Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

Utredningens slutsats är att kamratfostran inte kan anses som oförenligt med vad som enligt 2011 års läroplaner anger inriktningen för skolväsendets värdegrundsarbete. Kamratfostran bör snarare kunna betraktas som ett eftersträvansvärt komplement i skolans dagliga verksamhet. Detta förutsätter emellertid att den kamratfostrande verksamheten sker under ordnade former samt så långt möjligt under överinseende av skolans pedagogiska personal.

Redan i det departementsuppdrag som utmynnat i kamratfostranskommitténs betänkande problematiseras det faktum att antalet ärenden gällande mobbing och kränkningar i skolans verksamhet har ökat konstant under perioden 2009-2014. Då antalet anmälningar redan i september 2013 översteg tvåtusen ärenden, drog utbildningsdepartementet i nödbromsen och tillsatte den s.k. rimlighetsutredningen vilken fick till uppgift att utreda huruvida anmälningsvilligheten speglade ett faktiskt problem. Utredningen kunde fastslå att de avgjorda ärendenas andel av det totala antalet sjunkit med närmare 50% under perioden jan 2009-sept 2013 samt att Elevombudsmannens snabbt ökande administrativa kostnader därmed inte kunde anses försvarbara. Utredningens förslag, att överföra Elevombudsmannens juridiska ansvar för brottmålsliknande ärenden till domstolsväsendet, antogs senare av riksdagen.

Efter Skolinspektionens riktade tillsyn samt beslut i anmälningsärenden gällande riksinternaten Grennaskolan, Lundsberg och Sigtunaskolan under 2012, gjordes utbildningspolitiska kopplingar mellan förekomsten av mobbing i skolan och närvaron av  kamratfostrande strukturer. IFAU publicerade sina resultat i oktober 2013 (Kamratfostran som framgångsmotor). Enligt dessa existerade ett tydligt positivt samband mellan höga kunskapsresultat och närvaron av starka kamratfostrande strukturer. IFAU kunde också, som longitudinella effekter, påvisa en stark koppling mellan höga resultat på allmänna socioekonomiska framgångsfaktorer och närvaron av kamratfostrande strukturer under utbildningstiden. En slutsats som drogs var att det inte kunde göras kopplingar mellan förekomsten av mobbing och kamratfostran. De undersökta skolorna utmärkte sig inte uppenbart från andra skolor vad gällde förekomsten av anmäld mobbing. Vad gällde kunskapsresultat och senare livsvärden låg de dock långt över genomsnittet. Kamratfostran kunde därmed beaktas som en önskvärd framgångsfaktor inom ramen för skolutveckling. Sambandet mellan kamratfostran och förekomsten av mobbing eller diskriminering kunde avfärdas som en pseudokoppling.

Under hösten 2012 kunde också Skolverkets statistik gällande ökad förekomst av mobbing, kopplas till skolornas verkningslösa metoder för anti-mobbingarbete. De systematiska programmen för detta arbete ansågs brista i situationsanpassning och kunde till och med inverka kontraproduktivt, bl.a genom sin tendens att sammanblanda mobbing och kamratfostran. Negativa samband kunde också påvisas mellan skolor som lade stor vikt vid omfattande skriftlig dokumentation och förekomsten av mobbing. Som en följd härav upphävdes 2013 förordningar gällande skolans skyldighet att upprätta årligt reviderade likabehandlingsplaner.

Mot ovanstående formulerade utbildningsdepartementet några evidensbaserade utgångspunkter för hur kamratfostran inom ramen för det nationella skolväsendet skulle kunna inarbetas i gällande läroplaner 2011. Dessa mötte politiskt motstånd från MP, VP och C medan S förhöll sig avvaktande. En ”historisk” jämförande studie från FOI gällande värnpliktsarmén vände emellertid det parlamentariska underlaget till utbildningsdepartementets fördel strax innan riksdagsvalet.

