Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2013

hus2

Det verkar råda konsensus om att skolpolitiska förslag ska byggas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Läraren är viktig, inte för att läraren är viktig, utan för att Hattie har sagt. Hattie är forskare, till och med forskningsforskare. När Moderaterna lanserar sin djärva skolvision, är tidiga betyg och fler nationella prov viktiga. Det visar en ”bred genomgång av forskning och erfarenheter på skolområdet”. På DN-debatt får de mothugg av ett antal lärare. Lärarna menar att de inte redovisar sina källor. ”Låt vetenskapligheten även genomsyra utbildningspolitiken”, avrundar de med kontrollerad ilska sitt inlägg. På bloggen PedagogStockholm visar en mycket gedigen genomgång av moderaternas forskningsreferenser att de i flera fall är ”ute och cyklar”.

hus1Så oavsett vad man nu tycker om Moderaternas skolpolitik, vilar argumenten, för och mot, på vetenskaplig grund. Och detta gäller som sagt hela den skolpolitiska diskursen. Jan Björklund bygger sina skolreformer på forskning och beprövad erfarenhet. Ibrahim Baylan gör likaledes med sina skuggreformer.

Vi kan därmed sägas ha en, från ax till limpa, vetenskapligt utprovad skola. Politikerna implementerar skolreformer som är strikt vetenskapligt selekterade. De skriver dessutom i vår senaste skollag, att undervisning och annan skolverksamhet ska bedrivas enligt de former som anbefalls av vetenskaplighet. Sist, men inte minst, ska de lärdomar som förmedlas till eleverna, ävenledes vara vetenskapligt pregnanta. Således en oslagbar triptyk som fört Sverige till toppen i alla Pisa-mätningar, som utraderat orättvisor och säkerställt likvärdighet, som inte bara har ökat, utan överträffat en fullständig måluppfyllelse. . .

. . .på sikt, alltså. Väldigt lång sikt. Jan Björklund förklarar problemet. För 40 år sedan infördes ovetenskaplighet i den svenska skolan. Både jag och Jan var med redan då. Vi kan intyga. Varken ”Hej matematik”, ”Li och Lo” eller dåtidens betyg i årskurs 3 hade ett uns av forskningsunderlag. Trots att vi hade borgerlig regering lyckades socialdemokraterna förstöra skolan. Så till den milda grad att den än intill denna dag bara blir allt sämre. Men det vänder. Räkna med 20 år. För vetenskapen kräver tid, tålamod och uppoffringar.

hus3Antag nu att ni ska ordna barnkalas. Ni tänker att fiskdamm vore en god idé. Hur kan ni veta det? Förmodligen är det bara ett löst antagande. Visst, ni har varit på kalas, sett barn bli glada, eller åtminstone inte ledsna. Om ni mot denna bakgrund bestämmer er för fiskdamm agerar ni ovetenskapligt. Det finns inga systematiserade studier som visar att just fiskdamm skulle vara ett särskilt önskvärt inslag. Det rör sig antagligen också mer om slentrian och brist på fantasi, än om beprövad erfarenhet. Alternativ som blindbock, svälta räv, paintball, Lan och go-cart skulle alla, var för sig, kunna utgöra potentiella kioskvältare.

Något liknande gäller för den vetenskapligt grundade skolan. En lärare kan inte helt ogenomtänkt dra ner en karta över Afrika. Hon måste överväga alternativen samt vad dessa kan innebära för elevgruppens samlade inlärning, likvärdighet, medverkan och måluppfyllelse. Eftersom de till buds stående alternativen är närmast oändligt många i varje givet ögonblick blir den vetenskapligt grundade skolan väldigt komplicerad. Komplicerad att beforska, men nästan overkligt genomtänkt när det väl är gjort. Vi har ju alla tagit del av relativitetsteorin:

E=mc2

Så mycket komplicerat kunnande, reducerat till en underbart vacker formel. Låt inte Niels Bohr och andra dilettanter besudla den med missfoster som Rz=(2π2meZ2e4)/h3.

En motsvarighet i skolans värd, till Einsteins relativitetsteori inom fysiken, skulle kunna sägas vara Skolinspektionens beskrivning av de åtgärder som rektor och lärare ska vidta för att öka elevernas möjligheter att nå goda resultat.

