Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘globalisering’

ekonomisk historiaEn personligt hållen recension:

Lennart Schön
En modern svensk ekonomisk historia
SNS Förlag: 2000 (560 sidor)

En allmän reflektion över Schöns framställning är att de kapitel som avhandlar perioden från 1970-talets oljekris fram till millennieskiftet irriterar mig mer än de tidigare kapitlen. Förmodligen hänger detta samman med att denna period till stora delar sammanfaller med mitt liv och att de händelser som i Schöns bok reduceras till kausala händelsekedjor, delar av ett ekonomiskt utvecklingsblock med egen inre logik, har utgjort ett politiskt, socialt och kulturellt bakgrundsbrus i mitt liv. På motsvarande sätt saknar jag självupplevda referensramar till de händelseförlopp som beskriver industrialismens tidiga framväxt, vilka följaktligen är lättare att ta till sig i termer av kausalitet. Detta utgör antagligen både en styrka och en svaghet i det ”strukturella” perspektivet.

Bokens styrka skulle kunna ligga i dess förmåga att renodla beskrivningen av de cykliska ekonomiska förlopp som driver den industriella utvecklingen. För att den i så fall ska vara trovärdig krävs dock att ett par villkor är uppfyllda, eftersom det alltid, vid rekonstruktion av historiska händelser, föreligger en uppenbar risk för att de kausala mönstren överbetonas, dvs A hände pga B, som ledde vidare till C. Den måste för det första kunna påvisa att de utvecklingsförlopp som redovisas härrör sig ur ett, över tid, sammanhållet fenomen, industrisamhället. Den måste för det andra kunna påvisa fenomenets primära drivkrafter och att dessa är konstanta över tid. I dessa delar upplever jag att Schöns framställning är otydlig. DSC00187Fenomen framställs som deterministiskt predestinerade utan angivelse av någon yttersta orsak. Ett exempel bland många är när han konstaterar att det under 1920-talet kan ”…finnas ett samband mellan den ökande efterfrågan på kvinnlig arbetskraft och det sjunkande födelsetalet” som skulle kunna hänföras till ”…den strukturella växlingen mellan omvandling och rationalisering” (sid. 322). Kvinnorna återkommer under hans beskrivning av 1970-talet då han konstaterar att ”…proportionerna mellan arbetare och tjänstemän förändrades” (sid. 478). Mer än en halv miljon kvinnor gick ut i arbete och Schön konstaterar att denna förändring ”…var större än den samlade nedgången i sysselsättningen inom sektorerna för den materiella produktionen…”, men att rörelseriktningen ”…mot tjänstesektorerna var emellertid densamma i båda fallen” (sid. 478). Kan man per automatik inordna kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande som del av en strukturkris? Den var i stor utsträckning resultatet av politisk retorik och politiska beslut och skulle kunna beskrivas i ideologiska termer, förvisso med ekonomiska konsekvenser. Om vi dessutom leker med tanken att något liknande gäller för delar av tjänstesektorns tillväxt i stort, bör ”tjänstesamhället” till viss del kunna beskrivas som ett politiskt projekt inom ramen för ett industrisamhälle? På motsvarande sätt känns beskrivningen av 1970-talets energikris rumphuggen i frånvaro av sina makropolitiska aspekter. Hur ska man för övrigt i endast nationalekonomiska termer kunna förstå det faktum att samma oljepris som steg kraftigt under 1970-talet, nu faller handlöst i motsvarande situation?

1600 tals stuga på vägen till BoråsFör att förstå händelserna 1970-1995 (1995-2010) som en ”tredje industriell revolution” blir således framställningens nationalekonomiska fokus en aning för trångt. Nationalstaternas förändrade, och över tid försvagade roll, underskattas liksom miljö- och klimataspekterna. Den ekonomiska politikens globala ideologisering berörs knappt, inte heller de förändrade migrationsströmmarna eller tillverkningsindustrins globaliserade segmentisering.

Mot ovanstående blir det utifrån Schöns framställning svårt att tolka ”den tredje industriella revolutionen” som någonting annat än ”en förändring i tangentens riktning”. Det skulle till och med kunna vara så att hans strikt nationella fokus ger sken av större förändringar mot tjänster i försörjningsbasen än vad som reellt föreligger. När exempelvis textilindustrin flyttar från Borås till Manikganj, kan det tolkas som en global förskjutning av samma underliggande processer som tidigare ägt rum nationellt, skeenden som boken inte riktigt lyckas fånga.
Känslan av att bokens strukturella teori är något tillyxad blir mest påfallande i bokens epilog (sid. 521 ff). Den framtid Schön skissar 1999 i termer av ”…förändrade relativpriser som innovationer och tillväxt ger upphov till” (sid. 527) känns som en fattig beskrivning av den strukturkris, vi enligt hans förutsägelser nu bör börja se slutet på. Min personliga analys är nog att de globala eruptioner vi för närvarande upplever är de första tecknen på industrisamhällets slutgiltiga kollaps och upplösning.

