Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2013

senNär Kyrkskolan i Svedala använde kvarsittning som bestraffning fick man bassning av Skolinspektionen.
Det var en engångsföreteelse, säger rektor Marie Lejonklev.

Jisses. Det är något som känns aningen medeltida över denna ordväxling, men nej, det är Sverige 2013. Nomenklaturan bassar sina undersåtar…

Jomen visst kan väl det vara en bra strategi, att man ger elever en rejäl duvning om de kommer för sent? Och alls, vilka andra känslor än snarlika, skulle Jan Björklund någonsin kunnat komma till makten på? Han inrättade ju dessutom Skolinspektionen lite som en av sina stödtrupper. Och nu konstrar de plötsligt?

Det som faktiskt hänt i bl.a Svedala är att man använt formeln T=2t för att åtgärda sena ankomster. En timme sen på morgon får återgälda med två timmar vid annat tillfälle. Så vad är problemet?

 ”Kvarsittning är visserligen tillåtet. Enligt skollagen får en lärare hålla kvar en elev i upp till en timme efter skoldagens slut. Men det är inte tänkt som ett straff utan som en möjlighet att ta igen förlorad studietid”, säger Skolinspektionen…

…som tydligen, hör och häpna, inte läst och begrundat den skollag de ska hålla närmast barmen.

Reglerna gällande kvarsittning återfinns i skollagens kap. 5. Denna benämns ”Trygghet och studiero”, och i dess portalparagraf säger man att,

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– tillämpningsområde (2 §),
– arbetsmiljö (3 och 4 §§),
– ordningsregler (5 §),
– disciplinära och andra särskilda åtgärder (6-23 §§), och
– dokumentation (24 §).

Reglerna om just kvarsittning, 8§  finns en bit ner mellan 7§ Utvisning ur undervisningslokalen och 9§ Utredning. Själva kvarsittningsparagrafen lyder;

sen28 § Under samma förutsättningar som i 7 § får en lärare eller rektor i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan besluta att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats eller infinna sig i skolan högst en timme innan undervisningen börjar.

Någon som så långt associerar till att ta igen förlorad studietid? Nej, naturligtvis inte. Kapitlet handlar om disciplinära åtgärder, det som förr kallades straff.

Rektorn i Svedala handlade redan inledningsvis enligt skollagens uttalade anda, men får löpa medialt gatlopp för detta. Exakt den härskarteknik som en gång gjorde Sovjetunionen till en halvsekellång parantes i mänsklighetens historia.

Mina invändningar har inte med sakfrågan, sena ankomster, att göra. Vi som (faktiskt) jobbar i skolan vet att många lärare får lektionen förstörd av elever som dräller in under större delen av passet. Vissa har hittat strategier; låst dörr, insläpp kvart över osv. Generellt har man kanske rent av hittat fungerande lokala lösningar och ibland rent av attackerat själva grundfrågan. Problemet ”sen ankomst” existerar och kräver sin lösning, men många frågor leder vidare;

Varför tillåter eleverna sig att komma för sent? (slarvigt skrivna ordningsregler?)

Ligger problemet verkligen inom räckhåll för skolan? (ingen som kommunicerat starttiden?)

Är godtycklig inspektion och uppföljning en lösning? (skolinspektionen upptäcker ovanstående brister?)

Behöver jag lasta denna text med fler argument som påvisar det trams som pågår? Säg till i så fall, eller berätta vad som missuppfattats. Denna blogg är både lyhörd och ödmjuk.

Annonser

Read Full Post »

Inbjudan! Erbjudande!

musik3

Härmed utgår ett mycket attraktivt erbjudande till landets universitet och högskolor att knyta undertecknad till ett mycket angeläget forskningsprojekt gällande läskunnighet hos landets beslutsfattare. Undertecknad har, för uppdraget, relevant forskarbehörighet.

