Mitt liv som vinmakare

Under hösten mognade en stor mängd blåa vindruvor på vår lilla täppa i Malmö. I slutet av oktober var de helt mogna och mycket söta. Jag kunde plocka dem kilovis och bestämde mig för att göra vin, äkta ekologiskt svenskt rödvin. Det låter exotiskt. Nu har vinet mognat på flaska sedan början på december. Det börjar bli dags för en test. Och hur blev det?

Jo, så där, ärligt talat. Vinet är fortfarande väldigt ungt, men inte så mycket talar för att det kommer att utveckla någon stor karaktär. Det har en kort insmickrande smak med mycket frukt. Det är roséfärgat snarare än rött, och saknar i stort sett inslag av tanniner. Det är väldigt starkt, 17%, men trots det oförskämt lättdrucket. Det påminner egentligen mer om ett sydländskt bordsrosé, än om rödvin.

Så vad har jag lärt mig?

Jag använde druvor med skal och kärnor, men slängde alla stjälkar. Det var antagligen dumt och orsaken till att mitt vin nästan helt saknar tanniner, ämnet som ger den där strävheten i vinet. Tanninerna brukar ”rundas av” när vinet mognar och bidra till en ökad komplexitet i smakupplevelsen. I ett avsnitt av ”Gardeners world” (BBC-SVT) får vi träffa  Marko Bojcun som odlar vin på en bakgård mitt i London och tillverkar eget Cockney-vin. Han pressar druvorna med stjälkar och allt, vilket nog bidrar till berikning av tanniner. Ämnet tannin går naturligtvis att tillsätta i efterhand, men det känns lite som fusk.

Marco Bojcun har för övrigt en blogg som är läsvärd för oss nordliga urbana vinodlare.  

Druvsorten, som liknar Kuibyshevsky, ger som sagt en ljus, nästan roséliknande röd färg. Den bör man kunna få att djupna genom att minska mängden vatten i förhållande till frukt. Det finns naturligtvis andra sätt, men det är nog vad jag ska prova 2014.

När det färdiga vinet tappas på flaskor finns det, trots att bottensatsen har avlägsnats i ett tidigare skede av tillverkningen, ofta lite grums på botten av tunnan. Därför ska hävert användas. Jag använde 25-liters dunk med tappkran, vilket var en dålig idé. Vinet är därför inte perfekt ”klarnat”.

Mitt vin blev för starkt. Av Marko Bojcun har jag lärt mig att använda refraktometer för att fastställa sockermängden i druvorna. En sockerhalt på 15% i druvorna ger ett vin på 7,5%. Alkoholstyrkan kan ökas till önskad nivå genom tillsättning av rätt mängd socker i jäsningsprocessen.

Att odla vin har varit en ny och spännande upplevelse. Nu ser jag fram mot säsong 2014 och hoppas på en god skörd.

Annonser

Read Full Post »

Nebbiolo – In i dimman

När man vaknar på påskaftons morgon och hela världen blivit vit kan man glömma allt vad trädgårdsarbete heter. Sån tur då att konstrundan finns. Bland olja, tenn, akvareller och vadmal står tappra konstnärer i sina utkylda fähus och gör vad de kan för att få liv i sina fingrar och oss på gott humör. En inre kraft styr oss genom snödrevet mot Friden vid vägs ände utanför Mellby. Med kylan på behörigt avstånd utanför matsalens pastorala fönster tinar vi upp intill en reslig gjutjärnskamin. På tallriken en vedugnsbakad pizzarulle Mohlin, gorgonzolafylld och garnerad med vildsvinskorv. I glaset ett kraftfullt Brunello di Montalcino. En sådan isande påskafton förvandlar denna stund till konstrundans största konstverk. Tack Peter, tack Barbro.

Det är stunder som denna man funderar över vinet. I vårt nordiska och årstidsbundna klimat hör de kraftfulla rödvinerna till höst och vinter. De förknippas med koftan, brasan och de levande ljusen. Om denna påsk hade varit ”normal”, hade ett glas Brunello känts malplacerat då man längtar efter det lätta och friska. Så här års kommer försäljningen av roséviner i gång. Vita viner, även de tyngre, märks mer. De röda vinerna får träda tillbaka, men måste det vara så? Finns inte det lätta friska rödvinet? Vi skulle kunna söka dem i Spanien eller Frankrike, men nu prövar vi Italien.

