Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2015

hus3
Stadens silhuett mot järnvägen i öster är dramatiskt förändrad. Där det väldiga betongkomplexet efter Svalöv Weibull och Lantmännen dominerat utsikten återstår nu bara en betongplatta, några asfaltsremsor och en stor hög med grus. Järnvägsstationen med sitt hotell och gatuköket har plötsligt blivit synliga.

Jag faller in i kön till gatuköket och får veta att de gamla byggnaderna har rivits under våren och att stadens fullmäktige nu bråkar om vad man ska göra med marken. Järnvägsstationen där jag tänkt slå mig ner är numera lägenheter och kontor. Järnvägstrafiken ligger för övrigt nere i väntan på en perrong. Jag beställer korv trots att jag inte är hungrig och slår mig ner vid ett av gästborden intill järnvägsgatans trottoar.  Strövisa kunder kommer och går, mest fordonsburna ensamma män. De köper hamburgare med pommes och äter under tystnad. Jag betraktar det platta ingenmansland som återstår av de betongkolosser som under en mansålder slagit sin ruvande skugga över staden och påmint om såväl dess stolta industrihistoria som senare dess stagnation.

Vi sägs leva i en tid av snabba förändringar. Samtidens mantra är att ”vi måste vara förändringsbenägna”. När jag ser mig omkring från min utsiktspunkt i Svalöv ser jag stillastående och stagnation. Är det en synvilla?

hus1På andra sidan järnvägen fylls verandan till vad som ser ut att ha varit en tjusig kontorsvilla i växtförädlingens tjänst, med unga män av utländsk härkomst. Längs järnvägsgatan strosar två kvinnor som av klädsel och hudfärg förefaller ha sitt ursprung på Afrikas horn. Mitt i stillaståendet vittnar de om utbrott av eruptiv förändring.

De blå oxtungor som växer mellan gatuköket och järnvägen bär vittne om förändring av ett annat slag, den omärkliga, plattektoniska. Under lång tid har oxtungans fröer färdats med de stora projektens fyllnadsmassor och över tid blivit en allmän del av floran även i Svalöv.

De eruptiva och de plattektoniska förändringarna växelverkar över större cykler av tid och resulterar i nya sammanhang som ingen kunnat förutse. Jag betraktar de bruna sniglarna i gräset. Den person som 1975 i Påarp jordade några ägg från den spanska skogssnigeln kunde inte föreställa sig snigelplågan fyrtio år senare. Lika lite kunde 1100-talets korsriddare i Syrien föreställa sig att unga syrianska män skulle befolka flyktinghotellen i Svalöv 900 år senare och gjuta nytt liv i en döende subarktisk landsort.

Annonser

Read Full Post »