Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘betyg’

vin imperialVi människor gillar att rangordna och betygsätta saker och ting. Såväl rödvin, som skolelever får betyg. Med ledning av en siffra eller bokstav, tror vi oss kunna dra en del slutsatser om objektet. Det rödvin som fått siffran 5 är antagligen väldigt bra, liksom eleven som har fått ett A. Men hur är det om rödvinet är en Rioja och har fått betyg i år 3? Då ringer troligen varningsklockorna. Rioja, lika lite som skolelever, mår bra av att få betyg i år 3.

Det här var inte något starkt argument. Man kan inte blanda skolbarn och rödvin hur som helst. Rioja är ju dessutom inte vilket rödvin som helst. Hade vi istället valt Zinfandel hade ett betyg efter 3 år sagt det mesta. Vinet mognar snabbt och blir liksom inte bättre. En 2010 är vad den är, oljig, söt och alkoholstark med tydliga vanilj och lakritstoner. Ärligt talat ganska trist och endimensionell. Kan den alls få ett bra betyg? Ja, faktiskt. Det kvistiga här är att du måste använda en annan måttstock när du bedömer och betygssätter Zinfandel, än när du har att göra med en Rioja.

Ta till exempel en Seghesio Sonoma Zinfandel (2010). Den har nr 22562 på systembolaget och kostar 179:-. Det är dyrt för att vara denna druva, för övrigt samma druva som heter Primitivo i Italien. Seghesio får ofta högsta betyg, typ 5, när det ska testas. Hur är den? Jo, faktiskt rätt OK. För att vara en Zinfandel. Ställd bredvid en genomsnittlig Rioja i samma prisläge, bleknar den dock.  Viña Olabarri (2005), nr 97066 kostar faktiskt bara 99:- på systembolaget, och får bara medelbetyg i olika tester. Ändå, den är ett bättre vin än varje Zinfandel sju dar i veckan! Den har fått betyg i år 8, precis som våra skolelever fick, tills helt nyligen.

Alla dessa siffror och bokstäver som ska innehålla information om ett objekt blir således ganska värdelösa utan kännedom om måttstock och referensramar. För att siffran 3 ska säga dig något om en Rioja, vill du veta vad vinet jämförts med och vad det kostar. Du behöver också veta något om dess lagringsbarhet och vill förvissa dig om att vin avslutningden aktuella druvan är Tempranillo. Inte minst är det intressant vem som har avgett omdömet. Ett omdöme utställt av Oz Clarke smäller betydligt högre än ett anonymt omdöme i Allt om mat. Detta gäller dock inte skolelever. Det skulle kännas märkligt om deras betyg sattes av Allt om mat eller Oz Clarke. Begrepp som lagringsbarhet och druvsort blir också irrelevanta i skolsammanhang, annat än i överförd bemärkelse.

När jag påstår att Cune Imperial Gran Reserva (2001), är en fantastisk Rioja, rycker de flesta på axlarna. Det kostar 319:-, och vem är jag att bedöma ett svindyrt rödtjut? Mitt bästa argument i detta läge blir att hänvisa till Oz Clarke, som dragit samma slutsats. Något liknande kan drabba även skolelever som har betygsatts av en obehörig vikarie, eller generös friskola. De blir misstrodda till dess betyget validerats i ett mer trovärdigt sammanhang. Idag sägs det att alla elever är övervärderade eftersom vi har betygsinflation. Vi bör dra av 30% begåvning för den genomsnittliga individen. När det gäller Cune Imperial 2001, finns den fortfarande i systemets beställningssortiment, nr 71578, men börjar nog ta slut. Betygsinflationen börjar också ta slut. Nu gäller snarare betygsdeflation. Är det ett problem det också?

Inom skolan talas det om formativ bedömning. Även rödvin bedöms formativt. En siffra eller bokstav anses otillräcklig som ensam informationskälla. Vinprovning är en formaliserad ritual, där färg form, doft och smak ska samspela och i en formativ process smälta samman i ett summativt omdöme. Detta omdöme förklaras och nyanseras med en bildrik prosa, där märkliga begrepp som ”löddrig häst” och ”nykysst sjuttonåring” ska förklara vinets egenskaper och kvaliteter. Likadant fungerar det i skolan.

Om den trevliga Riojan Luis Cañas Gran Reserva (2004), som kostar 199:-, heter det på systembolaget (nr 92033), ”Komplex, fruktig, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, tobak, vanilj och choklad”. Man kan kalla detta för vinets skriftliga omdöme. De bestäms på ungefär samma sätt, och fyller samma funktion, som för våra elever i skolan. Man skriver inte om en elev att denna är ”komplex, fruktig…” osv. Men man skriver att, ”Elev Pelles enkla sambandsbeskrivningar tillmäter ofta perifera samband en oproportionerligt stor betydelse. Det krävs dock av förhållandevis komplexa sambandsbeskrivningar att de kommer åt några mer centrala samband för att kunna anses nyanserade”.

