Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eu’

solnedgång

12 februari 2001
Resolution om situationen i Demokratiska folkrepubliken Laos
C. Europeiska unionen och Laos undertecknade den 29 april 1997 ett ramavtal som ger Laos status som ”mest gynnad nation” avseende ekonomiskt utbyte och handel.
J. Enligt landets lagar och enligt internationella konventioner och avtal är det den laotiska regeringens plikt att skydda de utländska investerarnas intressen.

På sin väg från bergsbäckarna i sydöstra Tibet mot sin mynning i den Indiska oceanen passerar Mekongfloden det lilla landet Laos. Under senare år utvecklas landets ekonomi snabbt, men det är fortfarande ett av de fattigare i världen. Dess BNP per capita underskrider allt jämt 3000 $ (1/15-del av Sveriges). Mekongfloden själv är landets viktigaste naturresurs. Det är flodens uppdämning och reglering som lägger grunden för landets ekonomiska tillväxt.

Jag kan inte sluta tänka på landet Laos där det ligger inklämt mellan mäktiga grannar på en halvö i sydostasien. I norr gränsar landet till Kina, i väst och öst till Thailand och Vietnam. Laotierna utgör i sammanhanget lite av kusinen från landet, vad Finland var för oss svenskar på 60-talet. Laos är en gammal fransk koloni som sedan 1975 lyder under kommunismen. Under 2000-talet har de anammat marknadskapitalistisk diktatur av kinesiskt snitt, Kina som för övrigt är deras viktigaste handelspartner, eller snarare exploatör.

Vattenkraft LaosNu byggs dammar och kraftverk längs Mekongfloden. Flöden ändras, mark läggs under vatten och landskapet omgestaltas bit för bit. Laos hårdsatsar på ren, förnybar energi från vattenkraft. I Laos gör man nu vad Sverige gjorde för 60 år sedan. Idag täcker vattenkraften hälften av vårt eget energibehov. Det finns likheter mellan oss, men också viktiga skillnader.

I Laos läggs väldiga områden under vatten när dammarna byggs. Den damm som syns på kartan är mer än 100 kvadratkilometer stor. Tusentals människor har fördrivits från byar och jordar som brukats i generationer. De hamnar i nybyggda bostadsområden där det inte längre finns några möjligheter till självförsörjning. Massexproprieringarna underlättas av landets enväldiga styrelseskick.

I Laos råder det brist på bördig jordbruksmark. I öster ligger markerna obrukbara på grund av alla de odetonerade mineringar som fortfarande utgör minnen av Vietnamkriget. Det mesta av vad som återstår finns i anslutning till Mekongfloden. Genom flodens reglering skapas redan erosion och ojämnheter i vattenflödet som påverkar risböndernas avkastning mer än negativt. Detta gäller även i Kambodja och Södra Vietnam som ligger nedströms Mekong. Allt talar för att problemen kommer att accelerera när man de kommande åren ger sig på flodens huvudfåra med nya megadammprojekt.

Mekongfloden rymmer en rik fauna som redan innan regleringen var hårt ansatt av fiske och klimatförändringar. Nu är läget akut för många arter. Den fantastiska Jättehajmalen är redan i stort sett utrotad då dess vandringsvägar blivit avskurna.

flodbåtEnergin som produceras av kraftverken stannar inte i landet utan exporteras vidare till, i första hand Thailand. Runt kraftverken och i de laotiska bergstrakterna investerar Kina mångmiljardbelopp i infrastruktur som underlättar exploatering av Laos väldiga naturresurser. Omärkligt försvinner deras skyddade cederskogar bit för bit över den norra gränsen. Landet slumpar bort sina naturresurser och får i gengäld vägar, järnvägar, cash och cred. Laos ingår sedan några år i WTO, men dess nomenklatura blir inte mindre korrumperad av det.

Den som vill besöka det traditionella Laos är redan sent ute. Av olika bagpackerbloggar att döma är lämmeltåget i full gång och embarkerar landets olika farleder. Snart omges alla uråldriga buddistiska landmärken av samma globala marknadstempel och välståndskulisser som i alla länder.

Jag får en dålig känsla när jag tänker på vilken framtid det laotiska folket går till mötes. Trots en växande ekonomi och förnybar energi i överflöd skvallrar tecken i skyn om att landets invånare drar det korta strået och snuvas på sin kultur, sina traditioner och sin livsmiljö, att allt det slumpas bort för en vattvälling.