FOI kunde i sin jämförande studie påvisa ett tydligt samband mellan allmän livsframgång för män födda 1960-66 och i vilken utsträckning de deltagit i grundläggande militär utbildning. Frekvensen av livsframgång ökade med längden på genomförd värnplikt. Samtliga med någon form av genomförd värnplikt uppvisade högre frekvens än de som stått utanför systemet. Det mest uppseendeväckande var emellertid att det också fanns en signifikant korrelation för avståndet mellan hemkommun och geografiskt säte för tjänstgöringen. Ju längre från hemmet, desto högre frekvens av livsframgång. I en uppföljande enkät undersöktes sambandet mellan just lumparlivets kamratfostrande sidor och den uppnådda livsframgången, vilket stämde väl med den allmänna bilden av hur värnplikten bidragit till att göra ”män av pojkar”.

Utredningen har därefter fullföljt sin genomlysning av utbildningsdepartementets evidensbaserade utgångspunkter och föreslår därför att följande ordalydelse inarbetas under ”skolans uppdrag” i respektive läroplan enligt 2011:

”Kamratfostran kan anses utgöra en väsentlig del av elevens socialisationsprocess. Det rör sig således om en naturlig process, vilken hjälper eleven att träna sina förmågor samt orientera sig i det sociala sammanhanget. Det handlar om, i grunden, positiva processer som stärker individen och bildar grund för goda kunskapsresultat och en god beredskap att som demokratisk medborgare möta arbetslivets krav. Processen kan, och bör inte styras av, inom skolan, verkande personal. Det bör dock vara en kontrollerad process och åligger skolans pedagogiska personal att i samverkan med vårdnadshavare, uppmärksamma och avhjälpa alla tendenser till mobbing och diskriminering som kan uppkomma.”

SD har, för att stödja förslaget i kammaren, yrkat på följande tillägg:

”Skolans pedagogiska personal ska också, i samverkan med vårdnadshavare, försäkra sig om att den kamratfostran som äger rum, utgår från vår gemensamma nationella värdegrund, den kristna etiken samt västerländska humanismen.”

I en kommentar till förslaget säger Ibn Bayhimann, utbildningsminister sedan sept 2014, –Jag konstaterar att det tillägg som föreslås är öppet för tolkningar på ett sätt som möjliggör breda överenskommelser. Skolans värdegrundsarbete på enhetsnivå kan dessutom fortskrida enligt de lokala arbetsplaner som beslutats redan innan denna ändring träder i kraft. Föreliggande förslag kan därför ses som en justering av styrdokumenten så att de motsvarar de krav som utvecklingen ställer.

Annonser

Read Full Post »

Årets mottagare av Nobels fredspris är ständigt lika aktuella, inte bara för sina förgörande insatser i Grekland, platsen för demokratins födelse. Fredspristagarens strävanden efter ekologisk enfald och genetisk utarmning inom jordbruket har nu gått så långt att konsekvenserna börjar märkas på allvar. När en professionell och välskött fröfirma som Impecta ägnar ett helt nyhetsbrev åt regleringseländet inom EU:s jordbruksbyråkrati har det inte bara gått långt, vi bör nog på allvar börja fundera i termer av våra kollektiva möjligheter att långsiktigt kunna äta oss mätta i en någorlunda giftfri miljö.

Så här skriver Veronica Gårdestig, Impecta Fröhandel; ”Under det senaste året har vi varit hos Jordbruksverket vid flera tillfällen bl.a. för att diskutera hur vi ska kunna erbjuda frö till gamla sorter. Kortfattat kan man säga att det kostar väldigt mycket att ha med en sort på den EU-lista som finns och där alla sorter som ska få säljas inom EU måste finnas med. I och med detta utesluts mer eller mindre alla sorter som produceras småskaligt eller som inte längre är intressanta inom yrkesodlingen. Stora, globala företag med intressen inom fröförädlingen har råd att betala. De har också råd att lobba för att regelverket ska anpassas efter deras önskemål, vilka oftast går stick i stäv med hemmaodlarnas och det vi står för.

Vårt svenska Jordbruksverk har varit väldigt tillmötesgående i processen och vi känner ändå att vi har en liten möjlighet att påverka tolkningar och tillämpningar av regler och lagar. Tyvärr börjar det ändå märkas att sorter försvinner från den europeiska marknaden och urvalet av gamla sorter minskar konstant. Vårt svenska kulturarv hotar att försvinna från odling och endast finnas kvar i genbanker för att eventuellt användas i framtiden. Vi jobbar intensivt med att lösa detta men antalet kulturarvssorter kommer definitivt att minska. Exempel på sorter som försvinner är Rädisa ‘Early Purple Turnip’Märgärt ‘Little Marvel’ och Squash ‘Yugoslavian Finger Fruit’.” 

