Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘organisationsteori’

Lindängen XXIa

Och vad har man den till?

Jag har grubblat mycket över det och får väl säga som så många före mig: En teoretisk ram är en krycka på vägen mot empirisk kunskap. Mitt mål var att presentera en teoretisk ram, representerande en högre grad av universell giltighet än de befintliga. Med utgångspunkt i föreliggande teori (se tidigare inlägg I-IV) kan vilken frågeställning eller hypotes som helst prövas mot en konsistent och kontextoberoende begreppsapparat, oavsett om utgångspunkten är deduktiv, induktiv, positivistisk, kvalitativ, diskursiv, feministisk… Så långt, mission completed. Begreppet organisation har fått en rimlig begreppsdefinition (Gareth Morgan utgick från samma tankegång men löste problemet genom att gestalta de existerande organisatoriska perspektiven metaforiskt (Morgan, 1986))… Emellertid återstår åtskilligt tankearbete för att finslipa en varaktig organisationsekvation med stort E. Men å andra sidan; vad kan någon rimligen förvänta sig på två veckor?

organisationsteoretisk skissTvå böcker måste nämnas. De har tjänat som inspirationskälla i utformandet av denna organisationsteoretiska ansats. Ingen av dem handlar egentligen om organisationsteori, men borde kanske göra det eftersom de innehåller nycklarna till ett nytt sätt att betrakta organisationerna på.

Mary Catherine Bateson, antropolog, är dotter till den berömde forskaren Gregory Bateson. Då hennes far var döende i cancer sammanställde hon , i samtalets form, essänsen ur hans teorier. Resultatet finns översatt till svenska under titeln ”Där änglar är rädda att gå” (Bateson, 1988). Här framstår hans tankegångar klarare än någonsin i hans egna böcker. Batesons livsuppgift var utarbetandet av en modern epistemologi. Den blev aldrig färdig, men påbörjad. Hans insikter om de större sammanhangen förtjänar ett bättre öde än att glömmas. Hans resonemang kring det verbala språkets påverkan på vårt sätt att organisera verkligheten, ledde mig vidare. Det är Bateson, som apropå undermåliga teorier, har sagt att, ”Någonstans i följden av handlingar och föreställningar kan vi vänta oss finna en klass som behandlas som om den var en av sina medlemmar; eller att en medlem behandlas som om den var identisk med klassen; eller att ett unikt drag behandlas som ett allmänt eller tvärtom” (Bateson, ibid s. 103).  Exakt detta lyckas organisationsteorierna göra gång på gång.

Lindängen XXXStephen Jay Gould (1941-2002) var paleontolog, men undervisade i bl.a idéhistoria vid Harvard. Han har gett ut flera böcker med naturhistoriska essäer som är små underverk av vetenskaplig stringens utan att för den skull förlora i läsvärde. Små detaljer sätts alltid i större sammanhang och blir intresseväckande. Exempelvis berättar han i ”Pandans tumme” om detta pungdjurs sjätte finger på ett sätt som lockar till generaliseringar kring liknande fenomen i, varför inte, en organisation (Gould, 1987). Existerande organisationsteoretiska perspektiv fastnar ofta, paradoxalt nog, i det mindre uppenbara och missar därför uppenbara förbindelser mellan detaljer och helheten. Så undgick det följaktligen Bang att se ”följa-John”-beteendet i utgivandet av organisationsteoretiska kulturanalyser under 90-talet (Bang, 2000).

…Gunnar Adler-Karlsson förresten, denna ytterst bortglömda samhällsvetare. Borde jag nämna honom? Jag gör det. Googla namnet, läs gärna Lärobok för 90-talet, utgiven redan 1989. Då kallade jag honom knäpp, nu under kraftig omvärdering. Återkommer om det…

 

To may be continued…

 

Referenser.

 

Bang, Henning (1994): Organisationskultur. Lund: Studentlitteratur.

Bateson, Gregory & Bateson, Mary Catherine (1988): Där änglar är rädda att gå. Stockholm: Symposion.

Gould, Stephen Jay (1987): Pandans tumme. Stockholm: Ordfronts förslag.

Morgan, Gareth (1986): The Images of Organization. Newbury Park, California: SAGE Publications.

 

Annonser

Read Full Post »

organisationsteoretisk skiss

Jag skall nu beskriva de i figuren (se ovan) ingående ordningarna lite mer ingående. Ordningarna utgör alltså de universella konstituenterna i varje tänkbar organisation. Ur den fingerade organisationen Märtaskolans perspektiv såg jag ungefär följande:

– En materiell ordning: Organisationen blir fysiskt påtaglig genom hus, maskiner och ting som ordnas enligt särskilda mönster. Organisationens materiella framträdelseform kan relateras till sådant som dess mål och funktion och därmed säga något om den rådande kulturen e.d. Inslagen av symbolisk materia i Märtaskolans verksamhet var påfallande.

Lindängen VIII– En ekonomisk ordning: En organisation är alltid i någon mening en ekonomisk ordning. Lantbrukets ordning är lätt att acceptera. Frön sås, växer upp, skördas, säljs. Den är tydlig. Konglomeratet av konsultextraknäckande landstingsdirektörer blir i denna mening mer diffus. Märtaskolans ekonomiska ordning blev över tid, genom verksamhetens höga integrationsgrad med överlappande organisationer, tämligen diffus.

– Tjänste-/funktionsordning: I en organisation med formaliserad tjänste-/funktionsordning kan man förvänta sig att individer fyller de funktioner som ordningarna föreskriver. Dessa har också hög varaktighet över tid. I en informell ordning saknas fungerande ”tjänste-/funktionsordning”. Tendenser åt det hållet kan avläsas i hög frekvens av tjänsteskapande och personalomsättning samt av hur individers rör sig mellan samt ut och in i organisationen. En uttolkning av denna ordning ger mycket information om Märtaskolan som en i huvudsak informell arbetsplats.

