Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

nyponrosorDet är valår. Vi tar det igen. Var så goda, gratis konsultation:

Politik, vänster eller höger, handlar inte längre om att representera folket. Man representerar ”makten” och det blir allt tydligare i det politiska språkbruket. När Löfven och Andersson äntligen tog sig an debatten skedde det med en dn-artikel som lika gärna kunde ha författats av Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund eller Annie Lööf. Under rubriken Människor har ett eget ansvar för att bli anställningsbara hävdade den nya socialdemokratiska ledningen att man …varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara.

Om ni, Stefan och Magdalena, en dag blir folkvalda, bör ni fundera över ert språkbruk och vad det står för. Om man betonar att människor har ett eget ansvar för att göra sig anställningsbara är det samma sak som att betona att människor inte tar eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Det är vad som kallas en negativ människosyn, en politik som tar sin utgångspunkt i att människor är lata, eller i vart fall oförmögna att utan blåslampa forma sina egna liv. Det är vad som förr (på 1900-talet) brukade betecknas som en reaktionär politisk ståndpunkt förknippad med äldre tiders högermän.

Om ni, Stefan och Magdalena, en dag blir folkvalda, bör ni fundera på vad ert politiska mandat består i. Nej, ni är inte längre tjänstemän. Ni representerar folket och folkets vilja. Man skulle rent av kunna påstå att ni är folkets tjänare. Då bör man inte mästra. Jag tror ni förstår vad jag menar, om ni stannar upp ett ögonblick och tänker efter. Det förhåller sig ju så att en överväldigande majoritet av invånarna i ert land varje dag gör sitt bästa för att få livet att gå ihop. Det är rent av så att många upplevda hinder är skapade av sådana som er, politiker.

Om ni, Stefan och Magdalena, en dag blir folkvalda, bör ni noga studera under vilka villkor era väljare framlever sina liv. Avståndet mellan väljare och valda är idag mycket stort och växer. Ni måste förstå att era livsvillkor på ett dramatiskt sätt skiljer sig från den genomsnittlige väljarens. Känslan av utsatthet kan vara stark även för den som tillfälligtvis råkar ha ett jobb. Vad händer när mattan dras undan? Då finns för de flesta ingen välavlönad reträttpost eller statsrådspension. Ni bör för övrigt aldrig någonsin glömma vilka som betalar dessa, era förmåner.

1a majDet handlar, Stefan och Magdalena, om identifikation. Den som hävdar att man måste betona människors eget ansvar, identifierar sig med en härskande klass, inte med de människor av vilka man blivit vald. Naturligtvis har människor ett eget ansvar, men det är inte er uppgift att påtala en sådan sak. Människor tar ansvar, bland annat genom att välja er. Människor berikar Er för att ni ska ta ansvar. Det är ett stort förtroende ni fått. Slarva inte med det genom att påtala självklara saker som människor redan är plågsamt medvetna om.

Det här, Stefan och Magdalena, var för inte så länge sedan fundamentalt för Socialdemokrater. På den tiden fanns i Sverige något som kallades folkrörelse. Det var det man avsåg när man sade sig känna stödet från rörelsen (inte att man lyckats få kritiska partidistrikt att hålla käft).

För att uttrycka det enkelt; Det är oss ni talar om. Det är Vi som väljer Er. Vi är kunniga, kompetenta och vi vill arbeta. Det är oss ni ska tala Med, inte Om. Det är mycket som gör oss förbannade. Varför krymper våra pensioner trots att vi levererar och tiderna är goda? Varför förskingras den gemensamma egendom vi finansierat med våra skattemedel, varför missköts den och omvandlas till privata förmögenheter? Varför ökar klyftorna och varför överlämnas vårt självbestämmande bit för bit till överstatliga organ? Det, och mycket annat, vill vi ha svar på. Att vatten är vått, björnar skiter i skogen och människor har ett eget ansvar, det vet vi redan.

Lycka till.

Gekås II

Annonser

Read Full Post »

LindängenMan kan småle en smula åt en insändarskribent som har varit i farten:

”Förutom dåliga studieresultat, dålig mat, dålig skolmiljö i den svenska skolan, finns nu ett ytterligare bevis på fördärvet. Det har framkommit att barnen ser på grova porrfilmer i sina mobiler. På skoltid. ”Skolans porrfilmsinnehavare” kan visa dessa för även de minsta barnen. Små barn kan alltså på skoltid få men för livet. Små barn ska inte se på porr. Barnen kan skadas allvarligt av detta.