Frågan som lyfts av Impecta är viktigare än vad den kan verka. Det handlar inte bara om ett antal trädgårdsodlares hobbyverksamhet. Det handlar om hållbara system för allas vår långsiktiga överlevnad. Argumenten mot kommersialiserad sortkontroll är de samma som gäller mot GMO, som för övrigt även gäller F1-hybrider och liknande. I och med övergången till en storskalig produktion av ett fåtal motståndskraftiga ”artificiella” arter, kommer den genetiska mångfalden som under lång tid har selekterats fram vad gäller jordbruksgrödor, att snabbt erodera bort. I ett inte allt för avlägset scenario där det storskaliga GMO-jordbruket slår fel står vi då snabbt inför en global svältkatastrof. Detta scenario skulle exempelvis kunna triggas igång genom att GMO-grödor angrips av virus- eller svampstammar som utvecklat resistens mot det bekämpningsmedel GMO-grödan ska harmonisera med. Även denna typ av evolutionär växelverkan är väl känd och belagd.

Direkt sjuk känns ovan beskrivna jordbrukspolitik mot bakgrund av att utvecklingen drivs på av multinationella pestocidtillverkare som Monsanto och Snygenta. Dessa gör det storskaliga jordbruket, framför allt i tredje världen, helt beroende av designade växtgifter mot vilka vissa kommersiella grödor har utvecklat resistens.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om föreningen Sesam. Föreningen är ideell och sysslar med något, i fredspristagarens ögon, så subversivt som fröodling. Det är en ideell sammanslutning som verkar för att bevara den mångfald som finns hos trädgårdens och åkerns växter. Verksamhetens centrala idé är att medlemmarna fröodlar dessa sorter så att en genetisk mångfald bevaras och gamla favoriter inte dör ut även om de försvinner ur handeln. Föreningen samarbetar i detta med genbanker, bevarandeorganisationer och fröfirmor spridda över hela världen. Sesams trägne medlem Agneta Börjesson har nu uppförökat de gamla ärtorna Svartbjörsbyn och Märta så pass att de kan inhandlas som kulturarvssorter hos Impecta. Nobels Fredspris borde gått till henne. . .Sesam. . . eller Impecta.

Read Full Post »

Det pågår inom skolpolitiken en egendomlig diskussion om huruvida utbildning ska fokusera på fakta eller på förståelse. I diskussionen har det bildats läger där man förespråkar antingen det ena eller det andra. Diskussionen rör sig inte en millimeter framåt, vilket kan bero på att dikotomisering normalt sett kräver begreppspar av liknande logisk typ. Fakta respektive förståelse är olika slags begrepp. Termen fakta representerar statiska förhållanden, inte sällan i form av rena benämningar. Fakta kan dessutom inte existera utan förståelse (annat än i vissa specialfall). Termen förståelse är ett processinriktat begrepp som beskriver inre tillstånd. Termerna fakta och förståelse kan således liknas vid begreppen subjekt och predikat i satsbyggnad. Termer som dessa går inte att ställa mot varandra. Däremot kan det vara fruktbart att studera hur de är relaterade till varandra. Betänk exemplet matlagning. Diskussionen gäller huruvida det viktiga är att ha fakta om råvarorna eller kunskap om tillredningen. Det blir en ganska konstig diskussion.

Diskussionen, i den dikotomiserade formen, är av sent datum. Man kan spekulera i att dess upphov hänger samman med ett skolväsende som i den postindustriella eran börjat röra sig i riktning bort från det traditionella korvstoppningsidealet. I denna omstöpningsprocess har den traditionella stoffskolans kulturbärare sett symboliska och trygghetsskapande fundament som ämnesinstitutioner, kateder, läroböcker, lärarauktoritet och summativa bedömningsritualer successivt trängas undan. I dess ställe har, som alltid i brytningstid, nya provisoriska idéer implementerats i etapper, idéer vilka ofta upplevts som främmande och diffusa. Dessa nya idéer är av naturliga skäl inte färdigutvecklade, utan anger snarare en riktning. De prövas i tvekamp med redan existerande strukturer och inbjuder i brytningstiden till ett regelrätt krig mellan förnyelse och det bestående. Ur detta uppstår också de haltande dikotomierna.