I Italien dricks en speciell form av sparkling rödvin, Spumante. Dessa lyser med sin frånvaro på vårt svenska systembolag, men finns i deras tillfälliga vårkatalog faktiskt representerade av en sort,

Vecchia Modena 2011 (nr 99240), 69:-

Drycken är sorttypisk så kallad Lambrusco, från Emilia-Romagna. Hur just denna producent hittat till Sverige förblir en gåta, för smaken liknar mest Kivik, klistrig frukt med en eftersmak av askorbinsyra. För den som orkar söka vid sidan av systembolagets utbud finns naturligtvis en uppsjö av mer dryckesvärda Lambrusco-viner. Exempelvis har La Battagliola (2011) fått positiva omdömen. Med tanke på Spumante-kulturens fäste i Milano bör det även i det Lombardiska utbudet av viner på Oltrepó Pavese Rosso (Bonarda med Barbera, Uva Rara och Ughetta) finnas en uppsjö av spännande producenter att pröva. De röda vinerna här kan ofta fås som antingen stilla, eller som pärlande (frizzante).

Gårdskrogen Friden i sommarskrud 

Det lätta och friska bör dock också kunna sökas hos ett ungt, stilla rött vin. Jag föreställer mig att druvan Nebbiolo, som gjort de komplexa och långlagrade Barolovinerna från Piemonte berömda, bör kunna vara en kandidat för vår- och sommarvinet. Samlingsnamnet Langhe, har öppnat för en lång rad viner där den kärva Nebbiolodruvan (eller Barbera, men vi lämnar dem därhän) ofta lättats upp med Chardonnay eller liknande. Resultatet blir viner som bär en föraning om Barolos komplexitet men som kan drickas yngre och inhandlas för ett lägre pris. En typisk kandidat är,

Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2010 (nr 22300), 99:-

Som med alla Langhe måste vinet luftas. Jag vet inte om det beror på vinernas sulfithalt, men det är först efter att vinet har syresatts som det kommer till sin rätt och smakerna blommar. Då är Fontanafredda en utmärkt kandidat till påskmiddagen. I systembolagets tillfälliga sortiment hittar vi också,

Lange Nebbiolo La Spinetta 2009 (nr 99230), 189:-

Karaktären liknar det man finner hos Fontanafredda, men är kanske inte värd dubbla priset. Med dessa viner som referenspunkter kan man dock söka vidare i ett utbud som även hos systembolaget är hyggligt omfattande. I beställningssortimentet finns t.ex,

Gavarini Nebbiolo delle Langhe 2007 (nr 75135), 169:-

En liten sensation från kände Baroloproducenten Elio Grasso, och

Langhe Arborina 2008 (nr 99159), 669:-

Dyrt, men väldigt speciellt, från en annan Elio, Altare. Enligt sägen förvisades denne vinproducent temporärt från familjens egendom då han, påverkad av erfarenheter från Bourgogne, började tokgallra Nebbiolostockarna för att få fram exklusiv Barolo.

Så kan man hålla på, och när man tröttnat på systembolagets utbud kan man börja söka hos alla webbaserade vinimportörer. Så småningom kan man fram på sensommaren runda av med en resa till Italiens Nebbiolo-land, området mellan Turin och Genua strax söder om Alperna. När morgondimman lägrar sig över Piemontes Pinjeklädda kullar gör Nebbiolo-druvan verkligen skäl för sitt namn. Kanske är sommaren så på upphällning att man inspireras till en avstickare mot Valtellina för att möta appasimentovinet Sforzato, kraftfullt och det mest udda som skapas ur Nebbiolo.

Nebbiolo 

Nåväl, sen blir det höst och vinter. Man behöver inte längre fundera på alternativ till tunga, fruktmättade viner utan kan med gott samvete åter börja sniffa på det växande utbudet av amarone.

Efterskrift: Hantverkare PCs kommentar, ”La Grola för h-e!” Han har naturligtvis rätt,

La Grola 2008 (nr 42334), 159:-

Men här pratar vi om en venetianare med mestadels amaronedruvan Corvina, ett härligt prisvärt vin från den ”bästa kullen” som känns friskt, trots sin fruktmättnad. Nog tänkte jag tänkte även på ”valpolicella” den där aftonen på Friden. Det kan bli stoff för ett kommande blogginlägg.  

Read Full Post »

De röda vinernas årstid

Hej trädgårdsspalten!

Man säger ju att ogräs är växtlighet som hamnat fel. Vårt cykelskjul är snart helt täckt av ogräs. Det kallas vin och skickar långa rankor över plåttaket. Överallt hänger tunga mörkblå klasar med stora söta druvor. Snälla trädgårsspalten, vad ska vi göra?

Apropå vin så har vi ju nu gått in i den årstid då fylliga rödviner smakar som bäst. Själv föredrar jag italienska viner och tror att någon av helgerna runt Halloween passar bra om man vill samla sina vänner till en vinprovarkväll i all enkelhet. Jag delar gärna med mig av några goda, varierade och representativa kvalitetsviner uppdelade på fyra regioner. Min Italienkarta
slutar vid Rom i söder. Från Neapel och söderut har jag mest mött ”konstiga”
viner, men det kan också bero på bristande kunskap. Här som sagt, norr.