  • Utveckla en trygg relation med varje elev.
  • Ha höga förväntningar på varje elev.
  • Se varje elev som en individ och låt varje elevs bakgrund och erfarenheter vara utgångspunkt för undervisningen.
  • Låt elevernas olikheter vara en tillgång i undervisningen och ge utrymme för gemensamma reflekterande samtal.
  • Samarbeta med andra lärare och genomför ämnesövergripande projekt.
  • Se till att läraren har kunskap om olika arbetsmetoder och sätt att lära.

hus5Hur svårt kan det vara? Varför följer inte rektorer och lärare denna enkla instruktion om endast sex punkter? Vill de helt enkelt inte vara vetenskapliga? Ibland kan man tro det. Ta till exempel våra höjdhoppare. De behöver bara lära sig en enda instruktion. Hoppa högst! Ändå är det i tävling efter tävling bara någon enstaka tävlande som har förstått.

Man kan misstänka att det i skolans värld finns misantroper som vägrar vetenskaplighet. Jan Björklund är inne på liknande tankegångar. Han inser att det kan leda oss in i, just det, relativ fattigdom. Våra ungdomar måste rustas för att kunna hävda vår nationella särart i den aggressiva kapitalistism med vilken kineser och koreaner utmanar det globala samfundet. Då leder det fel att snöa in på livskvalitet och diverse trivselaspekter.

Här gör sig Jan skyldig till en förenkling som också så här långt har präglat mitt inlägg. Sann vetenskap består inte bara av en massa oberoende variabler. Där måste också finnas den beroende variabeln. Vid målstyrning är den målet. Systematiska metoder för ökad livskvalitet kan därmed mycket väl vara strikt vetenskapliga. I en komplex vetenskaplig design kan dock beroende variabler hamna i motsättning till varandra. Man kan exempelvis se sig hus4tvungen att ge upp målet livskvalitet för högre och viktigare värden, så som tillväxt och avkastning. En följdproblematik som då kan uppstå är om detta framkallar politiska reaktioner som kontaminerar det vetenskapligt uttänkta resultatet. Problematiken kan dock upphävas genom en korrekt operationalisering av de ingående begreppen. Livskvalitet kan definieras som ”individuell upplevelse av aktivt bidrag till samhällelig tillväxt och avkastning”, eller ”konsumerandet av jättemånga saker, kommersialiserade upplevelser och tjänster”.

Så, låt oss summera. Hvad kräfva vetenskapen av vår skola? Med tidigare betyg, fler prov, mer kontroll och hårdare arbete, får vi kinesen på knä. Med låga ingångslöner och okvalificerade jobb i tjänstesektorn, står snart koreanen med ryggen mot väggen. De tekniska landvinningarna och den ökade medicineringen av elever och lärare inverkar gynnsamt på processen, liksom syntetiskt protein, kbt och platta pekskärmar. Låt oss också iakta själva livets korthet, hur det endast varar runt 30.000 dagar av vilka många förslösas i barndom, pension, ferier och helger. Med tidigare skolstart, längre dagar, färre helger, kortare sommarlov, senare pension och sänkt A-kassa kommer livskvalitet. Inte omedelbart, men på sikt. Väldigt lång sikt.

Hinner man dö under tiden är en annan fördel att det märks mindre om man har oturen att hamna i helvetet även efter döden.

hus6

 

Kommentar 2013-03-14:

vetenskaplig försk

När man talar om trollen… Nyss fådd inbjudan från SKL-Skåne. Boxarna har blivit runda och minsann skymtar jag ordet ”barn” i en av dem. Alltid något.

Annonser

Read Full Post »

vin imperialVi människor gillar att rangordna och betygsätta saker och ting. Såväl rödvin, som skolelever får betyg. Med ledning av en siffra eller bokstav, tror vi oss kunna dra en del slutsatser om objektet. Det rödvin som fått siffran 5 är antagligen väldigt bra, liksom eleven som har fått ett A. Men hur är det om rödvinet är en Rioja och har fått betyg i år 3? Då ringer troligen varningsklockorna. Rioja, lika lite som skolelever, mår bra av att få betyg i år 3.

Det här var inte något starkt argument. Man kan inte blanda skolbarn och rödvin hur som helst. Rioja är ju dessutom inte vilket rödvin som helst. Hade vi istället valt Zinfandel hade ett betyg efter 3 år sagt det mesta. Vinet mognar snabbt och blir liksom inte bättre. En 2010 är vad den är, oljig, söt och alkoholstark med tydliga vanilj och lakritstoner. Ärligt talat ganska trist och endimensionell. Kan den alls få ett bra betyg? Ja, faktiskt. Det kvistiga här är att du måste använda en annan måttstock när du bedömer och betygssätter Zinfandel, än när du har att göra med en Rioja.