Om vi på allvar vill studera hur fakta och förståelse är relaterade till varandra, måste begreppen länkas till den roll våra sinnliga erfarenheter och våra känslor spelar för kunskapsbildningen. Resten av detta blogginlägg kommer att handla om det.

Ofta ställer mötet med den moderna, i synnerhet den digitala, tekniken våra kognitiva strategier på huvudet. Våra nedärvda strategier för mottagande tolkande och sortering av information tycks inte fungera som förväntat. Ett exempel på detta är hur en schackdator kan stressa människor genom att svara för snabbt. Om datorns motdrag kommer utan fördröjning, kan detta verka paralyserande även på en skicklig spelare. Våra kognitiva strategier har flera egenskaper som står i konflikt med teknikens sätt att fungera. En redogörelse för några av dem ger också ledtrådar till varför dikotomin mellan fakta och förståelse är så fruktlös.

De flesta av oss har någon gång upplevt den så kallade coctailpartyeffekten. Vi står på en fest bland samtalande grupper och riktar uppmärksamheten mot vår samtalspartner. Andra röster hörs bara som ett brus, tills vårt namn nämns någonstans i rummet. Uppmärksamheten flyttas blixtsnabbt över till det samtal i vilket vårt namn nämndes. När vår hjärna tolkar omgivningen, tycks den alltså ta fasta på det välbekanta. Detta faktum har bildat grund för gestaltpsykologin, en inriktning som söker de ”regler” vi (vår hjärna) använder då vi tolkar vår omgivning, och följaktligen vid inlärning. Några av dem förklaras i den ”klickbara” figuren ovan.

Människans mentala bearbetning av fakta är analog med den hon använder på fysiska objekt. När vi memorerar saker, sker detta spatialt såväl som lineärt. När vi ser ett upp och nedvänt A, måste vi med mental kraft vrida det 180 grader innan vi identifierar det som ett A. När När vi bedömer det geografiska avståndet mellan Luleå och Malmö, formar vi en mental karta över Sverige i huvudet på vilken vi färdas mellan orterna.

Text på en boksida är linjärt ordnad, därmed också de fakta som presenteras. I datorn ordnas fakta i form av bytes som exakta uppgifter. Det mänskliga medvetandet är däremot mer att likna vid ett associativt nätverk. När vi memorerar förbleknar exakta intryck väldigt snabbt för att kvarlämna det memorerades innebörd eller mening. När vi återkallar lagrad information ur minnet sker detta genom sökande i mentala nätverksstrukturer. Huruvida vi minns, beror på antalet alternativa sökvägar, samt sökvägens styrka.

Kunskap om minnet och tänkandets struktur används idag av systemvetare, kognitionsergonomer och andra för att skapa harmoniska gränssnitt mellan maskin och människa, mellan den digitala tekniken och dess användare. I allmänhet utgår de i sitt arbete från en modell som innebär att människan har ett intellekt som kan behandlas separat från känslolivet. Detta modellerade intellekt är till skillnad från känslorna regelstyrda, förnuftiga, och kan således formaliseras. Ett problem dessa modeller stöter på är att människor tycks relatera information och fakta direkt till olika slags känslor. De gör detta på ett sätt som ger intrycket av att känsla och förnuft är intellektets odelbara konstituenter. Det finns också forskare som stödjer denna syn. Den finlandssvenske läkaren Matti Bergström ( se t.ex boken   ”neuropedagogik”), är en intresseväckande representant. 

Ett barn lägger grunden för sin omvärldsuppfattning genom ett konkret och sinnligt förhållande till omgivningen. Det är ur dessa sinnliga erfarenheter som ett abstrakt tänkande senare kan formas. De sinnliga erfarenheterna är laddade med känslor, känslor som kommer att bidra till utvecklandet av begrepp, såväl som förmåga att associera och hantera symboler. Ur detta perspektiv kan systematiserad inlärning via skolmiljö och digitaliserade läromedel bli en begränsning snarare än en förlängning av vår intellektuella förmåga om den introduceras vid för tidig ålder eller tillåts dominera för mycket av vår erfarenhetsbas. Om vi tillgodogör oss allt fler erfarenheter via skolmiljöns och de digitala verktygens relativt torftiga simulering av den fysiska verklighetens mångfald, kan det i ett längre perspektiv urholka förutsättningarna för komplexa tankeprocesser.