– Kommunikativ ordning: En enkel analys av den kommunikativa ordningen granskar organisationens nätverk av budskap med avsändare och mottagare. Signal innebär fullständig korrelation mellan vad som sänts och vad som tagits emot. Brus innebär avsändare utan mottagare eller vice versa. Brus betecknar också kommunikation som saknar betydelse. Detta är emellertid betydligt svårare att kartlägga. Märtaskolan visade sig bjuda på underliga kommunikationsvägar där centimetertjocka pm kan skrivas utan att någonsin öppnas och där tvärsäker information kan uppstå utan avsändare, ett kommunikativt nätverk med drag av ”vårfågelsång i skogsbacke”.

Lindängen XVIII– Organisk ordning: Ger helt enkelt mått på vilka resurser som går in och ut ur organisationen betraktat som system. Är systemet energislukande och resursförbrukande eller kan det betraktas som självförsörjande eller ekologiskt? Detta är en helt försummad aspekt i existerande organisationsteori. Den utgör dock en basal förutsättning för alla organisatoriska system. Märtaskolan konsumerar material för att producera kunskap. Den tillhör det reproduktiva systemet och måste därför fogas till ett större sammanhang för att dess roll som organisk ordning skall kunna utrönas.

– Nätverksordning: Visar på i vilken grad organisationen utgör ett avgränsat system gentemot omvärlden eller om den är ett delsystem integrerat med andra omgivande system/delsystem. Märtaskolan kan enkelt identifieras som ett integrerat delsystem.

Den ovanstående indelningen kan säkert diskuteras, men framför allt går det att skapa ett antal ”underordningar” under varje huvudordning.

To be continued…

Read Full Post »

Lindängen XVI

Begreppsoperationalisering.
Jag har väckt frågan om ”organisationer” verkligen existerar som ett, över organisationsperspektivsgränserna, konsistent begrepp. Ett försök till validering har gjorts genom att jämföra det existerande organisationsbegreppet med tänkbara synonymer. Synonyma begrepp erhålls genom att undersöka vilka vardagsord de olika perspektiven refererar till i sina försök att ringa in sina respektive organisationsbegrepp. Det begrepp som utgör minsta gemensamma nämnare över perspektivgränserna får tjäna som empiriskt nyckelbegrepp för undersökningens provisoriska teoribygge. Jämförda begrepp har varit, Sammanhang, Struktur, Relation, Ordning, Arena, Samarbetsgrupp, Samspel , System, Kulturbärare, Mönster.

Utgångspunkt.
Ett existerande teoretiskt perspektiv har tjänat som utgångspunkt för denna Lindelöfska teori. Valet har fallit på Mintzbergs redogörelse för organisatoriska konfigurationer (Bolman & Deal, 1997 s. 86-93).

Avgränsningar.
För att undvika uppkomsten av en teori om allt och inget, har avgränsningar gjorts i ett antal dimensioner. Följande egenskaper hos teorin har fastställt genom kritisk analys av existerande perspektiv,
A. Teorin skall vara dynamisk i sitt tidsperspektiv (i opposition med Mintzberg). Slutsatser dras genom att studera förändringar över tid.
B. Teorin kan studeras som matrisutformad eftersom ”organisationen” antas vara immanent skiktad enligt en logik som kan studeras över tid.
C. Förändringen över tid skall kunna tolkas steglöst dualistiskt, det vill säga mer eller mindre av något.

Resultat.
Resultatet är en teori, applicerbar på ”Märtaskolan”, eller helst vilken annan organisation som helst, med en hypotes eller frågeställning, vilken som helst. Teorin har gestaltat sig som följer:

Begreppsoperationaliseringen.
Jag har dragit slutsatsen att det vardagsbegrepp som bäst svarar mot det teoretiska organisationsbegreppet är ordning. Inom samtliga perspektiv åsyftas med organisationen någon typ av ordning i motsats till kaos. I boken Lindängen XIX”Organisationskultur” definieras begreppet som …ett integrerat system av inbördes förbundna psykologiska grupper som skapats för att nå ett givet mål (Bang, 2000 s. 18). Här förekommer begreppet ”system” som referensord för definitionen. Definitionen som helhet beskriver dock en speciell typ av ”ordning”. Begreppet ”Ordning” betecknar alla tänkbara former av ”System”. Emellertid gäller inte det omvända. Kännetecknande för ett system är att det är ”i förväg uttänkt” samt applicerbart. Därmed utesluts spontant uppkomna organisationsformer ur definitionen.

På motsvarande sätt som begreppet ”system” har underordnats begreppet ”ordning” ovan, kan även övriga synonymer som redovisats under uppsatsens metoddel inordnas som specialfall av ordning och organisation. Återstår härmed två begrepp,

Ordning vs Organisation

Litteraturen använder genomgående kaos som motsatsord till organisation. Dess egentligt grammatiska motsatsord är ordning. Därmed påstår jag att organisationsteorins egentliga studieobjekt är ”ordningar”. Definieras studieobjektet på detta sätt blir studiet av kaos en naturlig del av organisationsteorin istället för dess motsats, dvs ”kaosteori”. Därmed kan ”ordning-kaos” bli en dimension i en organisationsmatris som ersätter det flitigt användna ”rätt/fel”-kategoriserandet.

Utgångspunkten.
Om Mintzbergs organisationsfigurationer skall ges dynamiskt innehåll, bör de på något sätt förses med en tidsaxel som noterar förändringar över tid. Den 3-dimensionella modellen föreföll mig oundviklig, där den tredje dimensionen utgörs av förändringar över tid. Emellertid har laborerandet med ”Mintzbergare” inte givit den grafiskt fungerande tredje dimension som kan notera kontinuerliga förändringar över tid. Däremot kan en sekvens av Mintzbergare med fördel ställas jämte varandra för att registrera relationerna mellan organisationens delar vid givna avläsningspunkter. Försöker man tillföra fler dimensioner av organisationen än vad Mintzberg gör i sina överförenklade figurer blir dock även detta sätt gärna rörigt.
Med hänvisning till ovanstående nöjer jag mig med en teoretisk modell som i huvudsak är en mental karta för hur teorin skall appliceras på organisationen. Modellen förklarar alltså bara den teoretiska utgångspunkten medan resultaten redovisas i löpande text. Kvar av Mintzberg blir egentligen bara sättet att tänka i strukturella konfigurationer.