Det som sker är inte barnens fel. Det finns ingen ordning och reda i skolan och det misslyckandet är lärarnas och skolledningarnas fel. Och givetvis ytterst Jan Björklunds ansvar.

Föräldrar! Var närvarande i barnens liv och se till att agera för deras trygghet och väl.”

Men leendet fastnar i halsen när man betänker den vanmakt skribenten upplever, en vanmakt hon delar med de flesta. Här finns ett reellt och allvarligt problem anser de flesta, men ingen har redskapen att göra något åt det.

Vad som beskrivs i insändaren är ett av otaliga exempel på ansvarsdiffusion, ett fenomen som är starkt i tilltagande. Med modern teknologi och kapitalmarknadernas globalisering luckras den gamla världens civilisatoriska kitt snabbt upp. Allt mer till var och en, allt mindre till det som binder samman. Vi som individer blir hjälplösa singulariteter i en allt mer förvirrande och svårkontrollerad helhet. Pessimistiskt sett.

crapDen storslagna idén om en europeisk gemenskap har delvis gått över styr. Hos oss märker vi det bland annat genom att våra städer fylls av fattiga tiggare som bygger eländiga tältläger i våra strövområden. Mekanismerna är de samma som när våra skolbarn ser på porr. Ingen vill detta men det händer ändå. Ansvaret bollas som en het potatis mellan aktörerna i den gamla världens ansvarshierarkier. Inget händer. Vi står hjälplösa och beslutar oss slutligen för något symboliskt slag i luften, som att förbjuda tiggare, eller förbjuda mobiler i skolan. Förbud känns bra för stunden.

Ryssland annekterar Krim. Eller vad gör de? Ingen vet riktigt och ingen har något riktigt ansvar. Världssamfundet kan fäkta lite med sina papperssvärd men annars bara hjälplöst se på. Här finns inte ens något entydigt att förbjuda. Porrfilm i skolan, rumänska tiggare, rysk expansion. Ansvarsdiffusion.

lindängenDet är svårt att förbigå professor Daniel Kahneman när man funderar över dessa ting. Han har forskat fram en hel del värdefull kunskap när det gäller ansvarsdiffusion. Hans klokskap anses så omfattande och betydelsefull att han tilldelades Nobels ekonomipris 2002. I sitt livsverk Tänka snabbt och långsamt* lyckas han på ett övertygande sätt visa att människor inte är särskilt rationella. Hans idéer har därefter influerat det nationalekonomiska tänkandet och påverkat de ekonomiska modeller enligt vilka människor, länder och företag antas inrätta sig. Det finns således djupa insikter gällande hur dessa processer fungerar och hur de kan förebyggas. Därför kan man anta att marknadens allvisa hand kommer att lösa problemet med små barns porrfilmstittande på skoltid. Eller, nej. Hur skulle det gå till?

När man tänker efter är det väl snarast så att marknaden faktiskt har skapat problemet. Någonstans har flinka individer gjort sig besväret att såväl spela in, som sprida dessa filmer. På annat håll har människor under stor möda konstruerat och tillverkat de miljontals telefoner som bland mycket annat kan fungera som små porrfilmsbiografer. Vi vuxna har nästan mangrant försett våra telningar med denna monstruösa teknologi och de flesta argumenterar faktiskt högljutt för deras rätt att oinskränkt bära och använda den.  Marknadens hand, den långa kedjan av allas våra rationella beslut har i slutänden försett våra barn (nja, kanske inte mina barn, men andras ungar) med porr. Kanske bör denna bieffekt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare?

Kanske bör ansvarsdiffusion generellt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare? Allt hänger ihop, från porr i skolan till sjunkande skolresultat, förgiftade hav, global uppvärmning, landgrabbing, rumänska tiggare och nynazism. Ingen vill något av detta, men det händer ändå. Det är priset vi får betala?

För min del tror jag inte det. Det finns lösningar. Till och med enkla lösningar, generande enkla. Vi måste bara först komma överens om vad som faktiskt är viktigt här i livet och sedan ta ansvar för, och rätta oss efter det. Det finns framtid.

Jag har fördjupat mig mer i denna typ av problemställning här, se länkar:

övervakningInformationens exergi

Det tudelade systemet

Fakta versus förståelse

Abstraktion och avståndsökning

De aggregerade samhällseffekterna

Stress

Den dyrbara tiden

Information, fakta och kunskap

Femtio år av brytningstid

Att bestiga berg

*) Kahnemans bok ”Tänka…”, finns svinbilligt på årets bokrea (2015)

Read Full Post »