Ta till exempel en Seghesio Sonoma Zinfandel (2010). Den har nr 22562 på systembolaget och kostar 179:-. Det är dyrt för att vara denna druva, för övrigt samma druva som heter Primitivo i Italien. Seghesio får ofta högsta betyg, typ 5, när det ska testas. Hur är den? Jo, faktiskt rätt OK. För att vara en Zinfandel. Ställd bredvid en genomsnittlig Rioja i samma prisläge, bleknar den dock.  Viña Olabarri (2005), nr 97066 kostar faktiskt bara 99:- på systembolaget, och får bara medelbetyg i olika tester. Ändå, den är ett bättre vin än varje Zinfandel sju dar i veckan! Den har fått betyg i år 8, precis som våra skolelever fick, tills helt nyligen.

Alla dessa siffror och bokstäver som ska innehålla information om ett objekt blir således ganska värdelösa utan kännedom om måttstock och referensramar. För att siffran 3 ska säga dig något om en Rioja, vill du veta vad vinet jämförts med och vad det kostar. Du behöver också veta något om dess lagringsbarhet och vill förvissa dig om att vin avslutningden aktuella druvan är Tempranillo. Inte minst är det intressant vem som har avgett omdömet. Ett omdöme utställt av Oz Clarke smäller betydligt högre än ett anonymt omdöme i Allt om mat. Detta gäller dock inte skolelever. Det skulle kännas märkligt om deras betyg sattes av Allt om mat eller Oz Clarke. Begrepp som lagringsbarhet och druvsort blir också irrelevanta i skolsammanhang, annat än i överförd bemärkelse.

När jag påstår att Cune Imperial Gran Reserva (2001), är en fantastisk Rioja, rycker de flesta på axlarna. Det kostar 319:-, och vem är jag att bedöma ett svindyrt rödtjut? Mitt bästa argument i detta läge blir att hänvisa till Oz Clarke, som dragit samma slutsats. Något liknande kan drabba även skolelever som har betygsatts av en obehörig vikarie, eller generös friskola. De blir misstrodda till dess betyget validerats i ett mer trovärdigt sammanhang. Idag sägs det att alla elever är övervärderade eftersom vi har betygsinflation. Vi bör dra av 30% begåvning för den genomsnittliga individen. När det gäller Cune Imperial 2001, finns den fortfarande i systemets beställningssortiment, nr 71578, men börjar nog ta slut. Betygsinflationen börjar också ta slut. Nu gäller snarare betygsdeflation. Är det ett problem det också?

Inom skolan talas det om formativ bedömning. Även rödvin bedöms formativt. En siffra eller bokstav anses otillräcklig som ensam informationskälla. Vinprovning är en formaliserad ritual, där färg form, doft och smak ska samspela och i en formativ process smälta samman i ett summativt omdöme. Detta omdöme förklaras och nyanseras med en bildrik prosa, där märkliga begrepp som ”löddrig häst” och ”nykysst sjuttonåring” ska förklara vinets egenskaper och kvaliteter. Likadant fungerar det i skolan.

Om den trevliga Riojan Luis Cañas Gran Reserva (2004), som kostar 199:-, heter det på systembolaget (nr 92033), ”Komplex, fruktig, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, tobak, vanilj och choklad”. Man kan kalla detta för vinets skriftliga omdöme. De bestäms på ungefär samma sätt, och fyller samma funktion, som för våra elever i skolan. Man skriver inte om en elev att denna är ”komplex, fruktig…” osv. Men man skriver att, ”Elev Pelles enkla sambandsbeskrivningar tillmäter ofta perifera samband en oproportionerligt stor betydelse. Det krävs dock av förhållandevis komplexa sambandsbeskrivningar att de kommer åt några mer centrala samband för att kunna anses nyanserade”.

