverrot är mer okänd. Jag tycker att dess smak och konsistens är fantastisk, en korsning mellan palsternacka och jordärtskocka, ostron säger man på kontinenten. Den är tjatig att skala eftersom den gärna grenar och trådar sig. Man får också vara snabb med kastrull eller stekpanna eftersom det händer saker med dess färg nästan direkt efter skalning. Har man väl gjort sig detta besvär har man att göra med en riktig delikatess.  Jag vill minnas att även Kardborrerot är gott, men har glömt detaljerna eftersom det är några år sedan jag senast fröodlade den.

Fröer till de nämnda rötterna beställer du med fördel från Runåbergs. De kan sås på friland så fort tjälen har gått ur jorden. Lycka till.

Read Full Post »