Det är hög tid för världen att återvända till Gandhi. Några av hans visdomsord får utgöra årets julevangelium enligt Mekong:

Det finns tillräckligt för allas behov men inte för en enda mans girighet.
Det finns ingen ondska i pengar. Ondskan ligger i på vilket sätt de används.
Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns i det sätt som den används.
Det finns mer i livet än att öka farten.
Den omtanke som visas idag, kan bära frukt imorgon.
Den goda människan är vän med allt levande.
De som vet hur man tänker behöver inga lärare.
In a gentle way you can shake the world.
You must be the change you wish to see in the world.

Eller som laotierna definierar sig själva: Vi är det folk som lyssnar på riset när det växer.

God Jul.

13 år senare: 2 April 2014
Resolution om utvinning av vattenkraft i Laos
A. Trots att landet är ett av de fattigaste i världen definieras Laos ofta som Asiens batteri på grund av den långa sträcka som floden Mekong rinner inom landets territorium.
B. Floden Mekong attraherar allt större investeringar till landet, till exempel från Thailand, Vietnam och Kina. Sedan 2006 har de årliga utländska direktinvesteringarna i Laos mer än tredubblats, och uppgick till 1 800 miljoner US-dollar under 2012. Enbart de kinesiska investeringarna uppgår till över 5 miljarder US-dollar.
C. Man behandlar för närvarande studien av nya dammar längs med floden Mekong i Laos. Kina har visat ett stort intresse för minst fyra projekt. Peking har redan investerat ytterligare 7,2 miljarder US-dollar i en järnvägslinje som förbinder den sydkinesiska provinsen Yunnan med Laos huvudstad Vientiane.
1. Europaparlamentet fruktar att Kinas ökade politiska betydelse i regionen kan påverka regionens politiska balans.
2. Europaparlamentet fruktar att byggandet av dammarna påverkar ekosystemet i länder som gränsar till Laos (Vietnam, Thailand och Kambodja) och får följder för dessa länders ekonomier

Annonser

Read Full Post »

bangla flyg

För drygt fyra år sedan skrev jag i en text om bergsbestigning: Många som bestiger Mount Everest misslyckas och återvänder aldrig. Mer än 150 kroppar har aldrig återfunnits. Man kan undra vad det är som driver människor att frivilligt utsätta sig för så stora risker. Svaret handlar nog om livets korthet och dödens närhet. Ett ordinärt människoliv varar i knappt 30.000 dagar. Det är vår utmätta tid och i dödens närhet är livskänslan som starkast. Att återvända till baslägret efter en lyckad toppbestigning för säkert med sig en stark känsla av att livet inte har varit förgäves.

Modern civilisation försöker få oss att glömma döden, försöker intala oss att våra liv varar för evigt. Det lyckas nästan, men aldrig riktigt. Döden står kvar som ett faktum, dess skugga växer sig längre ju mer den förtigs.

Liknande tankegångar återkommer till mig när jag nu läser om att Indien hårdsatsar på flyget som transportmedel. Jag missunnar inte indier att flyga. Jag missunnar heller inte kineser att flyga. Jag förstår bara inte vad som driver dem upp i luften. Lika lite som jag förstår vad som driver oss själva upp i luften. Det måste vara en stark undermedveten dödslängtan. Flygandet kan liknas vid ett suicidalt risktagande på kort sikt, ett kollektivt självmord på lite längre sikt.

flygplats banglaVi vet att det blir allt farligare att flyga. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Hur säkra våra flygplatser än blir så förvandlas flygplanen till väldiga likkistor när de träffas av terroristernas missiler. Civila flyg utgör redan populära måltavlor för effektsökande milisgrupper och kriminella stater. Beslutet om den egna charterresan får framöver allt mer karaktären av att delta i rysk roulett.

När indiers och kinesers flygande når en nivå motsvarande vår egen kommer den globala miljökatastrofen att vara ett faktum. Förmodligen har då golfströmmen stannat och lagt Skandinavien under ett kilometertjockt istäcke. Någon tänker kanske att det då blir lättare att landa flygplanen vilket är fel eftersom ytskiktet på detta istäcke förmodligen kommer att vara ojämnt och uppbrutet. Resten av Europa kommer för övrigt att ligga mer eller mindre under vatten.