Bakgrund: Vid en genomgång av landets kommuner, visar det sig att så mycket som en tredjedel, d.v.s närmare 100 kommuner, har tolkat skollagen på ett sådant sätt att kulturskolornas aktiviteter inte tillåts inkräkta på den enskilda elevens skolundervisning. Ur detta faktum uppstår således en närmast binärt uppdelad geografi över Sverige fördelad på dem som har förstått, respektive inte förstått, den mycket lättlästa texten i skollagens 7 kap 18§:

En elev i en skolform som avses i 17 § får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Om det finns synnerliga skäl får längre ledighet beviljas. Rektorn beslutar om ledighet. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut om ledighet som avser längre tid än tio dagar.

musik1Frågan om våra barn- och ungdomars musicerande kan förefalla perifer och oviktig. I själva verket är den central. Forskning har visat att deltagande i kulturskolans verksamheter inte bara påverkar hälsa och självkänsla i positiv riktning, utan också förbättrar de generella skolprestationerna. Därutöver förknippas musikskolan av svenskar med viktiga kvalitets- och kulturvärden som också sätter sina nationalekonomiska spår i den unikt starka svenska musikexporten. Hur kommer det sig då att en så stor andel av landets beslutsfattare misslyckas med att läsa, förstå och tolka ovanstående enkla lagtext?

Företrädare vars kommuner agerar i enlighet med denna skrivning har naturligtvis inga problem med att förklara varför de följer lagen. I dessa kommuner uppmuntras samverkan mellan skola och kulturskola och de har goda och självklara argument. Exempelvis hänvisar klartänkte företrädaren för Folkpartiet i Bollnäs, Ingrid Hammarberg, till ”barnens bästa” och att, det som har fött den här oron det är en hörsägen, en skröna. Rektor Susanne Froms i samma kommun tillägger vad forskning tydligt har visat, …så brukar det generellt vara dom barnen som lyckas bättre i skolan för de lägger upp en strategi hur man läser läxor.

musik2Intrycket av bristande läsförståelse stärks när man tar del av de argument som framförs av de kommuner som stängt ute kulturskolorna.  Spelar man fotboll eller ishockey gör man inte det heller på lektionstid. Man har väl åkt lite grann i en gräddfil i musikskolan tidigare. Men vi måste följa skollagen, säger Margareta Jansson, rektor på Gunnarsbyskolan i Charlottenberg.

Eftersom det är en rektor som har fattat beslutet, ligger åtminstone själva mandatet på rätt nivå i organisationen. Altt jämt brister dock läskunnigheten hos denna rektor. Uttrycket ”gräddfil” kan för övrigt vara intressant att skriva in i en diskursanalys (behöver jag påpeka att här inte avses sådan gräddfil som man har till sillen?).

Den smärre fråga som tycks ha gått samtliga kommuner förbi är det faktum att det aktuella tidsutlägget som drabbar den individuella eleven handlar om sammantaget 2-5 skoldagar under ett läsår beroende på hur den aktuella kulturskolan har organiserat sig. Beslutet gällande elevledighet skulle därmed i praktiken kunna ligga redan på lärar- eller mentorsnivå.

Syfte med undersökningen: Om så mycket som en tredjedel av landets skolbeslut bygger på hörsägner och skrönor är det lätt att förstå den negativa utveckling som plågar utbildningsväsendet. Innehållet i olika lagar och reformer spelar mindre roll när våra beslutsfattare saknar verktyg för att uttolka deras innebörder. Andra, mer grundläggande åtgärder, måste i så fall vidtas för att något kvalitetsarbete ska kunna äga rum inom skolväsendet. Det kan också betraktas som en rättvisefråga att ”svaga” beslutsfattare uppmärksammas, utreds och får tillgång till stödfunktioner i en sådan utsträckning att de kan fungera normalt i en medborgerlig och demokratisk kontext.

musik4Frågeställning och hypotes: Den tänkta forskningsansatsen berör frågan om beslutsfattares läskunnighet. En rimlig hypotes är att 30% saknar denna vitala förmåga. Det återstår dock att identifiera var, i en vertikal beslutshierarki, den bristande läsförståelsen kommer till uttryck, och varför i så fall den organisatoriska omgivningen väljer att agera i enlighet med beslut byggda på hörsägner och skrönor. Det senare väcker frågor om auktoritetsbundenhet, organisationens inre kontrollsystem samt huruvida det hos individen existerar en möjlig benägenhet att i vissa situationer ”frånkoppla” den egna tankeverksamheten.