Avslutningsvis vill jag ändå tillfoga att Lennart Schöns framställning är njutbar läsning i sin omfattande detaljrikedom. De historiska beskrivningarna av omvälvande ekonomiska skeenden är till alla delar väl underbyggda och utmärkt belysta. Boken hade klarat sig utmärkt väl utan att dessa tvingats in i ett strukturellt raster av ekonomisk kausalitet.

DSC00581

Annonser

Read Full Post »

LindängenMan kan småle en smula åt en insändarskribent som har varit i farten:

”Förutom dåliga studieresultat, dålig mat, dålig skolmiljö i den svenska skolan, finns nu ett ytterligare bevis på fördärvet. Det har framkommit att barnen ser på grova porrfilmer i sina mobiler. På skoltid. ”Skolans porrfilmsinnehavare” kan visa dessa för även de minsta barnen. Små barn kan alltså på skoltid få men för livet. Små barn ska inte se på porr. Barnen kan skadas allvarligt av detta.

Det som sker är inte barnens fel. Det finns ingen ordning och reda i skolan och det misslyckandet är lärarnas och skolledningarnas fel. Och givetvis ytterst Jan Björklunds ansvar.

Föräldrar! Var närvarande i barnens liv och se till att agera för deras trygghet och väl.”

Men leendet fastnar i halsen när man betänker den vanmakt skribenten upplever, en vanmakt hon delar med de flesta. Här finns ett reellt och allvarligt problem anser de flesta, men ingen har redskapen att göra något åt det.

Vad som beskrivs i insändaren är ett av otaliga exempel på ansvarsdiffusion, ett fenomen som är starkt i tilltagande. Med modern teknologi och kapitalmarknadernas globalisering luckras den gamla världens civilisatoriska kitt snabbt upp. Allt mer till var och en, allt mindre till det som binder samman. Vi som individer blir hjälplösa singulariteter i en allt mer förvirrande och svårkontrollerad helhet. Pessimistiskt sett.

crapDen storslagna idén om en europeisk gemenskap har delvis gått över styr. Hos oss märker vi det bland annat genom att våra städer fylls av fattiga tiggare som bygger eländiga tältläger i våra strövområden. Mekanismerna är de samma som när våra skolbarn ser på porr. Ingen vill detta men det händer ändå. Ansvaret bollas som en het potatis mellan aktörerna i den gamla världens ansvarshierarkier. Inget händer. Vi står hjälplösa och beslutar oss slutligen för något symboliskt slag i luften, som att förbjuda tiggare, eller förbjuda mobiler i skolan. Förbud känns bra för stunden.

Ryssland annekterar Krim. Eller vad gör de? Ingen vet riktigt och ingen har något riktigt ansvar. Världssamfundet kan fäkta lite med sina papperssvärd men annars bara hjälplöst se på. Här finns inte ens något entydigt att förbjuda. Porrfilm i skolan, rumänska tiggare, rysk expansion. Ansvarsdiffusion.

lindängenDet är svårt att förbigå professor Daniel Kahneman när man funderar över dessa ting. Han har forskat fram en hel del värdefull kunskap när det gäller ansvarsdiffusion. Hans klokskap anses så omfattande och betydelsefull att han tilldelades Nobels ekonomipris 2002. I sitt livsverk Tänka snabbt och långsamt* lyckas han på ett övertygande sätt visa att människor inte är särskilt rationella. Hans idéer har därefter influerat det nationalekonomiska tänkandet och påverkat de ekonomiska modeller enligt vilka människor, länder och företag antas inrätta sig. Det finns således djupa insikter gällande hur dessa processer fungerar och hur de kan förebyggas. Därför kan man anta att marknadens allvisa hand kommer att lösa problemet med små barns porrfilmstittande på skoltid. Eller, nej. Hur skulle det gå till?

När man tänker efter är det väl snarast så att marknaden faktiskt har skapat problemet. Någonstans har flinka individer gjort sig besväret att såväl spela in, som sprida dessa filmer. På annat håll har människor under stor möda konstruerat och tillverkat de miljontals telefoner som bland mycket annat kan fungera som små porrfilmsbiografer. Vi vuxna har nästan mangrant försett våra telningar med denna monstruösa teknologi och de flesta argumenterar faktiskt högljutt för deras rätt att oinskränkt bära och använda den.  Marknadens hand, den långa kedjan av allas våra rationella beslut har i slutänden försett våra barn (nja, kanske inte mina barn, men andras ungar) med porr. Kanske bör denna bieffekt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare?

Kanske bör ansvarsdiffusion generellt betraktas som det oundvikliga smolket i globaliseringens glädjebägare? Allt hänger ihop, från porr i skolan till sjunkande skolresultat, förgiftade hav, global uppvärmning, landgrabbing, rumänska tiggare och nynazism. Ingen vill något av detta, men det händer ändå. Det är priset vi får betala?

För min del tror jag inte det. Det finns lösningar. Till och med enkla lösningar, generande enkla. Vi måste bara först komma överens om vad som faktiskt är viktigt här i livet och sedan ta ansvar för, och rätta oss efter det. Det finns framtid.