Nu ska de skriftliga omdömena avskaffas i skolan. Man tycker gott att det räcker med en bokstav eller siffra för att avgöra en elevs kvalitet. De skriftliga omdömena blir dock kvar när det gäller rödvin. Där räcker inte en bokstav eller siffra. Rödvin är komplicerade grejer.

vinkällareSå, nu har jag trassat in mig rejält. Man kan inte blanda skolbarn och rödvin hur som helst. Och hur var det med betyg i år 3? Jo, där talas om ”S historiska betygsmotstånd”. Hur är det med det egentligen? När, var, hur avskaffade S några betyg i den svenska skolan? Socialdemokraterna uppfann det relativa betygssystemet. Det sattes betyg i både år 3 och år 6 ända fram till 1980, då dessa försvann. 1980 styrdes Sverige av Folkpartiet. Så var det med S-märkt historiskt betygsmotstånd. Men allt detta hände ju för så orimligt länge sedan att man kan påstå att egentligen vad som helst hände. M införde rösträtten, Sverige var en kommunistdiktatur, det gick varg på gatorna.

Och trots att det förhåller sig på det viset, är det inte längre sedan än att denna vinpava redan då låg i sin vinkällare.

Read Full Post »

Arbetsmiljöverket har presenterat nya regler för hur barn och unga får arbeta. Det är en omfattande regelsamling. I samband med att reglerna trädde i kraft för ett par veckor sedan, passade moderaterna på att föreslå obligatorisk gymnasiepraktik för alla elever oavsett program. Lite som eld och vatten således. Är ni med?

risk2

Nej, kanske inte. Men jag ska förtydliga. Om ni minns förekom i tidningar och TV härom leden ett mindre drev mot olika gymnasieskolor vars elever saknade praktikplatser. Upphovet till skriverierna var kritik som framförts av den så kallade Skolinspektionen (ett då välkänt statligt verk med en medialt slagkraftig kommunikationsstrategi). Vid den tidpunkt då dessa indignationsdrypande skandaler kreverade i våra medier, smattrade bombmattan av improviserade skolreformer signerade Jan Björklund, som tätast över landets lärare och elever.  Bristen på praktikplatser dränktes snart av nya och större skolskandaler. En kvardröjande effekt var emellertid att en annan statlig myndighet väcktes ur sin slummer.

risk3Arbetmiljöverket hade avundsjukt följt den massmediala catwalk som Skolinspektionen tillskansat sig i media genom att arbeta enligt en dramaturgi byggd på ”spanska inkvisitionsprinciper”. De drog den logiskt kristallklara slutsatsen att vissa elevers avsaknad av praktikplatser ju innebar att andra faktiskt vistades på olika ställen ute i arbetslivet. I så fall förekom med stor sannolikhet verktyg, maskiner, kemikalier, höjder och andra farligheter i deras omedelbara närhet. Kanske förekom rent av diverse redskap i händerna på dessa ungdomar. Och hade de inte hört någonstans att det även i den gymnasiala skolmiljön förekom utrustade verkstäder ja, rent av fullt utrustade kök med sylvassa knivar och skållhet buljong? Inspektion. Basta!

Arbetsmiljöverket ägnade fjolåret åt sin Eriksgata genom svensk gymnasieskola. Succé? Knappast. Trots mängder av förelägganden blev det sällan mer än enspaltare i lokalpressen. Kanske tog den tilltagande lågkonjunkturen udden av det hela. Verket lyckades dock samla material till sin 32 sidor långa AFS 2012:3, om hur barn och unga får arbeta.

risk1Och nu möter arbetsmiljöverkets nya AFS, moderaternas förslag om gymnasiepraktik för alla elever. Ett intressant faktum är att det idag är ännu färre gymnasieelever som har praktikplats. Färre än vad som var fallet då skriverierna efter Skolinspektionens larm rasade som mest. Konjunktursvackan har säkert sin del i detta, men arbetsmiljöverkets aktiviteter kan ha förstärkt arbetsgivarnas tendens att dra öronen åt sig och vänligt men bestämt tacka nej till allt ansvar för minderårigas närvaro på sina arbetsplatser. Kraven på arbetsgivarna blir allt mer detaljerade och innebär, precis som i skolan, nya  dokumentationskrav, utbildningskrav och ständiga arbetsmiljöinventeringar. Uppfylls inte kraven riskerar man att jämte skolan ställas till svars för de skador som kan uppkomma på en ung människa som halkar, ramlar eller skär sig. Det börjar helt enkelt bli allt för besvärligt att ta emot elever.