Metod och Teoretisk referensram: Jag kan tänka mig allt från rationalistiskt inriktade surveystudier med kryss-enkätfrågor, till symboliskt interaktionistiska sociogramstudier där beslutsfattarnas rädslor och barndomstrauman penetreras. Mer renodlade förutsättningar än så här får knappast ett forskningsprojekt inom humaniora. Det går knappt att undgå succé oavsett vilken teori och metod man väljer. Så vad säger ni? Visst vattnas det i forskarmunnen?

Hör av er,

Undertecknad

Read Full Post »

nyponrosorTvå år senare kan vi så läsa om en Rosengårdsskola som kollapsat. Under rubriken Betygshetsen sänkte skolan berättar Sydsvenskan om hur skolan blev rikskänd och korad som sämst i Sverige efter Skolinspektionens rapport 2011. Sedan dess har 28 anställda, varav 21 lärare, sagt upp sig. Fem är långtidssjukskrivna. Läraren Lars Ellborg konstaterar att …ingen protesterar när stadsdelen nu överväger att lägga ner högstadiet. Geisten har försvunnit, luften har gått ur. Många tänker nog att det inte är lönt att ställa till ett jävla liv. Det känns verkligen uppgivet som om ledningen och den allmänna opinionen redan bestämt sig för att vi är Sveriges sämsta grundskola.

Vi tvekar inte att straffa skolorna”, skaldade Skolinspektionens Ann-Marie Begler i samband med att Rosengårdsskolan inspekterades 2011. Hon lyckades verkligen. Jag iaktog storögt det nya styrsystem som rullades ut över skolorna detta år, och kommenterade i några inlägg. Jag återpublicerar några av dem i lätt redigerad form. Låt oss backa bandet:

Nomenklatura 3.0 (2011-05-26)

Jag gillar inte att vara reaktiv men ibland brinner hjärnan. Så känns det inför den djupt obehagliga stridsskrift som Skolinspektionens direktion har författat i Svd under rubriken ”Vi tvekar inte att straffa skolorna”. Måltavla för deras vrede är några av landets mest utsatta skolor belägna i den svenska nyfattigdomens absoluta epicentrum. De som kritiserar företräder ett statligt verk med privilegier och resurser som de kritiserade skolorna bara kan drömma om. Deras rätt att oemotsagda döma har förlänats av en populistisk utbildningsminister och förstärkts av okritisk massmedia. Gemensamt kramar de det sista av framtidstro ur det svenska skolsystemet och vi ser redan tecknen på hur rädsla för repression och skamstraff lamslår allt större delar av svensk utbildningsverksamheten.

År 2008 lades ”myndigheten för skolutveckling” ned och ”skolinspektionen” inrättades i dess ställe. Skolinspektionen har helt befriats från skolutvecklande ansvar och kan fullt ut fokusera på att söka svagheter hos enskilda skolor. De samverkar i detta uppdrag med massmedia genom total transparens vad gäller inspektionsresultat och täta pressmeddelanden gällande förhållanden vid inspekterade skolor. Det finns redan tecken på att denna nyordning har förändrat den skolreformerande beslutsprocessen i grunden. Skolreformering som traditionellt sett är en trög process blir genom denna konstruktion en quick-fix, där skolinspektionen med hot om tvingande åtgärder och offentlig exponering kan tillse att styrintentioner implementeras i den lokala verksamheten. Bilden av skolans kris och misslyckande har konkretiserats till att gälla namngivna skolor, stadsdelar, kommuner och skolformer, i några fall enskilda pedagoger och beslutsfattare. Men blir något bättre?

Skolinspektionen har anammat ett vertikalt styrsystem där uppdraget utförs med svårtolkat regelverk och ett lyhört öra i maktens korridorer. Systemet är inget nytt. Det påminner om något som prövades fullskaligt i sovjetunionen och dess lydstater. Skolinspektionen säger sig bygga verksamheten på vetenskap och beprövad erfarenhet. Man undrar i sitt stilla sinne hur mycket mer beprövad den erfarenheten behöver bli. Tecknen på en skola som stelnar ser vi redan.