Avgränsningarna.
(A). Teorin skall ha ett dynamiskt tidsperspektiv (fig. 7).

 

2000px-Arrow_east

 

 

 

 

 

Fig. (7): En tidsaxel.

(B). Teorin skall vara matrisformad, dvs organisationen betraktas som skiktad av urskiljbara ordningar där varje ordning kan studeras för sig. De ingående ordningarna måste naturligtvis betraktas som provisoriska. Kanske bör indelningen bestå av andra, fler eller färre dimensioner. Sådana saker som organisationens ”huvudmannaintentioner”, ”mål och visioner”, ”konfliktdimensioner” och ”psykologiska relationer” har emellertid uteslutits då dessa anses styra ordningarnas utformning snarare än att de är ordningar i sig själva. Med andra ord, frågor om ”huvudmannaintentioner” hör hemma på i ett ”frågeställnings- och hypotessammanhang”, organisationens ordningar hör hemma i teoretisk referensram och metod. I fig. 8 illustreras den resulterande konfigurationen med sina olika ordningar.

organisationsteoretisk skiss

Fig (8): En matris för studiet av organisationen ”Märtaskolan”.

Jag återkommer i det följande med (C), en mera utförlig förklaring av de i teorin olika ingående ordningarna.

To be continued…

 

Litteratur

Bang, Henning (1994): Organisationskultur. Lund: Studentlitteratur.

Bolman, Lee & Deal, Terrence (1995): Nya perspektiv på organisation och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.

Read Full Post »

Lindängen X

Utmejslandet av min teori för studiet av en organisation inleds med en odyssé genom de existerande paradigmen, och som brukligt kräver det ett antal val av perspektiv.

Enligt Lee G. Bolman och Terrence E. Deal omfattar modern organisationsteori fyra perspektiv (Bolman & Deal, 1997). Dessa är,

– Det strukturella perspektivet.
– ”Human resource”-perspektivet.
– Det politiska perspektivet.
– Det symboliska perspektivet.

Och lugn om du oroas över litteraturens upplageår, inget har på djupet hänt efter millennieskiftet, snarare tvärt om. Låt oss kalla referensobjektet i föreliggande studie för den fingerade skolan Märtaskolan (Föreställ dig valfri organisation som du har hygglig insikt kring). Satt i något av perspektiven enligt Bolman och Deal skulle sammanhanget kunna gestalta sig enligt följande,

Enligt det strukturella perspektivet problematiseras Märtaskolan inledningsvis utifrån sin huvudman. Frederick W. Taylor, upphovsman till tidsstudietanken, grundade ett angreppssätt kallat ”rationell företagsledning” (Bolman & Deal, 1997 s. 60). Efter att huvudmannen ringats in studeras dess relation till organisationen och till omvärlden. Instrument utarbetas för att relatera huvudmannens intentioner till verksamheten som sådan. Företagets struktur undersöks som ”…ett slags ritning eller plan för ett mönster av förväntningar och socialt utbyte mellan interna aktörer…och mellan organisationen och externa aktörer.” (Bolman & Deal, ibid s. 61).

En klassiker på området för strukturella konfigurationer är Mintzbergs arbete ”The Structuring of Organizations”. Denna bok refereras ingående i Bolman & Deal (Bolman & Deal, 1997 s. 86-93). Mintzberg utgår från en grundmodell som vertikalt uppifrån omfattar strategisk topp, mellanchefer och operativ kärna. Denna vertikala struktur stöds av teknostruktur samt av stödfunktioner. Denna grundstruktur återfinner Mintzberg i fem skilda varianter, sprungna ur olika behov och förutsättningar hos organisationen. Från ”enkel struktur” och ”maskinbyråkrati”, över ”professionell byråkati och ”divisionaliserad form” utmynnar Mintzbergs temavariationer över organisationernas evolutionslära i den fullgångna ”adhocratin” som utgör en ”…lös, flexibel och självförnyande organisk form som i huvudsak hålls samma genom laterala medel…” (Bolman & Deal, ibid s. 92). Märtaskolan utgör kanske i sammanhanget en ”divisionaliserad form”, men vars adhocratiskt präglade subkultur kunde utgöra föremål för en undersökning. Kan det exempelvis uppstå en vertikal konflikt mellan verksamhetens divisionaliserade företagsform och de adhocratiska subkulturerna enligt de mönster som beskrivs av Henning Bang i boken ”organisationskultur”? (Bang, 1999, s. 32ff). Ur detta skulle jag sedan kunna formulera Lindelöfs högst egensinniga ”korstrycksteori”.

Efter världskrigen växer ett nytt organisationsteoretiskt perspektiv fram, delvis som en kritik av det strukturella perspektivet.

”Alla vet att en organisation kan vara alienerande, dehumaniserande och frustrerande. Den typen av betingelser innebär slöseri med talanger och gör ibland att individerna känner sig pressade att göra motstånd och ägna större delen av sin tid åt att försöka vinna över systemet.” (Bolman & Deal, 1997 s. 125-126).

Lindängen IUnderförstått är dessa organisatoriska problem sprungna ur ett synsätt personifierat av Taylor. De representerar en rationalism som säkert föreföll självklar och nödvändig under den tidiga industrialismens uppbyggnadsfas, men som kring tiden för världskrigen mognat ut och blivit ett otillräckligt instrument för vidare ”mervärdesförädling”. Nu träder ”human resource”-perspektivet in på scenen och erbjuder en kopernikansk spegelvändning av de organisationsteoretiska utgångspunkterna. Man kan säga att det strukturella perspektivet har frågat vad människan kan göra för organisationen, medan ”human resource”-perspektivet frågar vad organisationen kan göra för människan. Sin utgångspunkt tar man i Abraham Maslows behovsteori som indelar de mänskliga behoven i en hierarki om fem steg, nämligen,
1. Fysiologiska behov.
2. Trygghet.
3. Tillhörighet och kärlek.
4. Självkänsla.
5. Självförverkligande. (Bolman & Deal, ibid s. 129).

Exempelvis har Chris Argyris, perspektivets kanske mest namnkunnige företrädare formulerat det så att ”…konflikten mellan individ och struktur låg inbyggd i de traditionella principer som styrde utformningen av organisationer och hur dessa skulle ledas.” (Bolman & Deal, ibid s. 132).