De flesta av oss (?) är rationalistiskt lagda och vill gärna hålla ordentliga rågångar mellan, å ena sidan ett metafysiskt förnuft av obefläckade fakta, å andra sidan känslor, sinnlighet och annat oberäkneligt. Kommunal planering, experimentell vetenskap och mycket annat blir liksom enklare om världen ”är” enkel kausalitet. Men, ”likväl rör den sig”. Den som inte tror mig kan som ett uppenbart och lättillgängligt exempel studera Bunkeflostudiens resultat.

Read Full Post »

Porcupine Tree

Porcupine Tree är ett sådant där overkligt bra band som bara finns där ute i samtiden, utan att göra något väsen av sig. Rätt var det är har de en spelning på KB, och då gäller det att vara där.

Ett progressivt band som spelar storslagen musik. Förvaltar arvet från Pink Floyd-eran men låter sina melodiska kompositioner fusionera med heavy-metal. Resultatet är anslående, men utgivningen gles. Här ett stycke live som kanske fångar lite stämning från gårdagens partiledardebatt.

Read Full Post »

Förr högg man ved och gjorde upp eld. Resultatet blev värme. Samma person var producent, distributör och konsument. Idag associerar vi knappast värmen från våra element med en uppdämd norrlandsälv. Denna abstrakta relation till tingen i vår omgivning präglar samtidens vardagssituationer. Många anger detta som en källa till stress.

Bristande sammanhang i omgivningen gör det svårare att orientera sig. För individen i ett modernt samhälle kan upplevelsen vara en känsla av förlorad mening, att ledtrådar till den egna identiteten klippts av. Människan främmandegörs inför sig själv. De senaste decenniernas explosiva utveckling på informationsteknologins område bör ha förstärkt den typen av tendenser, men digitaltekniken ger många motstridiga löften. Den möjliggör såväl centralisering som decentralisering, specialisering såväl som fragmentarisering, ökad isolering såväl som ökat umgänge, lättillgänglighet såväl som svårtillgänglighet.

Det var under 1800-talet som filosofer och samhällstänkare började problematisera människans främmandegörande inför sig själv. Begrepp som Émile Durkheims anomi, Karl Marx alienation och Ferdinand Tönnies Gemeinschaft-Gesellschaft formulerades som variationer på samma tema, att människans tillvaro blev allt mer abstraherad. Durkheim beskrev anomin som ett själsligt tillstånd av tomhet, orsakat av hennes gränslösa behov. Karl Marx åsyftade med alienationen ett liknande tillstånd, men orsakat av främmandegörandet inför de egna produktiva handlingarna. Tankarna bar en tydlig prägel av hur det industriella genombrottet omvandlade hela västvärden.

Vid sekelskiftet (1900) introducerar den franske sociologen Gabriel Tarde i sitt arbete L ópinion et la foule begreppet opinion. Hos denne, liksom hos de ovan nämnda tänkarna är färgningen av samtiden tydlig. För första gången möter vi här publiken, som är en historiskt sett ny företeelse men å andra sidan har vuxit sig till en allt överskuggande social kraft. Den utgör ett rent spirituellt kollektiv och den utbildar skiftande opinioner, vilka i princip kan handla om vad som helst. Ett tydligare begrepp om en ren, tom och abstrakt socialitet behöver knappast efterlysas (Johan Asplund).

Under 1900-talet och fram till våra dagar har dessa 1800-talstänkare förblivit aktuella. De tillstånd de försökte beskriva är bekanta för allt fler och i allt högre grad. För att förstå innebörden av vad en abstrakt relation till tingen innebär och vad den betyder för människors upplevelse av stress, kommer jag nedan att utgå från tre påståenden med åtföljande resonemang.

1.       Genom mekanisering och specialisering har avståndet mellan råvara–konsument, natur–kultur, verklighet-symbol ökat.