Just nu ser skolorna om sina hus. Ingen vill ju bli uthängd eller löpa gatlopp. Man lär sig successivt hur inspektionen klipper och klistrar bland paragrafer och måldokument. Man finner de rutiner som krävs för att rentvå sig, undvika risker och skjuta problem ifrån sig. Att organisationer svarar på ett yttre hot med dessa strategier lär oss all beprövad erfarenhet. Verksamheten bygger ett skal av skyddande byråkrati, blir bra på juridisk formalia och skapar defensiva kollegiala strukturer. Den verksamhet som har varit dynamisk blir statisk. De relationella förhållningssätten ersätts av instrumentella och meddelarskyddet förvandlas gradvis till institutionaliserat angiveri. Vill vi våra barn denna skola?

Jag tror inte på ett utvecklingsarbete som bygger på att kommunala fritidspolitiker ska stå med skammens rodnad på kinderna och be inspektionen om ursäkt för skolornas resultat. Jag tror inte heller det kan byggas på aningslösa rektorers hurtiga prat om att de kvasijuridiska inspektionsprotokollen kan bli en del i utvecklingsarbetet.

Tack och lov lever vi i en demokrati. Allt fler kommer att börja undra och ställa frågor om denna märkliga symbios med såväl makten som massmedia, allt fler kommer att läsa och fundera över den flod av  kvasijuridiska hastverk som framställs med klipp-klista-kopiera-metoden och formligen väller ut från myndigheten. Allt fler kommer också att bli förundrade över ett statligt verk som behandlar skolans lagar och planer, normativa som stadgande, som om det gällde åtalspunkter i ett brottsmål.  Jag tror att om inte förr, så senare, kommer eftervärldens dom att drabba Skolinspektionen. Och den blir hård. För i demokratin är respekt, lyhördhet och förtroende de bärande elementen i all form av konstruktiv utveckling.

Belägg 3.0.1 (2011-09-25).

I

Sliten fjärilDen 22 september publicerar Skolinspektionen sin rapport gällande stadsdel västra innerstaden i Malmö. Inspektionen finner det ”anmärkningsvärt” att den kritik som riktades mot stadsdelen 2005 ortfarande till stora delar kvarstår, ”…inte minst mot bakgrund av de goda förutsättningar som råder i stadsdelen”. Substansen i kritiken är den gängse för den som bekantat sig med inspektionens stereotypa sakprosa. Det gäller bristande uppföljning, bristande likvärdighet, bristande elevinflytande o.s.v. I en dramatisk formulering konstaterar man att ”…rektorerna på flera av skolorna i stadsdelen har brustit i ansvarstagande”. I sanning en egendomlig form av epidemi.

Inom parantes sagt, går min son på den hårdast kritiserade skolan. De ”goda förutsättningarna” resulterar i en mycket snäv budget trots att trycket mot enheten är enormt. Eftersom stadsdelen är socioekonomiskt gynnad, söker många elever från andra stadsdelar till skolan. Skolans rektorer utför varje dag ett heroiskt arbete, och vad de än brister i så är det f-n inte i ansvarstagande.

II

Skolinspektionens rapport om västra innerstadens skolor utgör givetvis ett köttben för Sydsvenska dagbladet under rubriken ”Kritik mot stadsdelen kvarstår” (22/9 18.13). Artikeln illustreras i bästa paparazzistil med en suddig bild på en elev (?) som försöker gömma sig bakom luckan till ett elevskåp. Bildvalet är uppenbart tendentiöst och ska förstärka känslan av jämmer och elände.

”Kritiken vi får stämmer väl överens med det vi själva konstaterat och är en bekräftelse på det utvecklingsarbete vi redan påbörjat”, hävdar barn- och ungdomschefen käckt i slutet av artikeln. För att komma till rätta med skolornas brister ska man ta bort de biträdande rektorsfunktionerna och låta rektorerna byta plats med varandra (?). Ytterligare en i den långa raden av omorganisationer alltså. Hand upp ni som tror att det kommer att gynna eleverna. Alla? Någon? Ingen. Man finner de rutiner som krävs för att rentvå sig, undvika risker och skjuta problem ifrån sig.