En studie av Märtaskolan i denna tradition blir inte särskilt hjälpt av den traditionella organisationsskissen. Tjänstebeskrivningar och tjänstefördelningar kan emellertid tjäna som utgångspunkt. Förmodligen antyder dessa dokument att denna ”kunskapsintensiva” och allt mer konkurrensutsatta miljö har anammat en form av ”treklöver” bestående av tre grupper av människor:
”(a) en kärntrupp av chefer och professionella yrkespersoner med kunskaper och färdigheter som är avgörande för företaget, (b) huvuddelen av personalen som ”i allt större utsträckning arbetar deltid och i skift för att ge organisationen den nödvändiga flexibiliteten” …och (c) en kontraktsanställd marginalgrupp som utför arbeten som det är billigast att lägga ut på personer utanför organisationen.” (Bolman & Deal, ibid s.138).

Denna bild av organisationen så som den formuleras av Handy, stämmer så långt in på Märtaskolan. Ett närmare studium visar emellertid att de i organisationen ingående medlemmarna delar sina professionella aktiviteter mellan Märtaskolan och andra, mer eller mindre semi-professionella sammanhang enligt ett bestämt mönster. Detta förhållande utgör organisationens styrka, men också dess svaghet. Ur denna kartläggning följer så Lindelöfs exklusiva ”knutpunktsteori” för postindustriella organisationsmatriser. Möjligen bör då fokus läggas på en teori om ledarskapet i denna organisationstyp. Troligen sneglar jag då mot teorier om ett situationsanpassat ledarskap så som det framställs hos Hersey och Blanchard (Svedberg, 2000),
Emellertid återstår en del irrationella drag i Märtaskolans verksamhet att förklara. Varför ansöker exempelvis skolan om friskolestatus då den redan i nuläget bedriver en trygg verksamhet mot interkommunal ersätting? Sådana frågor är svåra att besvara utan hänvisning till organisationens politiska dimensioner.

Lindängen XVIIEnligt ”human resources”-perspektivet handlar livet i organisationen huvudsakligen om samarbete. Konflikter betraktas som dysfunktioner, vilka förhindrar en utveckling i konsensus. Anhängarna av det politiska perspektivet hävdar tvärtom konflikten som en av drivkrafterna i en organisations utveckling och betraktar därmed organisationer ”…som levande och skräniga politiska arenor som rymmer ett komplext nätverk av individuella och gruppmässiga intressen.” (Bolman & Deal, 1997 s. 193).

Härmed blir det politiska perspektivet även centrerat runt begrepp som ”makt” och ”inflytande”, ”ledare” och ”ledda”. Flera maktforskare har bidragit till en provkarta över källor till makt och bl.a funnit faktorerna,

– Positionsmakt, formella maktmedel hörande till positionen.
– Information och expertis, tillgång till… är makt.
– Kontroll över belöningar, så som hos stipendiefonder.
– Tvångsmakt, förmåga att begränsa, blockera, störa eller straffa.
– Allianser och nätverk, användandet av komplexa, personella nätverk.
– Tillgång till och kontroll över organisationens agenda.
– Kontroll över mening och symboler. Att skapa de ramar som styr tolkningar och beslut rörande vissa frågor är ofta detsamma som att bestämma över resultatet.
– Personlig makt. Individer med karisma, energi, styrka, politisk skicklighet, verbal förmåga…

(Bolman & Deal, ibid s. 200-201)

I Märtaskolans fall skulle fokus kunna väljas mot antagandet att ”social kontroll är av stor vikt för personer som innehar formella positioner, eftersom deras makt är beroende av sådan kontroll” (Bolman & Deal, ibid s. 199). Så som den strukturella undersökningen visade, förekommer adhocratiskt präglade subkulturer under den övergripande divisionaliserade organisationer. Märtaskolan, som en av flera adhocratiska subkulturer arbetar för självständighet i både lateral och vertikal riktning medan den divisionaliserade enhetens strategiska topp arbetar för bibehållen formell kontroll över verksamheterna.

Härmed har det politiska perspektivet, genom användande av Mintzbergska modeller låtit inbegripa en strukturell begreppsapparat och därvid gjort det strukturella perspektivet till ”stödjevetenskap” ungefär så som ”sociologi” använder ”statistik”. Denna korsbefruktning är heller inte ovanlig i akademiska sammanhang. Standardverket ”Det ordnar sig – Teorier om organisation och kön”, utgör en provkarta av politiska perspektiv med strukturell begreppsapparat och sociologisk teori med statistisk begreppsapparat (Wahl, 2001, se även Bolman & Deal, 1997 kap. 15).
Lindelöfs tegelsten ”Management for Controlling Local Sub-adhocratian Systems” utkommer kort där efter.

Emellertid bortser de hittillsvarande resonemangen från möjligheten att Märtaskolan är besjälad av en särskild pedagogik och verksamhetsidé. Ur det strukturella perspektivet faller endast skolverkets styrdokument, i ”human resources”-perspektivet får de individuella organisationsmedlemmarna behov av olika slags bekräftelse, från det politiska perspektivet hämtar vi den kamp som uppstår kring knappa resurser. Intervjuer med anställda vid Märtaskolan skulle dock kunna påvisa att de i stor utsträckning delar livsåskådning och kunskapssyn, samt att de står enade kring något de kallar ”ett kulturobjektivistiskt betraktelsesätt”. Av detta betraktelsesätt följer ett förhållningssätt som skiljer Märtaskolan från annan skolverksamhet i kommunen och vars myter och ritualer gör miljön svårbemästrad för den oinvigde. Exempelvis utspelar sig följande dialog mellan en kommunal representant från utbildningssektorn (A) och en ansvarig vid Märtaskolan (B) inför en skolkonferens vid skolenheten,

(A) – Är det OK om jag blir en kvart sen till konferensen på torsdag?
(B) – (suck) Varför frågar du mig?
(A) – Du är väl sammankallande, eller?
(B) – Joo…
(A) – Ja… Kan ni undvara mig en kvart, eller?
(B) – Självklart, du behöver inte komma alls, om du menar att du kommer för vår skull.
(A) – Jag menade inte så… Sker det något viktigt under första kvarten, eller..?
(B) – Vore det oviktigt skulle vi inte ha något möte.
(A) – Du begriper väl ändå vad jag menar, människa…
(B) – Nej, verkligen inte. Du är väl vuxen nog att styra över ditt eget liv. Att du prioriterar annat framför detta möte kan knappast vara mitt problem.
(A) – OK, glöm vad jag sa. Jag är med på torsdag, från start.