Vi lever i ett komplicerat samhälle som informationsteknologin har gjort än mer komplext. Användningen av datorer har under de senaste 50 åren bidragit till mer arbetsdelning, specialisering och sektorisering. Den har också bidragit till att göra symbolisk representation och simulering till viktiga mänskliga arbetsverktyg. Schools are beeing asked to enable people to live symbolically. More and more people will become useless if they can not live at this symbolic level, skrev psykologen G.A. Miller långt innan internet sett dagens ljus.

Men den direkta motsatsen hävdas också. Med datorernas hjälp har arbetsdelningen minskat och den enskilde medarbetaren har fått ett bredare ansvar. Datorn är, rätt använd, ett universalverktyg som inte alls alienerar.  Vi kan med den moderna teknik som vi nu har till vårt förfogande samarbeta och kommunicera med varandra i realtid oberoende av tid och rum. Vi har fullständiga digitala klassrum som Adobe Connect. Ett digitalt klassrum som man kan komma åt var man än befinner sig via en enkel applikation i sin smarta telefon eller klient. Där kan man med ett enkelt headset och webbkamera både hålla föreläsningar och seminarier om man så vill. Vi kan ta del av utbildning via modern teknik i stort sätt oberoende av tid och rum. Varje enskild elev kan med den teknik som finns till förfogande gå fram helt i sitt egna tempo, skriver flitige bloggaren / läraren Fredrik Karlsson.

Bilden är således inte entydig. Det mesta talar för att informationsteknologin rymmer motstridiga möjligheter beroende på användarens syfte. Tekniken kan möjliggöra småskaligt jordbruk såväl som storskalig utplåning. En notis i Dagens Nyheter från 1991-04-04 ger perspektiv på teknikoptimismen; Var fjärde nytillverkad bil kommer vid sekelskiftet att ha en mikrovågsugn inbyggd i instrumentpanelen. Det tror man i USA där allt fler livsmedelsproducenter satsar på stressade nutidsmänniskor som inte ger sig tid att sitta ner vid ett matbord.

Som möjlighet betraktad har informationsteknologin således (som mycket annan teknisk utveckling) kommit att stödja flera disparata utvecklingstrender. Har själva tekniken någon betydelse för vilket slags samhälle den förekommer i? Ett förhållningssätt till denna fråga är att studera dualiteten mellan människa och teknik, deras ömsedsidiga påverkan på varandra.

2.       Genom uppkomsten av tekniker för masskommunikation, har människan kunnat identifiera sig med en abstrakt publik.

Informationsteknologin har revolutionerat möjligheterna till kommunikation via elektroniska media. Kommunikationen har blivit gränslös och den elektroniska världsby som Lasse Svanberg förutspådde på 80-talet har i stort sett blivit förverkligad.

Det är fortfarande främst till underhållning och informationsförmedling som vi använder den digitala tekniken. Underhålllningsbranchen har med hjälp av satelliter och internet gett våra medier en global spridning. Men även framställning och spridning av analoga trycksaker har blivit allt mer lättillgänglig, vilket gör att vi formligen dränks i papper och direktreklam.

Massmedierna bidrar mycket till dagens informationsintensiva miljö. Den påverkan detta innebär har kartlagts sedan decennier av forskare som Niel Postman och många har förutsagt att de risker man pekat på ska accentueras när media med datorns hjälp ges ett ökat inflytande. Vi kan i spåren av datautvecklingen se sådant som aktiehandel med hjälp av robotar, men också ett medborgarinflytande genom interaktiva medier. Filosofen Gudmund Hernes har beskrivit det mediavridna samhället och avser bland annat hur politiker på grund av massmedias bevakning i realtid tvingas ägna sig åt brandkårsutryckningar istället för långsiktig planering. Det som når mottagaren är tillrättalagt och förväntas till och med vara det. Medierna har också visat sig ha inbyggda egenskaper. Forskaren Abraham Moles har visat hur de systematiskt gynnar semantisk information framför estetisk.

Den globala informationsspridningen har naturligtvis väckt frågor om kontroll över den samma. Redan på 80-talet konstaterade forskare att den globala informationen grovt sett var indelad i; militärstrategiskt viktig, kommersiellt gångbar och intellektuell skåpmat som kunde tilldelas allmänheten. Den gränslösa spridningen av information har visat sig innehålla viktiga förbehåll, vilket inte minst turerna kring wikileaks påvisar. Kanske har bristen på kontroll över, eller tillgång till viktig information, visat sig vara en viktig stresskälla även hos de breda folklagren.