III

Inom Malmö Stad lutar man sig mot en kommunikationsplan enligt vilken man inte ska försöka tysta ner, eller tiga ihjäl besvärande omständigheter. Således måste nyheten gällande skolinspektionens rapport om västra innerstades skolor kommenteras på stadens nätforum, http://www.malmo.se. Under den  geniala rubriken ”Skolinspektionens rapport ger stöd till Västra Innerstadens utvecklingsarbete” förtydligas att Skolinspektionens primära uppdrag är att peka på utvecklingsområden och att rapporten därför fokuserar på det som behöver förbättras, inte på det som redan fungerar bra. Barn-och ungdomschefen bereds därefter tillfälle att redovisa hur man redan åtgärdar det skolinspektionen kritiserat, t.ex genom att låta rektorer byta plats med varandra.

IV

Cirkeln sluts. Ingenting har hänt. Frågan om skolutveckling har vridits ur händerna på dem det berör. Vad som återstår är å ena sidan den statliga inspektionens pekpinnar, å andra sidan lokalbyråkraternas tidlösa svar i form av eviga rutinöversyner och omorganisationer. I morgon går min son till en skola där rektorerna har bytt plats med varandra och där det systematiskt kvalitetsarbete fått fler uppföljningstillfällen och djupare analys. Han har PRAO:at en vecka på Hemköp. När jag skriver detta ser jag att Jan Björklund nu föreslår sänkta ungdomslöner. Ungdomsarbetslösheten pendlar runt 20%.

Plötsligt i Vinslöv, ett skolbibliotek (2011-11-05).

Inom skolans område ska reformer enligt gällande doktrin vara kostnadsneutrala, dvs avnämarna bör kunna kräva mer utan att skjuta till medel. Detta har också inneburit en retorisk kontext, där krav framställs utan att närmare specificeras. Så har det varit gällande IUP och så har det varit gällande likabehandlingsplaner. Själva poängen tycks ligga i att specificera genom inspektioner där ”försökskaninerna” hängs ut, dumförklaras och vitesföreläggs.

Exempel: Den nya skollagen ställer krav på skolbibliotek. Det är ett nytt krav. Det saknas dock någon som tydligt vill definiera vad som avses, än mindre vad det ska kosta. Skolinspektionens chef, Ann-Marie Begler säger till SR att ”…skolor i glesbygd till exempel, kan ha svårt att leva upp till kravet på lokal, då kan en bokbuss vara ett alternativ” .  Dagen innan, säger Skolinspektionens Kjell Ahlgren till SR att, ”…är det en bokbuss på torsdag eftermiddag, då är det inget skolbibliotek, då är det en bokbuss på torsdag eftermiddag”. Som svar på varför inga medel avsatts för den nya reformen svarar Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet att ”…nu har ju också Skolinspektionen fått muskler så man kan införa sanktioner och belägga skolorna med viten om de inte följer kraven. Och det ska vara på en sådan nivå så att ingen ens funderar på att låta bli att skaffa skolbibliotek”. Frågan vad som är ett skolbibliotek hänger i luften och ska alltså diskrimineras fram genom inspektion och kännbara viten. Om Begler kommer är bokbuss ett bibliotek, om Ahlgren kommer blir det kännbara viteskostnader.

Orka jobba vidare i pedagogisk verksamhet? Erfarenhet, kunnande och professionalism på hälleberget?

Naturligtvis hade det varit mycket enkelt att definiera vad som menas med skolbibliotek samt vad ett sådant kan tänkas kosta beroende på skolenhetens storlek. Som enmansutredare hade jag klarat uppdraget på mindre än en vecka. På samma sätt hade det varit enkelt att, vid implementering av förvaltningslag i ny skollag, definiera gentemot skolorna vilka handlingar som berörs, varför, hur en tillämpning för att svara mot lagen bör se ut, samt en kostnad för detta. Men, nej tack, icke. Låtom oss Inspektera Eder! Doktrinen om ”mål och resultatstyrning” liknar allt mer ”regelstyrning utan regler”. Är det Kina-anpassningen som smygs igång?

Read Full Post »

Det är vår!

asif_0455

Äntligen kom värmen och vi bredde ut filten. Någon ropade ”Det är vår!”