Lindängen VDialogen visar på något djupare än förekomsten av organisationskultur. Kommunikationen styrs av en tämligen strängt utformad värdehierarki, vars återkommande teman, ritualiseras och används för att understryka gemenskapen mellan gruppmedlemmarna, samt för att identifiera ”de andra” (se t.ex Bolman & Deal, 1997 s. 254-255). Floran av dylika kulturanalyser är emellertid så bred och teoretiskt heterogen att Lindelöf inte försöker sig på någon egen teoribildning, utan bara fogar ytterligare en analys till den redan existerande mängden, typ ”Kulturen på skolan X någonstans i Sverige” med den populariserande underrubriken ”Var står katedern i det här klassrummet?”.

Så som ovanstående odyssé genom de organisationsteoretiska perspektiven har visat, handlar perspektivvalet mycket om valet av utgångspunkt. Historien om de ”blinda och elefanten” (som blivit vida spridd genom de senaste decenniernas akademiska litteratur, se t.ex Bang, 2000 s. 17) påvisar hur valet av perspektiv leder till diametralt olika slutsatser. Detta kan tyckas praktiskt och bekvämt, men kan också bli problematiskt då relativismen ofta visat sig vara granne med populism, anti-intellektualism och metafysik. Jag skulle exempelvis på relativt goda grunder kunna formulera ett meta-politiskt perspektiv på organisationsteoretiska perspektiv och indela dem utifrån tänkt politisk hemvist; ”Det konservativa högerperspektivet” (strukturalistiskt perspektiv), ”Det socialliberala perspektivet” (human resorces), ”Vänstergängarperspektivet” (det politiska perspektivet) samt ”Miljöpartiet-De Gröna – Alternativrörelseperspektivet (Det symboliska perspektivet). Därvid deklassificeras frågan om vetenskapliga teorier till att gälla en fråga om tycke och smak.

En förmodad grund till att en så stor del av organisationsteoretisk litteratur känns ytlig och pseudovetenskaplig kan vara att den så tydligt vädjar till olika intressen, i synnerhet hos organisationernas maktsfärer. Många teorier är i sig själva framgångsmyter, som utlovar vinning till den som rätt förmår förvalta och tillvarata forskarens/författarens budskap. Jag återkommer längre fram till en fördjupad kritik av de organisationsteoretiska perspektiven. Låt mig tills vidare endast konstatera att Mintzbergs 40 år gamla typologi över organisatoriska ordningar har stått sig mycket väl i konkurrensen med andra teoretiska dagsländor. Låt oss ta hans idéer som utgångspunkt då min egen fingerade organisation, Märtaskolan, skall utsättas för en närmare granskning i syfte att finna ett barn i organisationsteorins badvatten.

To be continued…

Lindängen XXIX

Litteratur

Bang, Henning (1994): Organisationskultur. Lund: Studentlitteratur.

Bolman, Lee & Deal, Terrence (1995): Nya perspektiv på organisation och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.

Wahl, Anna m.fl (2001): Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön. Lund: Studentlitteratur.

 

 

Read Full Post »

Lindängen XXII

Jag kommer under fem blogginlägg att ställa diagnos på den vetenskapliga disciplinen organisationsteori. Inläggen kommer att utmynna i att jag antingen slutgiltigt dömer ut disciplinen som kvasivetenskap, eller pekar ut några rimliga utgångspunkter för en väg framåt. Vi får se vilket det blir.

Tiden är nu mogen för att begrava organisationsteorin som vetenskaplig disciplin. Ut med dess badvatten bör systemteorin följa, liksom human resources, strukturella och politiska perspektiv. Släng även ut de organisationsteoretiskt anstrukna socialpsykologerna och de symboliska interaktionisterna. Alla har de förväxlat organisationen med ett nära och besläktat, men ändå väsensskilt fenomen, nämligen sammanhanget. Boken Nya perspektiv på organisation och ledarskap, inleds med en fråga,

”Sears var under mer än ett sekel USA:s största och mest framgångsrika detaljhandelskedja innan Wal-Mart tog ledningen på 1980-talet. Hur kom det sig att ledningen för Sears inte insåg det hot som Wal-Mart utgjorde? Blev utsikten otydlig från toppen av Amerikas högsta byggnad, Chicago Sears Tower?” (Bolman & Deal, 1997 sid. 21).

Lindängen XXVIIRedan på bokens första rader har man därmed riktat uppmärksamheten mot studiet av diverse sammanhang, låt vara med organisatoriska referensramar. Ett fenomen förklaras emellertid inte av att refereras till. En karta säger något om landskapet men är inte landskapet. Kartan förklarar landskapet lika lite som namnet förklarar det benämnda. I citatet ovan finns implicita referenser till en vertikal beslutshierarki. Frågeställningen insinuerar ett toppskikt som har förlorat kontakten med verkligheten (jfr m. studier av svenska Facit AB). Författarna har därmed valt en, med Paul Moxnes typiska språkbruk, arketypisk karta över våra djuproller, där sonen dödar fadern (Moxnes, 1995 s. 78-79). Emellertid, om organisationer i någon mening representerar ett fenomen öppet för empiriska studier, borde då inte en organisationsteoretisk problemställning ha varit den motsatta? Vilken slags ordning representerar en detaljhandelkedja som kan dominera en kontinent under mer än ett sekel?