Genom att vi når varandra lättare minskar informationsteknologin de kommunikativa avstånden. Samtidigt finns det tydliga bevis på att samma teknik ökar de kommunikativa avstånden genom att understödja asocialitet. I en av Cherry Turkles böcker hävdar en hacker att, I sociala sammanhang måste man våga lita på att omvärlden kommer att vara hygglig mot en. Man har ingen kontroll över hur omvärlden kommer att uppföra sig mot en. Men tillsammans med datorn har man full kontroll.

Med datorns hjälp kan vi knyta samman människor i kommunikativa nätverk, men vi kan framför allt kategorisera människor. Vi kan bestämma vilka som är inne, ute, bekanta, obekanta, pensionärer, liberaler, mopedister och så vidare. Vi kan skymta en avindividualiseringens tredje våg. För att inte bli passiva mottagare i ett informationsbaserat samhälle måste vi veta vad vi söker efter. Datorn vägleder oss då till kategorier av företeelser, t.ex människor. I förlängningen har förmodligen människor börjat kategorisera sina egna egenskaper på motsvarande sätt. Forskaren Lasse Svanberg förutsåg redan på 80-talet att människor i allt större utsträckning skulle komma att selektivt ta till sig information som stärker identitet i den grupptillhörighet de tillskriver sig själva. Tendensen verkar tydlig, men samtida forskning saknas.

3.       Genom institutionaliseringen av samhället, uppträder människan instrumentellt och rollbundet allt oftare och i allt fler sammanhang.

I en servicekurs på SAS-scandinavian kan vi ta del av följande:  Om du som servicegivare vill få servicetagaren på gott humör och uppleva din service som positiv och inspirerande ska du ”bara”; le, ha ögonkontakt, nämna kundens namn, visa odelad uppmärksamhet, spegla kundens kroppsrörelser, tala i samma röstläge och med samma hastighet som kunden, uttala dig positivt om kunden som person, hans handlingar eller visa att du accepterar och har respekt för kunden som människa oavsett ras, kultur eller liknande, visa att du respekterar dina kolleger och ditt företag, visa genom ditt uppträdande och din kroppshållning att du är en positiv och glad person som trivs med dig själv och din omgivning, uppträda lugnt och avslappnat, vara välvårdad och utvilad. Puh, Janne, vilka pyramider ville du riva?

Det är tänkbart att en del av vad moderna människor kallar stress är ett symptom på bristen av äkta mellanmänskliga relationer, d.v.s relationer fria från inflytandet av instrumentella eller ekonomiska motiv. Människors möten sker allt mer i institutionaliserade former där social kompetens och självkontroll förutsätts undertrycka ett impulsivt handlande.

Redan på 1990-talet vann Televerkets teleguider snabb spridning genom behagliga erbjudanden; För 60:- per månad i abbonemangsavgift får du låna din egen teleguide där du kan gå på banken, handla kläder, boka resor, fredagshandla dygnet runt. Utan att lämna fåtöljen. 20  år senare är detta förverkligat och vardag. Innebär det att vi idag har vant oss vid att de informella mötena mellan människor är mycket begränsade och att vi i större utsträckning har blivit objekt för varandra? Craig Brod hävdade på 80-talet att barn med schizofreni-liknande symptom ofta hade blivit behandlade som objekt av stressade föräldrar. Det resulterade i instrumentellt och maskinliknande beteende. De svarade an på omgivningens signaler som om de vore objekt. Brod hävdade vidare att schizofrena yttringar ofta kunnat visa sig vara en föraning om vad som komma skall. Idag befinner vi oss mitt i en period av allomfattande digitalisering, där eventuella effekter på människa och miljö har åsidosatts i sådan utsträckning att eventuella effekter av det slag Craig Brod insinuerar först kan avläsas retrospektivt, då de redan för en tid har varit en del av den givna infrastrukturen. I detta sammanhang kan man fundera över vad den bedömningskultur som breder ut sig inom västerländsk skola kommer att innebära för de människor som nu blir bedömda från i stort sett spädbarnsstadiet.

Read Full Post »