Jag har fördjupat mig mer i denna typ av problemställning här, se länkar:

övervakningInformationens exergi

Det tudelade systemet

Fakta versus förståelse

Abstraktion och avståndsökning

De aggregerade samhällseffekterna

Stress

Den dyrbara tiden

Information, fakta och kunskap

Femtio år av brytningstid

Att bestiga berg

*) Kahnemans bok ”Tänka…”, finns svinbilligt på årets bokrea (2015)

Read Full Post »

shaylaJag kan inte låta bli att förundras över Shayla, ung muslimsk kvinna i ett av världens fattigaste och mest överbefolkade länder. Hon är smart, rapp, rolig och har järnkoll på världspolitisk och ekonomisk fundamenta. Hon tror på sig själv och argumenterar övertygande om det expansiva Bangladesh framtida möjligheter. Borde jag bli förundrad? Egentligen inte. Det är klart att det bakom våra västerländska mediers kolonialt filtrerade stereotyper döljer sig människor som liknar oss, med ungefär samma tankar, behov, drömmar och idéer som vi själva. Inom loppet av några minuters samtal tvingas jag ompröva en hel rad föreställningar, fördomar. Jag frågar i stil med,  men hur vet du, varför tror du, varifrån får du? Shayla ler och ger ofta samma svar. Oh, it´s globalization, you know!

Och Bangladesh utvecklas i expressfart. Trots att svälten och inbördeskrigen inte ligger mer än några decennier bort känns de avlägsna i ett land där de gängse välfärdsindikatorerna, så som medellivslängd och barndödlighet, har nått europeiska nivåer. Visst, textilfabrikernas kvinnor har skamlöner, men i Bangladesh är det lönearbetet som först nu gör sitt intåg. Fabrikskvinnornas mödrar och mormödrar vet bara skoladet feodalt agrara bysamhället. Nu pumpar närmare hundra TV-kanaler dygnet runt ut sina kommersiella köpuppmaningar till bengalerna och ekonomin växer till, sakta men säkert enligt den sigmoidala kurva vi känner igen från vår egen ekonomi. Den inhemska konsumtionen tar fart i Bangladesh. När 170 miljoner bengaler har råd att handla, hur intresserade är de då av att knyta slavkontrakt med h&m och de andra?  I det längre perspektivet, vem kommer att exploatera vem?

I Bangladesh förstår man vikten av utbildning. Ett av landets prioriterade politiska mål har handlat om att bygga ut skolväsendet så att det når alla medborgare. Det har man lyckats med. Idag påbörjar 98% av alla barn sin grundläggande skolgång.

skolbarnUtbildningssystemet är uppbyggt i stort sett efter engelsk modell. Behöver jag påpeka att skolkulturen är auktoritär och att undervisningen är väldigt katederinriktad med betoning på faktakunskaper? Eleverna drillas i disciplin, marscherar i takt och står upp när de svarar på lärarens frågor. Skolans innehåll diskuteras flitigt i Bangladesh. Det finns nämligen ett stort problem.

98% av alla barn påbörjar sin grundläggande utbildning, vilket är gott och väl. Men endast 60% av barnen fullföljer grundskolan, vilket är katastrofalt. I västvärlden har man varit lite för snabba med att tolka detta problem genom sitt koloniala filter och har således dragit slutsatsen att det rör sig om ett fattigdomsproblem. Enligt denna standardmodell skulle problemet utgöras av att resurssvaga familjer behöver sina barn till familjens försörjning och därför inte skickar dem krickettill skolan trots att den är avgiftsfri. Denna förklaring stämmer inte alls, och det kan vem som helst se som tar sig ut från Dhakas diplomatkvarter och besöker den landsbygd som fortfarande rymmer 80% av Bangladesh 160 miljoner invånare (inte så många västerlänningar gör sig detta besvär).

man o babyMan behöver inte vistas länge i en bengalisk by innan man möter barn och ungdomar som kanske borde ha varit i skolan. De drar omkring i grupper, umgås, spelar kricket, leker eller fiskar. De ser glada och pigga ut, inte alls fattiga. Om man frågar dem varför de inte är i skolan får man först undvikande svar, men står man på sig får man veta att skolan är tråkig. Det är roligare att leka och vara med sina kompisar.

Det är i första hand pojkar från hem utan studievana som skolkar från skolan. Från politiskt håll tror man att denna elevgrupp särskilt ogillar ett skolsystem byggt på disciplin, ordning och reda, examinationer och katederstyrd faktainlärning. Pojkarna måste bli utmanade. Skolan måste väcka deras nyfikenhet, säger Shayla. Det kan bara ske genom att skolan blir mindre auktoritär och genom att lärandet blir mer fritt och självstyrt, ett mer utforskande och intressebaserat arbetssätt. Auktoritet biter inte längre, ens i Bangladesh. It´s globalization, you know!

Jo, det är klart. Man får inte hänga upp sig på att resonemanget är helt spegelvänt här hemma. Flugskit får som bekant sin färg beroende av mot vilken bakgrund den framträder. Resan till Bangladesh har lärt mig att vi nordbor lever i ett mycket litet hörn av världen och att betydligt mindre än vi föreställer oss är som vi tror.

pojkar

Read Full Post »