Priserna varierar i pris från knappt 100:- till ”the sky”. Jag tycker gott vid en vinprovning att man kan kosta på sig några flaskor för mer än ett par hundralappar. Köper man t.ex Collepiano för 249:- och är några som delar så får man ett fantastiskt vin för inte så mycket pengar. Barolo och Chianti från Fontodi för över 1000:- ska man hoppa över. De årgångar som idag har utvecklat sin potential är runt millennieskiftet och kostar en förmögenhet. Jag tog ändå med dem i listan, för fullständighetens skull.

Nåväl, nedan kommer vinlistan. Tänk på att ganska många av dem hör till beställningssortimentet. Det brukar ta 3-4 dagar. Jag tycker att det är lämpligt att välja en eller ett par från respektive region, då karaktär och druva skiljer sig en hel del.

Från Venetien, mellan Venedig och Milano

Villa Monteleone, Amarone della Valpolicella 2006, 559:-, nr: 89125, Guldvinnande amaronevin. Klassisk appasimento på mestadels corvina-druvor. Fyllig och stark.

Villa Monteleone, Ripasso ”San Vito” 2008, 253:-, nr: 47318201, Ripasso innebär att använda amaronedruvor, ovan, blandas med valpolicella och får jäsa igen. Mer strävhet o tanniner än ovan.

 Alpha Zeta, A amarone 2008, 199:-, nr: 12343, ”Mycket” amarone till lågt pris. 2007 är bättre om ni hittar den.

 Masi, Campofiorin 2008, 105:-, nr: 5123, ”Mycket” ripasso till lågt pris. 2007 är bättre om ni hittar den.                          

Roccolo Grassi, Valpolicella Superiore 2007, 358:- , nr: 501149, Ett av de bättre valpolicellavinen.

Från Toscana och Umbrien, mellan Florens, Siena och till Perugia.

Terenzi, Morellino di Scansano riserva 2008, 129:-, nr: 95674, Toscanavin som ingår I begränsat höstsortiment på systemet, så passa på.  Bör luftas, ännu lite ungt, men mycket prisvärt. Sangiovese-druva. Från Poliziano (se Mandrone nedan).

 Sagrantino di Montefalco, Collepiano 2006, 249:-, nr: 99018, Ett kanonvin för det priset! Börjar ta slut. Starkt med mycket frukt och peppar. Från Umbrien. Sagrantino-druva.

Col Dórcia, Brunello di Montalcino 2006, 264:-, nr: 12357, Toscansk tung klassiker med mycket doft och smak. Sangiovese-druva.

 Fontodi, Chianti Classico 2007, 1242:-, nr: 72844 Chianti blir inte bättre än så här, men vänta 7 år med att öppna den. Sangiovese-druva.          

 Poliziano, Mandrone di Lohsa  2007, 249:-, nr: 94783, Italiensk Cabernet Sauvignon, men från en verklig Toscansk kvalitetsproducent (fam. Carletti).                                          

 

Från Piemonte, mellan Turin och Genua

Mamete Prevostini, Sforzato di Valtellina “Albareda” 2007, 496:-,  473190, Nordlig (sydalperna, egentligen vindistrikt norra Lombardiet) amaronevariant på Nebbiolo-druvor. Framställd med appasimentometod. Mkt originell

Barolo, Cascina Francia 2005, 1200:-, nr: 94321, Kanske prestigevinet nr:1 från Italien. Otroligt rikt, Men kärvt. Bör sparas än i några år, dessvärre. Nebbiolo från berömda egendomen Giacomo Conterno.

 Antè, Barbera d` Asti 2008, 89:-, nr: 32335, Prisvärt och intressant för den som vill prova en Piemontevariant på en modernare mer smakrik lokal druva, Barbera.

Från Lazio och Abruzzo, Rom och österut till Pescara

Velletri, Riserva 2006, 89:-, nr: 22314, Ett av få romerska viner på systemet. Cesanesedruva uppblandad med montepulciano och sangiovese. Helt OK om man vill ha lite frascatikänsla. Bra pris.

 Collefrisio Zero, Montepulciano dÁbruzzo 2008, 99:-,nr: 72227, Ekologiskt, ungt men många smaker. Dessutom från Abruzzo ”på riktigt”.

 Candido, Aleatico 2001, 139:- (0,5 l), nr: 85701, Rätt udda, sött och starkt, så platsar på en vinprovning, och faktiskt rätt gott i liten mängd.                                                                                                                                                

Read Full Post »