Inget av det här vet moderaterna. Det är förhållanden som rör den så kallade verkligheten, sådant som inte syns på den politiska generalstabskartan. De flesta som går till ett arbete eller till en skola på dagarna suckar uppgivet åt förslaget. Det finns inte några praktikplatser, lika lite som det fanns några lärlingsplatser när den fixa idén var på varje politikerläpp. Det existerar ingen skyldighet att ta emot några praktikanter, bara en skyldighet för skolorna att fixa fram platserna. Centralstyrningens vanliga moment 22.

Jag kommer att tänka på riskbedömning. Förr i tiden betydde riskbedömning att man bedömde en risk för att undvika den. Numera innebär riskbedömning att man dokumenterar noggrant, gör checklistor och förteckningar så att man i händelse av en olycka kan friskriva sig från juridiskt ansvar. Vid sidan om detta arbetar man med riskeliminering snarare än faktisk riskbedömning.

risk resmi_0128Inget av det här förekom i Bangladesh. Lilla Resmi, två år, löpte som hon ville bland stentrappor, vattendammar, hundar, köksverktyg och vävstolar. Vid ett tillfälle gastade hon och ville följa med pappa Radja på motorcykel till bymarknaden. Mamma Popji lyfte resolut upp henne på sadeln bakom pappa, hon greppade tag i hans jacka och de försvann i ett dammoln. I Sverige hade sådana föräldrar omedelbart förlorat vårdnaden. En svensk tvååring hade för övrigt trillat av sadeln direkt.

risk mopedrep_0524För. Jag föreställer mig att en tvååring i Bangladesh är oerhört mycket mer kompetent än sin svenska motsvarighet när det kommer till sådant som motoriska färdigheter, företagsamhet och riskbedömning. De tvingas tidigare än svenska barn ta ansvar, utsätts för fler risker och även konsekvenserna av dem. Trots detta tycks inte avgjort många fler ”stryka med”. Bangladesh närmar sig snabbt den nordiska medellivslängden.

Det är således inte otänkbart att vår svenska riskelimineringsstrategi, med nollvisioner för alla tänkbara farligheter, börjar bli kontraproduktiv. När vi lotsar våra små genom barndomen försedda med hjälm, sele och sträng övervakning förlorar de kanske något på vägen. Omdömet, eller det sunda förnuftet. Och värre. När vi lotsar våra ungdomar genom gymnasiet utan att de ställs inför en enda kvalificerad utmaning eller riskbedömning, blir livet plötsligt fruktansvärt farligt den dag de lämnar skolan och ställs på egna ben.

Tänk om funktionen för olycksrisker ser ut så här:

riskbedömning

Det är inte en omöjlighet, kanske till och med rimligt. Då blir frågan om riskbedömningar kanske ett av de kvistigaste problemen vi som modernt samhälle har att hantera. Få människor förespråkar ju nonchalans och dumdristighet. Varje förolyckat barn väcker förtvivlan, krav på ansvar och åtgärder. Det är naturligt. Men om ingen nollvision någonsin kan förverkligas, ställs vi inför den nästan omänskligt svåra utmaningen att hitta den intrikata balanspunkt där våra förebyggande säkerhetsåtgärder befinner sig på en lagom = optimal nivå.

Read Full Post »

slumarea_0570

Bangladesh lessons III

Slummen är vacker. Den intensiva upplevelsen av det trasiga landskapets skönhet känns nästan förbjuden. Fattigdom ska inte vara estetisk, den är hemsk. Men ändå, när den matta solen skär genom megastadens dis och faller på de färgsorterade soporna och tusen tvättlinors kläder, som utropstecken mot åter tusen plåtskjuls dammgråa silhuetter, då mättas sinnesintrycken. Då framstår fattigdomen som en dyrbar skönhet.

Och alla ljud. Ett myller av djur och människor som tvingats allt för tätt tillsammans. Den gode iakttagaren kan ana tröttheten i många ansikten, men du möter levande människor och du hör deras skratt som överröstar den nakna misären. Det svåraste att vänja sig vid är stanken. Den sanitära misären ser eller hör du inte. Du känner stanken.

hundar_0112Fattigdom är ett relativt begrepp. Det är det senaste vi ska lära oss. Så vad begär vi? Döende människor, uppsvällda magar, ruttnande sår och benknotor mot hud utan fettlager? Jag hittar inte detta ens i slummen, i världens fattigaste land. Människor röker, bär kläder, talar i mobiltelefoner, ser glada ut. Borde man bli förbannad?