Sammanhanget är som fenomen och studieobjekt intressant och det tycks på flera sätt direkt referera till begreppet organisation. Dock är de existerande teoriernas ständiga begreppssammanblandning ett problem. Sammanhang är flyktiga. Som sammanhanget självt förflyktigas även den teori som (i tron att det är en organisation) studerar det. Organisationsteorier får därmed korta bäst-före-datum och dess teoretiker är i bästa fall begåvade samtidsrecensenter. I boken Organisationskultur ställs exempelvis frågan varför 1990-talet har inneburit en explosion i litteratur av detta slag (Bang, 2000 s. 15-16). Av sex förslag på svar berör typiskt nog inget enda det eventuella följa John-beteende som förefaller uppenbart för en utomstående betraktare.

Finns då något barn i badvattnet, existerar organisationen bortom metafysiken? Om frågan kan besvaras jakande kan vi utropa: Organisationsteorin är död! Länge leve organisationsteorin!

To be continued!

Lindängen XXXII

Litteratur

Bang, Henning (1994): Organisationskultur. Lund: Studentlitteratur.

Bolman, Lee & Deal, Terrence (1995): Nya perspektiv på organisation och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.

Moxnes, Paul (1995): Hjältar Häxor Horor – och andra djuproller i mänskligt samspel. Stockholm: Natur och Kultur.

Read Full Post »

fantomen

I en tidigare bloggtext påstod jag att det är när vi väljer att se bortom enskildheterna i dagens skola som vi får syn på en inkompatibel helhet. Jag påstod att svaret på skolans resultatsmässiga ras är multifaktoriellt att det ligger i skärningspunkten mellan tre dimensioner, skolans ledarskap, dess styrprincip och dess värdegrund. I sammanhanget presenterade jag en teori illustrerad av en triangel, skolans kaosgenerator. Att redogöra för en abstrakt teori i en blogg är lite som att servera grisfötter i gelé på ett barnkalas. Men jag gör det ändå… alltså redogör för teorin.

Teorin utgår från antagandet om existensen av tre separata styrningsfilosofier. Vad gäller de styrningsfilosofier som har dominerat den svenska skolutvecklingen så kan de enligt litteraturen, med avseende på styrningens centrala innehåll, grovt sett indelas i tre typer; den regel/juridiska styrningsmodellen, den ekonomiska (mål-)styrningsmodellen och den informativ/ideologiska styrningen (Se t.ex Lindensjö/Lundgren, 2000 eller Stålhammar, 1991).

teori

Teorin beskriver ett organisatoriskt skoltillstånd som har växt fram som en konsekvens av skolreformer och allmän samhällsutveckling under 1990-talet. Det är emellertid först under den senaste reformcykeln man kan säga att tre separata styrningsfilosofier tydligt har formerats runt tre separata och jämnstarka ledningsnivåer som verkar i förhållande till samma övergripande verksamhetsmål för skolan.

slottlolTriangelns konstituerande hörn är inte bara oförenliga, de kortsluter varandra. I sina möten bildar de en ”giftig brygd” som obevekligen skapar vikande kvalité och sjunkande kunskapsresultat. Och tyvärr, de senaste sju årens skolreformer kommer bara att förstärka dessa tendenser (vilket ju redan har skett 2009-2012). För att resultaten ska vändas måste minst två av triangelns hörn omprövas. I varje lyckat lokalt skolexempel har detta redan skett, men nationellt, vilka hörn som ska bort, det är i hög grad en politisk fråga.

Det inbyggda påståendet i Figur 1 och 2 är att tre lika tydliga som disparata styrningsfilosofier/ ledningsnivåer verkar mot ett gemensamt övergripande mål; att åstadkomma och utveckla kompetens, kunskap samt förmågor (hos eleverna).Figur 1 (medel) påvisar vilken styrningsfilosofi det rör sig om. Figur 2 (ansvar) relaterar denna styrningsfilosofi till en bestämd ledningsnivå i verksamheten. Jag skall kort redogöra för de ingående begreppen:

– Skolans politiska nivå har under senare år kommit att i hög grad personifieras av en enskild politiker, utbildningsminister Jan Björklund. Utbildningsministerns retorik bär tydliga drag av en auktoritär ledarskapsfilosofi. Som ideal framstår en vertikalt ordnad regelstyrning där skolans kvalitet och likvärdighet garanteras av disciplinering. Skolans auktoritet upprätthålls och följs från över- till underordnad i en beslutshierarki. Det går att mångfaldiga exempel på hur utbildningsdepartementet och den 2008 inrättade Skolinspektionen verkar enligt denna styrningsfilosofi. Även Lärarnas Riksförbund kan associeras med denna grundsyn. Den föreslagna teorins påstående bygger på att den auktoritära ledarskapsfilosofin i hegemonisk mening kan sägas bilda utgångspunkt för de senaste årens nationella skolstyrning och -politik.

disney studios– Genom kommunaliseringen har huvudmannanivån gradvis, genom samarbetsorganisationer som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och Friskolornas Riksförbund, kommit att framstå som en allt mer enhetlig aktör. Min teori påstår att det går att identifiera en gemensam ledningsfilosofi som kan karakteriseras som företagsekonomiskt styrningsprincip, syftande till optimering av verksamheten. Principen som sådan har parallellt med decentraliseringssträvanden genom målstyrning, vandrat över från företagsvärlden till offentligt styrd verksamhet (se t.ex. Liedman, 2011). Trenden får ett tydligare genomslag ju närmare den exekutiva verksamheten man befinner sig och präglar därför i hög utsträckning den kommunala/fristående huvudmannens fokus. Enligt denna styrningsfilosofi upprätthålls kvalitet i skolan genom ett adhocratiskt organiserat och projektinriktat arbetssätt där utvecklings- och förändringsbenägenhet betraktas som normer att sträva efter. Tankesättet är besläktat med företagsvärldens ideal att leverera ”Just-In-Time” (JIT-filosofin).

– Min teori påstår att hävdandet av skolans demokratiska värdegrund och arbetssätt, så som den omskrivs i skolans läroplaner, under de senaste åren allt tydligare blivit ett avgörande fokus främst för skolans förvaltande nivå. Som den förvaltande nivån identifieras skolans verksamhetsnivå, som i sitt hävdande av skolverksamhetens normativa värden i stor utsträckning kan stödja sig mot Skolverket och akademierna. Ledningsfilosofin på denna nivå betonar sådant som långsiktighet, meningsfullhet, självständighet, samarbete, kollegialt lärande mm. Det är en styrningsfilosofi som hävdar professionell autonomi och arbetsro mot ”centralstyrning” och ”ideliga disneyhappyomorganisationer”. Verksamhetsnivån når sitt inflytande genom att vara skolverksamhetens utförare och organisatör. Det är också på denna nivå den ”egentliga” professionella kunskapen finns. Under senare år har man kunnat börja ana konturerna av en nationell organisering, i huvudsak via sociala medier.    