Nu ska de skriftliga omdömena avskaffas i skolan. Man tycker gott att det räcker med en bokstav eller siffra för att avgöra en elevs kvalitet. De skriftliga omdömena blir dock kvar när det gäller rödvin. Där räcker inte en bokstav eller siffra. Rödvin är komplicerade grejer.

vinkällareSå, nu har jag trassat in mig rejält. Man kan inte blanda skolbarn och rödvin hur som helst. Och hur var det med betyg i år 3? Jo, där talas om ”S historiska betygsmotstånd”. Hur är det med det egentligen? När, var, hur avskaffade S några betyg i den svenska skolan? Socialdemokraterna uppfann det relativa betygssystemet. Det sattes betyg i både år 3 och år 6 ända fram till 1980, då dessa försvann. 1980 styrdes Sverige av Folkpartiet. Så var det med S-märkt historiskt betygsmotstånd. Men allt detta hände ju för så orimligt länge sedan att man kan påstå att egentligen vad som helst hände. M införde rösträtten, Sverige var en kommunistdiktatur, det gick varg på gatorna.

Och trots att det förhåller sig på det viset, är det inte längre sedan än att denna vinpava redan då låg i sin vinkällare.

Annonser

Read Full Post »

Försvarsmakten meddelar att man nu vill sänka behörighetskraven för att bli soldat i Sveriges armé. Från att det tidigare krävts godkända gymnasiebetyg ska det i framtiden räcka med genomgången grundskola. Jag hade nog inte brytt mig om att skriva detta blogginlägg om försvarets tillkännagivande hade utlöst den lavin av massmedial uppmärksamhet som man bör kunna förvänta sig av en så pass uppseendeväckande nyhet. Ännu ett drygt dygn efter att nyheten först släpptes i SvD inskränker sig dock uppföljningen till spridda notiser och bloggkommentarer. Något är sjukt i konungariket Sverige.

Troligen kommer också försvarsmaktens personaldirektör Per-Olof Stålesjö att få stå oemotsagd när han hävdar att ”våra krav vid rekrytering ligger fast” i ett ofrivilligt komiskt genmäle. Han argumenterar för sin slutsats på ett sätt som får samtida svensk skoldebatt att framstå i en helt ny dager; ”Även om kraven för att genomföra den grundläggande utbildningen skulle ändras så har vi inga planer att ändra på de krav vi har för anställning. Där kommer det – precis som idag – finnas samma medicinska, psykiska och fysiska krav. Till det godkänd genomförd GMU (grundläggande militär utbildning).” Annorlunda uttryckt, betyg är en ovidkommande parameter då individers kompetens och färdigheter ska bedömas (!). Jo, tanken är sympatisk och det är intressant att den åter blivit politisk korrekt över en natt. Ska nu en våg av kontraskolreformer skölja över oss?

Nu kan man vara elak och påstå att detta inte är genomtänkt politik, utan att det är försvarets tankesmedja som har lite otur när de tänker. Det är en ”pinsam” tystnad som råder i media och ”skämskuddar” som hindrar journalister från att skriva. En före detta officerare i min bekantskapskrets påstod följande, ”Betänk att du kan gå ut som kursetta från Karlsberg utan att ens veta vad aritmetik är. Konkurrensen där är inte större än i de borgerliga småpartierna. Hur skulle det gå för dessa arma officerare om deras plutoner plötsligt befolkades av uppkäftiga och självständiga besserwissers med spets i både algebra och predikatsfyllnad?” , ett uttalande som möjligen kan betraktas som underfundigt, men dess bättre bara är elakt förtal. Vårt försvar är för viktigt för att skoja bort.

Om vi nu nödvändigtvis ska skoja om försvaret, låt oss då hellre välja det brittiska vars hierarkiska befälsordning och patriarkala sedvänjor är väsensskillt från vårt svenska. Håll till godo:

Read Full Post »

I en av mina pärmar finner jag en nyhetsartikel som publicerades 1975. Jag har sparat den eftersom jag själv ingick i det undersökta elevunderlaget. Det är nu 37 år sedan. En halv mansålder har gått och ingenting har hänt. Exakt samma förhållande presenteras som en nyhet i december 2011. Jag återger texten från 1975 i sin helhet.

RIKA FÖRÄLDRAR GER CHANS TILL BRA BETYG

Ett barn som bor i villa och har en höginkomstpappa har mycket större chans att bli bra i skolan än ett barn som bor i ett höghusområde med låginkomstföräldrar. Det visar en undersökning som Skolöverstyrelsen (SÖ) gjort på de sk standardproven i sjätte klass.

Nästan hälften av landets alla sjätteklassare år 1975 har varit med i undersökningen. Den visar att det finns klara och tydliga skillnader i barns skolresultat. Föräldrarnas inkomst och boendemiljön spelar stor roll:

  • Barn i storstad har i genomsnitt bättre skolresultat än barn i glesbygd. (Det finns fler höginkomsttagare i storstäderna.)
  • Barn i rika kommuner är i genomsnitt bättre i skolan än barn i fattiga kommuner.
  • Barn i villaområden får bättre skolresultat än barn i höghusområden – även om de bor i samma kommun.

Det är standardproven som ligger till grund för undersökningen. Proven är desamma för alla barn. De är frivilliga, men de flesta skolor deltar.

Standardproven är omfattande och mäter barnens kunskaper i svenska, matematik och språken. De ges i trean, sexan, sjuan och nian.

Efterskrift Maj 2012:

Grammofonskivan om skolans likvärdighet tycks kunna vevas hur mycket som helst genom decennierna, men ingen lyckas göra något åt det. Eleverna skyller på lärarna som skyller på ledningen som skyller på huvudmannen som skyller på politikerna som skyller på lärarutbildningen som skyller på skolverket som skyller på…Nåväl, i dagarna beskyller LR såväl som Skolverket på temat. lyfter på ögonbrynen.

Read Full Post »