Vi var enfaldiga. Trodde de pratade om vädret. Som vi frös

Read Full Post »

arbetsbörda1Arbetsmiljöverket hotar nu Stockholms stad med vite om två miljoner kronor . Det sker efter larm från LR om att lärarnas administrativa börda utgör ett arbetsmiljöproblem. Biträdande tillsynsdirektör Fredrika Brickman har inspekterat, utrett och ger LR rätt i sin kritik. Arbetsbördan måste minska.

Stockholm stad har sedan två decennier varit pilot och experimentverkstad för folkpartistisk skolpolitik signerad Jan Björklund. Man har alltså haft gott om tid på sig för att ”vända atlantångaren”. Tack vare det är skolorna i Stockholm, om inte bäst i landet, så i vart fall nästan genomsnittliga.

Det är lite pikant att det är Lärarnas riksförbund som flyger Stockholms skolpolitiker i strupen. LR:s förhållande till Folkpartiet är ju att jämföra med det LO har till Socialdemokraterna. LR:s medlemsorgan Skolvärlden, har satt en ära i att publicera minsta utspel från Jan Björklund i en stil som påminner lite om hur Государственный комитет по телевидению и радиовещанию СССР behandlade sina ledare.

Stockholms folkpartistiska skolborgarråd heter Lotta Edholm. Hon omfamnar Jan Björklunds skolpolitik och citerar honom påfallande ofta. Ibland får man känslan av att han faktiskt skriver hennes repliker. Lotta Edholm är också bekymrad över lärarnas arbetsbörda och har redan satt igång ett arbete för att se över problemet. ”Administrativ personal skulle till exempel kanske kunna ta hand om frånvarorapporteringen”, säger hon.

Nej, Stockholms stad har ingen administrativ personal som sitter och rullar tummarna i väntan på fler arbetsuppgifter. I så fall vore ju problemet redan löst. Lotta Edholm talar naturligtvis om att anställa fler administratörer. Låt oss räkna på det hela med vår utmärkta miniräknare från Biltema.

Vitet från arbetsmiljöverket är på två miljoner kronor. Det är ungefär 75:- per stockholmslärare.

arbetsbörda2Vi kan anta att lärarnas administrativa underskott är ungefär två timmar per vecka under de elevintensiva delarna av året, alltså 37 veckor. För Stockholms lärarkår bör detta handla om totalt cirka 2 miljoner arbetstimmar. Man bör således inrätta ungefär 1100 administrativa heltidstjänster. Prislappen för detta bör hamna i närheten av 400 miljoner kronor. Denna summa motsvarar 200 viten från arbetsmiljöverket eller ungefär 15000:- per stockholmslärare. För denna summa kan man i ett annat scenario täcka hela Solna stad med gipsskivor.

Summan 400 miljoner är också ungefär lika stor som det sparbeting som bör uppstå i Stockholms stads skolor genom att man inte ger täckning för fjolårets löneökningar i årets skolpeng. Vi börjar nu närma oss en miljard obudgeterade kronor. 500 viten från arbetsmiljöverket. Det blir tufft.

Kanske bäst ändå att ta vitet och låta lärarna gnälla. Det blir ju dessutom en win-winsituation eftersom konfrontation alltid har utgjort LR:s livsluft.

Men ändå. Det är lite märkligt att Lotta Edholm inte framhåller det självklara, att hennes parti nu avskaffar de skriftliga omdömena. Är hon ansatt av den sanning som ännu inte slagit gemene lärare? Att slopade krav på dokumentation innebär ökade krav på dokumentation precis som slopade krav på kvalitetsredovisning innebar ökade krav på kvalitetsredovisning.

Skolan har ju nämligen under senare år försetts med en hel del överrockar. Inte bara med en aggressiv skolinspektion, utan därutöver också med diverse ombudsmän och överklagandenämnder. Tror f-n att en lärare i detalj, och med dokumentation, måste kunna motivera sina omdömen eller satta betyg! Den som inte klarar det är garanterat kokt den dag klagomålen kommer.

En minskad administrativ börda blir möjlig samma dag som skolprofessionen tillerkänns det förtroende de definitivt är värda. Administration är kontroll, kontroll är administration.

Read Full Post »