Om teorin stämmer, får vi syn på vad som kan vara ett antagande om en inkompatibel helhet. Det kan betyda att svaret på skolans resultatmässiga ras (Skolverket, 2013) är multifaktoriellt. Det ligger i skärningspunkten mellan tre dimensioner, skolans ledarskap, dess styrprincip och dess värdegrund. Triangelns konstituerande hörn är inte bara svårförenliga i relation till det gemensamma målet, de kan inverka kontraproduktivt på varandra. Där de möts uppstår olika typer av målkonflikter som obevekligen skapar vikande kvalité och sjunkande kunskapsresultat. Om teorin stämmer, kommer de senaste sju årens skolreformer att bidra till att förstärka dessa tendenser. För att påverka resultaten i en ny riktning måste minst två av triangelns hörn bearbetas. I annat fall löper varje lokalt utvecklingsarbete på en nivå risken att motverkas av de andra nivåerna. Vilka av triangelns hörn som ska bearbetas, samt hur, är i hög grad en politisk fråga. Huvudproblemet enligt teorin, är att tre jämnstarka och disparata styrningsfilosofier/ledningsnivåer i nuläget kan antas motverka varandras syften och att det resulterar i sjunkande kvalitet.

En skolorganisation som befrämjar målen, bör konstitueras av ledningsnivåer med harmoniserande styrningsfilosofier. Vilken som bör väljas är en ideologisk fråga, och vår omvärld har redan visat att det finns mer än en väg som kan leda till skolframgång.

disneylol

…to be continued

Read Full Post »

When Doves Cry 2

I början på 90-talet studerade jag systemiskhet som fenomen. Jag försökte dåförtiden sammankoppla det med den informationsteknologiska infrastruktur som snabbt växte fram och ser vid återläsning att jag var något på spåren, även om jag inte rätt kunde tolka alla tecken på vad som komma skulle. I lättare bearbetning återges här den originaltext som jag länge ruvat över och upplevt som strukturellt daterad. Frågan om systemiskhetens konsekvenser är dock, trots allt, lika aktuell i dag som för 20 år sedan.

Det informationsintensiva samhället kan ge ett intryck av att försätta människor i situationer där de antingen har för mycket att göra, eller för lite. Bägge dessa grupper av människor hävdar gärna att yttre tvingande krafter, samhället, företaget eller systemet, orsakar deras belägenhet. Fenomenet kan kallas ”det tudelade systemet” och fångar essensen av vad som konstituerar en ”bipolär systemiskhet”.

Systemiskhet uppstår när en organisatorisk struktur etableras genom investeringar av olika slag. Investeringar i räls och tåg har skapat den transportorganisation vi kallar järnvägen. Den är ett exempel på systemiskhet därför att arten av investeringar låser den medföljande organisationen på olika sätt. Den upplevs som tvingande därför att människornas kollektiva samverkan har åstadkommit ett system där individen måste koordinera sina handlingar med andras för att påverka helheten i någon riktning. Systemiskhet av något slag uppstår i alla organisatoriska strukturer. Många av de upplevda problemen inom skolan kan ses som en konsekvens av dess systemiskhet. Även samhällets informationsteknologiska struktur är systemisk och där kan informationsstress uppstå genom en upplevd brist på kontroll.   

Med systemiskhetens bipolaritet menas att de i systemet ingående människorna tycks polarisera sig i motsatser. Människors olikheter förstärks av systemets egenskaper till extremer. Individen som uppvisat visst ansvarstagande befinner sig plötsligt översållad med arbete. Den något mer återhållne faller helt i glömska. Bägge upplever informationsrelaterad stress.

När en organisation blir systemisk kan man hävda att dess innovativa stadium är förbi. Rutin ersätter kreativiteten. Detta kan även inträffa i en informationsteknologisk infrastruktur. Mycket av den informationsstress vi känner igen, uppträder i situationer där informationshantering har blivit rutin och grå vardag.

When Doves Cry 5Om man betraktar informationsteknologin som systemisk, kan man utgå från hur vi som världsmedborgare har sammankopplats i databaserade nätverk och blivit beroende delar av en övergripande struktur med givna teknologiska spelregler. Joneji Masuda uttryckte 1984 visionen, ”Men när vi går in i det tjugoförsta århundradet, kommer den globala informationstillgängligheten att vara en realitet. Det blir då möjligt för människor världen över att ta i anspråk tjänster som sträcker sig från system för självstudier och biblioteksinformation och system som gör att de kan spela och tävla med varandra till system som möjliggör för dem att delta i världsomfattande omsröstningar om sådana saker som kärnkraftens användning…

30 år senare kan jag konstatera att Masuda tog ut en korrekt riktning, men att han misstog sig gällande den mänskliga psykodynamikens inflytande över den nya tekniken. Den ”sörgårdsidyll” som målas upp av Masuda, har sin utvecklingsfront i Japan. Alla är inte överens om dess förträfflighet. Japan är ett tudelat samhälle där kvinnor, trots alla högteknologiska framsteg, ägnar i genomsnitt fem timmar per dag åt hushållsarbete, i små hem med litet barnantal. Män lever generellt genom sina lönearbeten. ”Efter avslutad arbetsdag är det inte ovanligt att gå ut och ta en drink och äta tillsammans med kolleger. På grund av långa arbetsresor är klockan ofta 22-23 innan mannen kommer hem på kvällen. Då väntar ”Men´s hour” i de kommersiella TV-kanalerna.”

Inga-Lisa Sangregorios vittnesmål är 30 år gammalt men ännu applicerbart. Exemplet visar hur ny teknik riskerar att stöpas i gamla former och användas för att förstärka redan existerande sociala mönster.