Nu säger antagligen Hans Rosling att han har rätt och jag har fel. Vi kan inte missunna indierna att flyga och det är heller inget problem att de gör det. De stora företagen är nämligen smarta. De skapar små intelligenta flygplan som transporterar omkring oss alla nästan utan någon energiåtgång. Alla kan få allt och saker blir bara bättre.

Jag önskar jag kunde dela Roslings optimism men jag tror inte att ens våra företag är så smarta att de kan upphäva naturlagarna. Termodynamikens tredje huvudsats har aldrig motbevisats. Sorgligt ja, men så är det. Den nuvarande utvecklingen i Indien är för övrigt inte smartare än att den handlar om små rykande cessnaplan i kontinental taxitrafik.

train istanbulVästvärlden, som vi själva tillhör, är definitivt inget föredöme i något enda avseende. Vi tycks med öppna ögon vandra mot avgrunden. Jag tänker på EU-projektet, en moralisk härdsmälta i långa stycken men i synnerhet när det gäller klimatpolitiken. EU:s utvidgning tog ordentlig fart redan för 25 år sedan. Under den långa tid som gått sedan dess har man lyckats med konststycken att försämra, snarare än utveckla kontinentens järnvägsnät. Obegripligt.

Föreställ dig att kunna åka sträckan Malmö-Berlin på tre timmar för trehundra kronor. En fantastisk möjlighet och det borde enkelt kunna lösas eftersom de villkoren gäller för Malmö-Norrköping. Priset Malmö-Berlin har visserligen sjunkit de senaste åren men kostar fortfarande över 900 kronor och tar nästan åtta timmar med den snabbaste anslutningen. Tragiskt, fantasilöst och inkompetent.

Tänk dig att kunna ta en sovvagn från Malmö för mindre än en tusenlapp och vakna i Rom dagen efter. Tanken svindlar men blir fullt möjlig med en standard motsvarande våra x2000. Idag går det dock knappt att boka tågresan Malmö-Rom och den kostar tillräckligt många tusen för att göra alternativet ointressant.

tegelugnarna_0071Sträckan Malmö-Berlin liksom Malmö-Rom och alla andra europeiska destinationer finns dock ”instant” tillgängliga med flyg, ofta för bara några hundralappar. Det är en vansinnig felprioritering som snart kommer att ge oss ödesdigra konsekvenser.

Europa är en liten kontinent som enkelt kan sammanbindas med ett modernt och prismässigt konkurrenskraftigt järnvägsnät. Om EU hade lagt krutet där redan för 25 år sedan hade det påverkat de europeiska folkens självbild som ingående i ett större europeiskt sammanhang. Kanske hade rent av en del av de motsättningar som idag präglar unionen delvis överbryggats. Tågresor innebär möten mellan kulturer och människor på ett helt annat sätt än vad flygresor någonsin gör. Flyget kan heller aldrig konkurrera med tåg i fråga om komfort, flexibilitet, tillgänglighet samt inte minst miljöpåverkan. I min värld är detta inte utopiska tankar. Det är det envisa subventionerandet av den globala flygtrafiken som är obegriplig och en aning skrämmande.

tåg bangla

Read Full Post »

LindängenMan kan småle en smula åt en insändarskribent som har varit i farten:

”Förutom dåliga studieresultat, dålig mat, dålig skolmiljö i den svenska skolan, finns nu ett ytterligare bevis på fördärvet. Det har framkommit att barnen ser på grova porrfilmer i sina mobiler. På skoltid. ”Skolans porrfilmsinnehavare” kan visa dessa för även de minsta barnen. Små barn kan alltså på skoltid få men för livet. Små barn ska inte se på porr. Barnen kan skadas allvarligt av detta.

Det som sker är inte barnens fel. Det finns ingen ordning och reda i skolan och det misslyckandet är lärarnas och skolledningarnas fel. Och givetvis ytterst Jan Björklunds ansvar.

Föräldrar! Var närvarande i barnens liv och se till att agera för deras trygghet och väl.”