Nej, det finns någonting jag känner igen från mitt eget land, Sverige, 800 mil upp nordväst. Fattigdom är brist på resurser, men inget lyte. Svält är bara en av alla dess framträdelseformer. Fattigdom är livsomständigheter, ett oändligt antal ständigt pågående tragedier. Inte synliga för besökaren, den yttre iakttagaren, nyhetsreportern, den tillfälliga turisten, men förnimbara för sökaren, för den som tar sig in under huden.

pojke_1018Jag vet att i och mellan alla dessa skjul och hyddor frodas korruptionen, skapas tusen och åter tusen destruktiva beroenden, pågår övergreppen, våldet och människohandeln, kampen för att överleva. Men det sista som överger människan efter hoppet, är hennes värdighet. Du kan vara säker på att där det råder brist, frodas mörkrets krafter, men de frodas i det fördolda, långt från TV-reportagens strålkastare. Det sista som lämnar människan är hennes värdighet. Så i Dhaka, så i Baltimore, så i Malmö.

Bosse Kramsjö är klok. Han talar flytande Bangla och vet allt om Bangladesh. Han uppmärksammar oss på de många miljoner ”osynliga tjänsteandar” som gör ett samhälle möjligt i Bengalen. De osynliga tjänsteandarna är näringskedjans bas, är alla de händer, fötter och hjärnor som för några smulor utför de tunga arbeten som får jorden att snurra och gör vardagen enkel för de bättre lottade. Det är landets stora befolkning av outbildad arbetskraft som är hänvisade till lågbetalda och okvalificerade jobb inom tjänstesektorn. De är fattiga, fogliga, lojala, säger Yes Mr och Absolutely Mr.

Men någonting har hänt. Fattigaste, fattiga bland de osynliga tjänsteandarna börjar sätta sig på tvären. De börjar ställa krav, ifrågasätta och hävda sitt människovärde. Det händer i Bangladesh just nu. Och slumarea_0506det är bara början. Vi såg vinden svepa genom USA i det förra seklet.  Den hemsökte vårt land kort senare. Den följde i spåren av industrialisering, urbanisering, demokratisering, lönearbete, konsumism och modernisering. Den drabbade med full kraft det patriarkala feodalsystemets hierarkiska värdesystem. Auktoritet följde inte längre av position.

Auktoritet följer inte längre av position. Detta vet vi. Det var något gårdagens svenska politiker visste och anpassade sig till. Det är något dagens politiker redan har glömt. Det kollektiva minnet är kort, högst ett par generationer. Vår egen fattigdom är några böcker av Vilhelm Moberg och en folkkär musikal. Som om den aldrig existerat, inte kan existera.

Det är därför nackhåren reser sig när våra politiker börjar tala för fler lågavlönade jobb i en okvalificerad tjänstesektor. En baklängesrevolution! Gud, förlåt dem, ty de. . .

tork_0545

Auktoritet följer inte längre av position. Det är därför de senaste årens skolreformer kommer att misslyckas. Det är därför vi redan nu kan veta att en politik som bygger på låga löner i okvalificerade tjänstejobb, en de osynliga tjänsteandarnas politik, aldrig kommer att bli något mer än en from förhoppning hos dem som har, och vill ha mer. För ärligt talat, och låt oss nu vara konkreta. Vem i vårt land slum_0551på 2000-talet ska utföra dessa slavgöror? Var finns dessa fattiga, lojala och tjänstvilliga drop-outs från vår gymnasieskola som ska fylla denna dröm med innehåll? Hur ska dessa dyslektiska ADHD och ADD-diagnostiserade, WoW och facebookpräglade unga människor kuvas med mindre än en plågsamt utdragen social revolution? Vem vill eller ens orkar sedan passas upp av dem? Auktoritet följer inte längre med position. Låt det sjunka in.

Det är sent och läggdags hos mig. I Dhaka ljuder minareten och slummen vaknar till en ny dag. Hos oss vill vi inte se de smygande tecknen på en tilltagande förslumning. En tiggare, en förfallen fasad, ett trasigt tåg, inget att bråka om. Mer resurser till var och en, allt mindre till det som binder oss samman. Dhaka växer så det knakar. Textilfabrikerna knaprar jordbruksmark långt ut mot Manikganj och Ghorashal. Allt mer läggs på det som binder samman, det som måste fungera. Två folk i rörelse, mot framtida mål, från var sitt håll. Så småningom möts vi. Ingen vet vem som den dagen är beroende av vem.

slumcontainer_0558

tegel_0566

Read Full Post »