Om samhällets systemkaraktär förstärks, gynnar detta ett ökat beroende av systemet som sådant, samt därmed också olika kontrollsystem och tungrodda beslutshierarkier. På 2010-talet känner vi igen fenomenet från diskussionerna gällande så kallad asocial ingenjörskonst. För människan blir det allt svårare att inom When Doves Cry 4systemets ramar hävda sin vilja, vilket också underminerar hennes känsla av ansvar. ”A central core of modern mans ”neurosis” is the underminig of his willing and decision”, som Rollo May har uttryckt det.

Upplevelsen av att sakna kontroll, att ens egna handlingar inte spelar någon roll, leder till stress. Vi känner igen denna stress som exempelvis frustrationen över att behöva uthärda ett oändligt sammanträde, eller aggressionen då vi upplever omgivningen som bromsande och inkompetent. I den informationsteknologiska infrastrukturen är toleransen mot olika typer av ”tvingande” situationer mycket låg, sannolikt som en följd av att våra uppmärksamhetsresurser redan är hårt anspända av teknikens inneboende krav. Som bekant upplevs även små störningar, typ sega nätanslutningar, som mycket påfrestande.

Människor är olika. Exempelvis är individuella variationer stora för vad som upplevs vara ”lagom stimulansnivå”. Introverta personer har ett högaktivt nervsystem och blir därför känsliga för yttre signaler och störmoment. Det omvända gäller för extroverta personer. I en systemisk organisation, uppstår en form av ömsesidigt beroende, där individer måste koordinera sina handlingar enligt mönster som bestäms av situationen. Ofta sjunker toleransen för inbördes olikheter, och gynnas en utveckling mot arbetsdelning i de fall där olikheterna inte kan överbryggas. Således tenderar individuella skillnader mellan människor att förstärkas.

Den informationsteknologiska infrastruktur som under de senaste 20 åren har byggts ut till världsomspännande nätverk är systemiska till sin natur. Vi kan se tecken på att de sociala kontaktytorna mellan människor har krympt i samma takt som antalet möjliga kommunikationsvägar har ökat. I synnerhet gäller detta för samhällets formaliserade arenor, så som banker, myndigheter och liknande. De människor som är socialt mindre etablerade förpassas till indirekta omvärldskontakter medan de som sitter mitt i nätverken, är överhopade av sociala kontakter. För de senare uppstår problemet att balansera umgänget via elektroniska media, med personliga möten. En grupp är det stora antal tjänstemän som hänvisar alla inkommande meddelanden till sin mail.

Människor är olika. Detta enkla faktum ställer till problem i alla typer av organisationer samt i vår samhällsplanering. Frågor gällande tolerans och acceptans av olikheter är ständigt aktuella. I takt med att allt större delar av samhället blir systemiska avkrävs vi samtidigt mer av anpassningsförmåga. Kriterierna för att ”passa in” blir snävare. I skolan märks detta tydligt genom att de elever som diagnostiseras och kräver speciallösningar utgör en snabbt växande andel av elevunderlaget. Det kollektiva trycket från omgivningen, i kombination med samhällets dubbla budskap gällande individualism och konformitet, leder till spänningar i, och likriktning av systemet som helhet. Detta leder också till att en potential för alternativa utvecklingsmöjligheter gradvis försvinner.

When Doves Cry 3När det gäller informationsteknologins spridning har den dominerande bilden varit att den inverkar positivt på människors självförverkligande och kreativa skapande. I en japansk framtidsutredning från 1972, utgjorde individens självförverkligande det övergripande målet för perioden 1980-2000. I utredningen är man övertygad om att samtidens institutionaliserade organisationer på 2000-talet har ersatts av informellt fungerande nätverksstrukturer. Erfarenhetsmässigt följer dock teknologiska system ett annat utvecklingsmönster. Kreativitet och originalitet på ett tidigt, innovativt stadium, följs av imitation, kompetensspridning och entreprenörskap på ett senare stadium. En välkänd erfarenhet är att ”genombrotten”, oavsett informationstillgång, är något mycket sällsynt.

Den japanska utredningen underskattar grovt hur ny teknik riskerar att stöpas i gamla former och användas för att förstärka redan existerande sociala mönster. Den är långt ifrån ensam. Denna underskattning är generell regel, snarare än undantag vid storskaliga teknikskiften.

När dynamiken går förlorad i en informationsbaserad infrastruktur kan följden bli en förlamande informationsstress. Att på morgonen finna 500 mail i sin inkorg väcker mer ångest än det manar till kreativitet. Att finna sitt bankkonto tömt efter en kapning känns olustigt och leder till oönskat vardagstrassel. Få varnade för denna typ av problem i informationsteknologins barndom. Idag utgör de en välkänd konsekvens. För att bemöta dessa och många andra problem arbetar man ständigt med frågor som rör standardisering, interaktionsregler, säkerhet och annat. Åtgärderna är nödvändiga, men resulterar samtidigt i kontrollinstrument och regler som förhindrar eller krymper utrymmet för ett fritt användande av tekniken. Sådana åtgärder blockerar alltid kreativa processer och ställer sig i vägen för en idé om självförverkligande.

Teoribildning gällande systemiskhet och dess konsekvenser har fallit i glömska, men bör kunna utgöra ett vitalt perspektiv vid förståelsen av våra samtida strukturella samhällsproblem. Idag plöjer strukturalister och anti-strukturalister i var sin fruktlös parallell fåra, som ingen för sig kan leda till någon större vare sig makro- eller mikroförståelse. Exempelvis skulle den pågående debatten gällande den strukturella rasismen kunna bli begriplig vid en betraktelse av hur samhällets olika systemiska egenskaper resulterar i systematiska konsekvenser för olika kategorier medborgare. Den kan med fördel också kopplas till ett maktperspektiv, hur systemiskhet kan forma en samhällelig ”spelplan” som reglerar över- och underordning. I sin enklaste form kan detta senare illustreras av den rickshaw som obönhörligt krossas under en landsvägsbuss på en bengalisk allfarväg. Det är lätt att se trafikens systemiskhet och dess konsekvenser i över- och underordning. Det är svårare att i sammanhanget ställa ondskefulla bussar mot den enskilda individens fria vilja.      

  

Read Full Post »