Men leendet fastnar i halsen när man betänker den vanmakt skribenten upplever, en vanmakt hon delar med de flesta. Här finns ett reellt och allvarligt problem anser de flesta, men ingen har redskapen att göra något åt det.

Vad som beskrivs i insändaren är ett av otaliga exempel på ansvarsdiffusion, ett fenomen som är starkt i tilltagande. Med modern teknologi och kapitalmarknadernas globalisering luckras den gamla världens civilisatoriska kitt snabbt upp. Allt mer till var och en, allt mindre till det som binder samman. Vi som individer blir hjälplösa singulariteter i en allt mer förvirrande och svårkontrollerad helhet. Pessimistiskt sett.

crapDen storslagna idén om en europeisk gemenskap har delvis gått över styr. Hos oss märker vi det bland annat genom att våra städer fylls av fattiga tiggare som bygger eländiga tältläger i våra strövområden. Mekanismerna är de samma som när våra skolbarn ser på porr. Ingen vill detta men det händer ändå. Ansvaret bollas som en het potatis mellan aktörerna i den gamla världens ansvarshierarkier. Inget händer. Vi står hjälplösa och beslutar oss slutligen för något symboliskt slag i luften, som att förbjuda tiggare, eller förbjuda mobiler i skolan. Förbud känns bra för stunden.

Ryssland annekterar Krim. Eller vad gör de? Ingen vet riktigt och ingen har något riktigt ansvar. Världssamfundet kan fäkta lite med sina papperssvärd men annars bara hjälplöst se på. Här finns inte ens något entydigt att förbjuda. Porrfilm i skolan, rumänska tiggare, rysk expansion. Ansvarsdiffusion.

lindängenDet är svårt att förbigå professor Daniel Kahneman när man funderar över dessa ting. Han har forskat fram en hel del värdefull kunskap när det gäller ansvarsdiffusion. Hans klokskap anses så omfattande och betydelsefull att han tilldelades Nobels ekonomipris 2002. I sitt livsverk Tänka snabbt och långsamt* lyckas han på ett övertygande sätt visa att människor inte är särskilt rationella. Hans idéer har därefter influerat det nationalekonomiska tänkandet och påverkat de ekonomiska modeller enligt vilka människor, länder och företag antas inrätta sig. Det finns således djupa insikter gällande hur dessa processer fungerar och hur de kan förebyggas. Därför kan man anta att marknadens allvisa hand kommer att lösa problemet med små barns porrfilmstittande på skoltid. Eller, nej. Hur skulle det gå till?

När man tänker efter är det väl snarast så att marknaden faktiskt har skapat problemet. Någonstans har flinka individer gjort sig besväret att såväl spela in, som sprida dessa filmer. På annat håll har människor under stor möda konstruerat och tillverkat de miljontals telefoner som bland mycket annat kan fungera som små porrfilmsbiografer. Vi vuxna har nästan mangrant försett våra telningar med denna monstruösa teknologi och de flesta argumenterar faktiskt högljutt för deras rätt att oinskränkt bära och använda den.  Marknadens hand, den långa kedjan av allas våra rationella beslut har i slutänden försett våra barn (nja, kanske inte mina barn, men andras ungar) med porr. Kanske bör denna bieffekt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare?

Kanske bör ansvarsdiffusion generellt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare? Allt hänger ihop, från porr i skolan till sjunkande skolresultat, förgiftade hav, global uppvärmning, landgrabbing, rumänska tiggare och nynazism. Ingen vill något av detta, men det händer ändå. Det är priset vi får betala?

För min del tror jag inte det. Det finns lösningar. Till och med enkla lösningar, generande enkla. Vi måste bara först komma överens om vad som faktiskt är viktigt här i livet och sedan ta ansvar för, och rätta oss efter det. Det finns framtid.

Jag har fördjupat mig mer i denna typ av problemställning här, se länkar:

övervakningInformationens exergi

Det tudelade systemet

Fakta versus förståelse

Abstraktion och avståndsökning

De aggregerade samhällseffekterna

Stress

Den dyrbara tiden

Information, fakta och kunskap

Femtio år av brytningstid

Att bestiga berg

*) Kahnemans bok ”Tänka…”, finns svinbilligt på årets bokrea (2015)

Read Full Post »

Årets mottagare av Nobels fredspris är ständigt lika aktuella, inte bara för sina förgörande insatser i Grekland, platsen för demokratins födelse. Fredspristagarens strävanden efter ekologisk enfald och genetisk utarmning inom jordbruket har nu gått så långt att konsekvenserna börjar märkas på allvar. När en professionell och välskött fröfirma som Impecta ägnar ett helt nyhetsbrev åt regleringseländet inom EU:s jordbruksbyråkrati har det inte bara gått långt, vi bör nog på allvar börja fundera i termer av våra kollektiva möjligheter att långsiktigt kunna äta oss mätta i en någorlunda giftfri miljö.

Så här skriver Veronica Gårdestig, Impecta Fröhandel; ”Under det senaste året har vi varit hos Jordbruksverket vid flera tillfällen bl.a. för att diskutera hur vi ska kunna erbjuda frö till gamla sorter. Kortfattat kan man säga att det kostar väldigt mycket att ha med en sort på den EU-lista som finns och där alla sorter som ska få säljas inom EU måste finnas med. I och med detta utesluts mer eller mindre alla sorter som produceras småskaligt eller som inte längre är intressanta inom yrkesodlingen. Stora, globala företag med intressen inom fröförädlingen har råd att betala. De har också råd att lobba för att regelverket ska anpassas efter deras önskemål, vilka oftast går stick i stäv med hemmaodlarnas och det vi står för.

Vårt svenska Jordbruksverk har varit väldigt tillmötesgående i processen och vi känner ändå att vi har en liten möjlighet att påverka tolkningar och tillämpningar av regler och lagar. Tyvärr börjar det ändå märkas att sorter försvinner från den europeiska marknaden och urvalet av gamla sorter minskar konstant. Vårt svenska kulturarv hotar att försvinna från odling och endast finnas kvar i genbanker för att eventuellt användas i framtiden. Vi jobbar intensivt med att lösa detta men antalet kulturarvssorter kommer definitivt att minska. Exempel på sorter som försvinner är Rädisa ‘Early Purple Turnip’Märgärt ‘Little Marvel’ och Squash ‘Yugoslavian Finger Fruit’.” 

Frågan som lyfts av Impecta är viktigare än vad den kan verka. Det handlar inte bara om ett antal trädgårdsodlares hobbyverksamhet. Det handlar om hållbara system för allas vår långsiktiga överlevnad. Argumenten mot kommersialiserad sortkontroll är de samma som gäller mot GMO, som för övrigt även gäller F1-hybrider och liknande. I och med övergången till en storskalig produktion av ett fåtal motståndskraftiga ”artificiella” arter, kommer den genetiska mångfalden som under lång tid har selekterats fram vad gäller jordbruksgrödor, att snabbt erodera bort. I ett inte allt för avlägset scenario där det storskaliga GMO-jordbruket slår fel står vi då snabbt inför en global svältkatastrof. Detta scenario skulle exempelvis kunna triggas igång genom att GMO-grödor angrips av virus- eller svampstammar som utvecklat resistens mot det bekämpningsmedel GMO-grödan ska harmonisera med. Även denna typ av evolutionär växelverkan är väl känd och belagd.

Direkt sjuk känns ovan beskrivna jordbrukspolitik mot bakgrund av att utvecklingen drivs på av multinationella pestocidtillverkare som Monsanto och Snygenta. Dessa gör det storskaliga jordbruket, framför allt i tredje världen, helt beroende av designade växtgifter mot vilka vissa kommersiella grödor har utvecklat resistens.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om föreningen Sesam. Föreningen är ideell och sysslar med något, i fredspristagarens ögon, så subversivt som fröodling. Det är en ideell sammanslutning som verkar för att bevara den mångfald som finns hos trädgårdens och åkerns växter. Verksamhetens centrala idé är att medlemmarna fröodlar dessa sorter så att en genetisk mångfald bevaras och gamla favoriter inte dör ut även om de försvinner ur handeln. Föreningen samarbetar i detta med genbanker, bevarandeorganisationer och fröfirmor spridda över hela världen. Sesams trägne medlem Agneta Börjesson har nu uppförökat de gamla ärtorna Svartbjörsbyn och Märta så pass att de kan inhandlas som kulturarvssorter hos Impecta. Nobels Fredspris borde gått till henne. . .Sesam. . . eller Impecta.

Read Full Post »